Millan skrev i sin blogg att Algot som försvann på Bali har gått bort. Jag hoppas innerligen att hon fått den informationen från en säker källa.
Hon hade fått informationen till sin mail i Facebook, där hon hade startat en grupp för att försöka få kontakt med Algot. Försökte nå någon som kanske sett eller träffat honom, som kunde kontakta honom, så att han hörde av sig. Eller bara för att försöka göra något aktivt.
Och nu visar det sig, trots att alla hoppats så mycket, att han inte finns mer. Jag känner inte familjen alls. Men jag har tre egna barn och jag känner med hans familj. Jag känner med hans kompisar som nu är ledsna.
Jag orkar inte ens tänka tanken, hur det skulle kännas för mig, om det var något av mina barn.
Jag vill ha dem nära mig nu. Just nu. Så att jag kunde känna på dem, krama dem och veta alldeles säkert att de lever. Förnuftmässigt vet jag såklart att mina barn lever. Men ändå.
Det är nästan som om jag behöver en bekräftelse på det.
Milla: Hälsa Sanna från mig också. Jag är så ledsen för hennes skull med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar