Nattvak

Oj vad trött jag är. Millan ringde klockan halv tre i natt och behövde skjuts till sjukhuset. Hon hade feberfrossa och hade tagit alvedon, men hade lite feber ändå. Hon får inte ha feber, enligt sin läkare. Nu, med den nya behandlingen med Remicade, som hon har börjat med, så får hon ABSOLUT inte ha feber.
Därför åkte vi in och hon blev kvar, med dropp och antibiotika, för säkerhets skull.

Det gick skapligt fort på akutem. Vi kom in kl tre och hon fick åka up till avdelningen redan klockan fem.

I och med att hon fick åka upp till avdelningen och inte behövde ligga på övervakningen, så blir hon väl kvar över helgen, förmodar jag.

Nu ska vi åka till soptippen och slänga lite prylar. Vi ska till Indal med ett lass kartonger, som jag har packat ihop också. Sen är det dags att åka upp till hospitalet och hälsa på tösen.

Ha det så bra, denna dag som verkar väldigt höstig.

Gullig

I går kväll, när jag skulle krypa till sängs, så vek jag ner täcket och där på huvudkudden hade min lille gubbe lagt en Svampbok och en svampkniv. Det är väl gulligt?

Då blev jag verkligen glad.

Tänk att få presenter så där, utan vidare!

Jag låg vaken i natt och funderade

vaknade mitt i natten och var tvungen att gå på toa. Sen kunde jag inte somna om direkt, så jag funderade på att nu är hösten nära.

PANIK!
Höst???
men, men alltså...

1 septemer snart. Vi får nyckeln till nya huset 1 oktober. Sen är det strax 1 november.
Vi ska packa och flytta och greja på ganska kort tid. Förhoppningsvis har vi hunnit hitta köpare till det här huset då.

Den 1 december fyller jag ju 50 år!

Min stora fina fest skall ju gå av stapeln 29 november.

Innan dess vill jag ha installerat mig i nya huset. Jag har massor av mat att laga till!
Man kan förstås inte börja för tidigt med maten, men jag vill ju komma i ordning så snabbt som möjligt, innan jag börjar med det. Därför blir det väldigt mycket att göra nu de närmaste 2 månaderna.

Himmel. man kan bli matt för mindre.

Jag är glad över att bara jag sätter fart, så är jag en j-kel på att jobba! Det är tur, att jag är van att hugga i ordentligt! Jag har förr inte direkt haft så mycket hjälp, så jag är van.
Visst har ungarna hjälpt till med flyttar som jag gjort, men det stora tunga har jag gjort själv, med packning osv. Det är ju den vuxne, som gör grovjobbet liksom. Man kan inte sluta förrän man är klar.

I så gott som alla ställen dit jag har flyttat, så har jag varit klar 1 vecka efter inflyttningen, med gardiner, och alla lådor uppackade. 1 vecka med hårt slit. När veckan är slut, så är jag det också.
Då går jag i sidled, likt en krabba, med värk i precis hela kroppen. Ajajaj. Det går ju över efter ett par dagars vila, men det känns att man inte är 25 -30 år längre, det gör det verkligen.

Jag gillar inte att se tomma fönster utan gardiner flera veckor efter att man flyttat in. Det är det första jag sätter upp. Nästa grej, är att jag bäddar sängen. Sen tar jag itu med kartongerna.

Så jag vet vad jag har framför mig. Gruvar mig lite. Skillnaden nu, är att jag har min Lasse. Vi hjälps åt och det kommer inte att bli lika slitgöra för mig denna gång, som det brukar bli. Det känns väldigt skönt att veta.

Nu är det dags för sängen.

Suss gott

Ja må Han leva...

Idag fyller Lilleman 4 år. jag ringde förut och sjöng för honom. Sedan frågade jag om han fått några presenter, han nämnde ett par, sedan frågade han
- Ska du komma hit eller?
Ja, svarade jag, men inte förrän efter jobbet.
-Jaha hejdå

Så var det samtalet slut =)

Han har väl millioner saker att tänka på, när det är födelsedag förstås. Sånt måste man som gammal faster förstå.

Nåja. Jag flexade ut från jobbet lite tidigare, så att jag både hinner laga middag och äta innan jag åker på kalas. Viktiga saker det där. Kalas, menar jag.

Nu ska jag titta till min fläskarré-gryta, med potatis och morötter och lök. Mums.

Om jag orkar, så ska jag försöka packa ett par kartonger i kväll, efter kalaset.

Hejdå

Lite i taget

Lite i taget kör vi bort kartonger till Indal. Det känns skönt att ha börjat. Ju mer vi hinner få undan nu, desto lättare blir det ju sedan.

Idag har Millan ä n t l i g e n fått börja sin behandling mot Ulcerös Colit! Hon får en medicin som heter Remicade, i form av ett dropp med levande celler, som tar ca 3 timmar. Sedan måste hon ligga och vila i en timme efteråt, för att kolla att hon inte reagerar dåligt på droppet.
Det kom lite hastigt på. Hon har väntat hela sommaren och helt plötsligt, när hon var på sjukhuset för att träffa sin läkare, så fick hon gå direkt efteråt för att påbörja behandlingen.

Här ser ni ett urklipp ur hennes blogg, där hon berättar om alla biverkningar:

Okej. Det här är vad jag måste hålla "utkik" efter närmaste tiden: Smärta eller ömhet i bröst, muskler, leder eller käken. Svullnad av händer, fötter, anklar, ansikte, läppar, mun eller hals. Problem att svälja eller andas. Nässelfeber eller andra tecken på en allergisk reaktion. Feber, utslag, klåda, andfåddhet vid ansträngning, svullnade fötter eller vrister. Tecken på infektion, svårigheter att andas, torrhosta, urineringsproblem, förändringar i hur ditt hjärta slår, yrsel, trötthet, heshet, huvudvärk. Tecken på neurologiska problem: kramper, stickningar eller domningar i någon del av kroppen, svaghet i armar och/eller ben, ögonproblem, förändrad synförmåga. Tecken på lever- eller mjältproblem: Gulnande ögon eller hud, mörkbrunfärgad urin, övre buksmärta. Viktnedgång och slutligen nattliga svettningar.

Jag håller tummarna för att det ska fungera. I annat fall är det enda alternativet att operera bort hela tjocktarmen och få stomi-påse.

Nu ska jag borsta tanden och krypa till kojs.
Godnatt barn.