Magsjuka och feber

Hemma från jobbet idag och det ser ut som att jag blir hemma i morgon också. Man ska inte gå för tidigt till jobbet efter en magsjuka.
Jag spydde på tåget i går och trodde jag var åksjuk. Jag mådde fortfarande illa i bilen hem från stationen, men trodde det var åksjukan.

Väl här hemma mådde jag riktig dåligt och kastade mig på sängen och låg i fosterställning. Pallrade mig in i vardagsrummet och mådde lite bättre. Var bara lite törstig, så jag satte mig vid Facebook en stund med ett glas vatten. Sen blev jag som orolig och gick på toa, vandrade in i köket och på toa igen. Sen började ulkandet igen. Fy fan!

Det är väldigt jobbigt för mig att kräkas. Det är 8 år sedan sist och det brukar inte ske oftare än vart 10.e år ungefär. Därför känns det väl lite extra jobbigt.


Min kära bonusdotter Ida (och fler med henne) som är gravid, fick inte behålla något alls, som hon stoppade i munnen från början. Dag ut och dag in. vecka ut och vecka in. Till slut fick hon dropp för att återställa vätskebalansen och salter mm.

Och här gnäller jag för att jag kräkts 3 gånger.

Min dotter Camilla hade diarré i flera år och jag har magsjuka i ett dygn och är helt knäckt av det och gnäller som fan.
Skulle Camilla få magsjuka, så måste hon få dropp, för med stomin kan hon inte själv återställa den vätska hon förlorar av en magsjuka.

Och här är jag, ynklig och illamående. Fortfarande illamående, fast jag har inte behövt kräkas sedan i natt i alla fall.

Man måste ha perspektiv, eller hur Pompisar?

det blev inte som jag tänkte

men jag är ändå positiv och fortsätter att ta steg hit och dit!

I övrigt så är Lars hemma och jätteförkyld. Alltså verkligen förkyld. jag börjar känna av halsen och så började det ju för honom också. Jag vill INTE bli sjuk nu igen, eftersom jag har planerat att åka till Stockholm nästa helg. Måste få kramas med Elliott och bli pussad på. Vi ska vara ute och leka och gå på promenader och så ska vi prata med varandra förstås. Djupgående diskussioner om livet i stort förväntar jag mig.

kram på er Pompisar

Iiiihhhhh

Jag har tagit ett steg, som jag inte vet var det leder. Men det är i alla fall ett första steg.

...fortsättning följer - kanske

Ha det Pompisar!