Min dotter

Idag firar min dotters mage 1 år med stomi. Grattis Gumman!

Äntligen börjar det gå åt rätt håll. Det är mer än två månader sedan vi behövde åka till akuten, för smärtorna.

Det är ca 2 månader sedan vi var in för den andra smärtan - som tyvärr kan komma igen - tarmvred.

Jag firar ikväll med ett par glas vin. Jag behöver ju inte ha "jouren" ;-)

Jag är både glad och lättad över att detta svåra år är över, med alla smärtor, allt morfin, allt kämpande mot oförstående läkare/sjukskötersor, som ibland varit helt utan empati.

• Slut på att hon måste kämpa varje minut för sin smärtlindring.
• Slut på att den plötsligt drogs in eftersom hon "hade fått för många sprutor redan".
• Slut på att vi skulle sitta oförstående och oroligt fundera hur hon skulle få lindring för sina outhärdliga smärtor.
• Slut på deras antagande att hon kanske hade det jobbigt med att ha fått stomi och därför "trodde" att det gjorde ont...(Det VAR tarmvred hela tiden!)
• Slut på att jag kommer till sjukhuset för att hälsa på, bara för att hitta min dotter liggandes i fosterställning, helt uppgiven pga av att ingen tar hennes smärtor på allvar. När det hela hela tiden berodde på ett pågående tarmvred, som till sist vred sig hela varvet runt, så att det blev en akut operation! 
• Slut på att se henne sakta tyna bort och till slut hamna på en vikt på bara 45 kilo, bara för att det smärtade för mycket av att äta.
• Slut på att hon svimmade av smärtor, när hon till sist klev ur sängen för att röra på sig, som de tjatade om. Hon har fått åka rullstol tillbaks till sängen efter att försökt sig på en promenad i korridoren. Hon har svimmat på toaletten av smärtorna. ÄNDÅ drog de in sprutorna och sa att hon inte fick fler! Gång på gång på gång...
• Slut på att behöva bevittna vad jag uppfattar som rena tortyren! I mina ögon, som lekman, verkade det vara tarmvred. Om man inte kan äta utan att det gör jävligt ont, om man inte kan röra sig utan att man nästan svimmar varje gång, för att tarmen förstås drogs åt hårdare vid varje försök, då tror man förstås att det är tarmvred. Men läkarna förutsatte att hon gnällde i onödan och att hon var beroende av morfinet. DET mina vänner, är tortyr i mina ögon! 

Efter detta, var det ingen som kom och bad om ursäkt. Ingen kunde säga att Oj oj, vi hade fel, du behvöde verkligen de där sprutorna. Stackars dig. tarmvred gör ju jätteont. Inte att undra på att du klagade.

Jo den läkaren som hon hade på medicinkliniken, Matthias. Han bad om ursäkt å sina kollegors vägnar. Han var rent rasande på dem! . Han gjorde allt han kunde för att hjälpa henne, detta trots att han inte var den som hade ansvaret ,hon borde egentligen ha stått under kirugavdelningen. Han lyckades till slut få in henne på Karolinska Sjukhuset.

Hon skickade in en anmälan till Sundsvalls Sjukhus, som svarade att de inte ansåg att något fel hade begåtts.
Nu tycker jag att det är dags att överklaga. Hon kanske inte direkt behöver pengar. Men om hon kan få någon slags erkännande, eller kompensation för 10 månader helvete, så ska hon ha det!

Min har dotter tagit sig igenom denna svåra situation under så många månader, genom den inre styrka hon har.
Den taturering hon har på sin handled betyder ungerfär det: Inre styrka

Hon har tagit sig igenom alla svårigheter med sin härliga känsla för humor i behåll.
Hon har trots alla besvär en fantastisk aptit på livet och har en härlig framåtanda.

Jag är så stolt över att ha henne till dotter. Det finns inte ord nog, att berömma henne.

Jag älskar dig, Camilla. Tack för att du är så fin och generös och glad. Tack för att du aldrig gav upp. Många människor skulle ha gett upp för länge sedan.
Kram Mamma

Lite lågor

På vägen till jobbet i morse, så gick bilen väldigt dåligt. Vi svängde in vid en bussficka och det rök ganska rejält. Det syntes inget läckage eller så, men det var lite lågor under bilen.
Vi släckte det enkelt och så vände vi hemåt och bytte bil.
Vad tokigt.

Lars får lite jobb nu i helgen, att fixa å trixa med den. Mycket tokigt, faktiskt.

Nya bilen...

Bytte upp mig 2 årsklasser

Köpte bil igår. En Renault Megane - 97. Mörkblå, nästan svart.

 Vi sålde den jag hade förut, på nyårsafton, men jag vill inte vara utan, så vi köpte denna istället.
Bra pendlarbil. Så kan vi låta Fårrden stå och vila lite.

Nya vinterdäck, nästan nya sommardäck. ca 14000 mil, inte så pjåkigt för en 97a

Ciao Pompisar

Nu få re va nog!

Den där maten matte köpte åt mig förra veckan är äcklig. Blä bläblä! Jag har inte något annat på en hel vecka. Bara äckliga små kulor som jag måste tvinga i mig för att överleva...Inte nog med det! Tror ni inte att mina människor tog bort maten klockan 5 i morse? Och sen for de till jobbet. Här hemma fick jag gå och vara hungrig heeeela dagen. Vatten var det enda jag fick. VATTEN!

Sen kom Matte hem och tog med mig i bilen igen.Till veterinären. Igen. Suck.

Den här gången höll en av tanterna fast mig stadigt, sen satte de en munkorg och en bindel för mina ögon. Om inte det är djurplågeri, så vet inte jag! Jäkligt fräckt av dem är det i alla fall!

Sen rakade de mitt ben, stack mig med en nål och så stal de BLOD av mig!!! Var ska detta sluta? De skickade iväg mitt blod för a-na-lys (Ja inte vet jag vad det betyder, så fråga inte mig!)
 På fredag får vi förhoppningsvis veta vad jag lider av. Jag har gått ner ett hekto till sedan förra veckan.
-7 hg nu. Inte bra.

Det enda positiva var, att veterinären gjorde rent i mina öron igen. Då njöt jag!

Jo och så köpte matte med sig mjuk mat i små påsar åt mig. Ååååhhhh vad det var gott! Mmmmmm. Jag har ätit två påsar redan =) Tyvärr hade de bara 5 påsar hemma, så nu måste vi hushålla lite säger Matte. Jag kan få mer efter helgen. Jag väntar ivrigt på att det ska bli måndag jag!

Tills dess: Maju och gonatt på er, Pompisar

Hälsningar
Zink

Nähä

Inte blev det någon biltur. det blev lite fix här hemma istället. Dvs, Lars har fixat
Jag har kokat en stor kastrull med köttsoppa. jag kom över ett par rejäla soppben i höstas som jag har haft i frysen. Nu använde jag dem till att koka en mustig härlig köttsoppa.
De är verkligen rejäla, så jag måste fråga brorsan om han vill ha dem till vovven.

Bye bye, Pompisar.

Ut i det fina vackra vita

Vi ska ta en tur med bilen och ta med kameran. Det är så vackert ute, med all denna vita rena snö och rimfrost.
Kanske jag rent av lägger ut nåra fina bilder här i bloggen.

På återseende, Pompisar!

Hej igen, det är jag - Zink

Nu är man sjuk igen. Eller ska jag säga fortfarande...?
Än en gång tog de bort all maten innan de åkte i morse. Vilka? Ja, de där människorna jag har. Sen åkte de bort med bilen till något de kallar för "jobbet" . Vad nu det är...Jag tycker de är där nästan jämt jag. Istället för att vara här hemma med mig och Samira.

Sen när man gått här hela dan utan något annat än vatten, så kommer de hem, tar tag i mig och stoppar in mig i den där kattburen som de har. Och så fick jag åka bil igen. Jag kände igen vägen, vi har ju åkt den flera gånger förut.
 Jag jamade en fråga om vi skulle till katt-doktorn igen, men de svarade inte, så det fattade väl inte min fråga. Ja, människor är ju lite dumma, det vet ju alla.

Visst hade jag rätt. Vi kom till den vanliga snälla katt-doktorn.
I väntrummet fanns en sån där fjantig hund. En trasselsudd som gnällde hela tiden. Fjantigt va? Jag låg i alla fall tyst och såg mig omkring. Man är väl vuxen och dessutom katt, så man vet väl hur man uppför sig! Vi raskatter måste ju dessutom visa att vi är lite förmer än vanliga katter. Framförallt,  är vi förmer än fjantiga gnälliga svansviftare! Gnälla så där för en liten vaccinationsspruta.

Efter en stund var det i alla fall min tur. Först så vägde hon mig och jag har gått ner 6 hg sedan 3 december! Det var mycket det.
Sen undersökte hon mig. Det var jätteskönt, för det kliar ju så infernaliskt på hela kroppen! Heeela tiden. Dygnet runt. Jag kliar och kliar och jag slickar och slickar, men det ger ju sig aldrig! Sen rensade hon mina öron. Och DET var en lättnad! Puh!
Jag har alltså ett jättestort sår/eksem mellan skulderbladen. Dessutom är precis hela kroppen sårig och fjällig.

Hon tittade också i mina öron och sen sa hon att det ser precis ut som allergi. Och så förhörde hon sig om mina matvanor. Sen fick jag en kortisonspruta. Ha, det gjorde ont, men jag rörde inte ett morrhår! Man är väl som sagt raskatt.
Nu är det så här att jag älskar fisk! Fisk, fisk, fisk, fisk!!!
Torrfodret är med fisksmak. Burkmaten är med fisksmak och min absoluta favoritmat i hela världen är rå sval mumsig Alaskan Pollok! Ljuvliga Alaskan Pollok!
Så säger människan att jag förmodligen är allergisk mot - just det ja. FISK!!???
Katt-a-strof! jag kommer inte ett klara det här. Kan ni tänka er ett helt liv utan en endaste liten tugga fisk?

Matte och Husse köpte med sig en påse allergifoder. 375:- för två och ett halvt kilo! De påstår att det är värt det, bara jag blir frisk igen.
Hmmm, på hemvägen var jag jättehungrig, men inte tänkte jag äta deras löjliga mat inte! Nähä. Det kan de glömma. Jag vill ha fisk.

När vi kom hem så hällde Matte upp den nya maten i en skål och jag tyckte det luktade skapligt bra. Kanske man skulle smaka lite? Nåja, jag fick väl kasta i mig lite -eller ganska mycket - mat då. Bara för att de inte ska bli ledsna.
Människor är ju lite känsliga av sig. Man måste ta hand om dem, så att de känner sig uppskattade och trygga. Därför äter jag väl maten. Jag lägger mig även i Husses eller Mattes knä, så fort någon av dem sätter sig ner och så brukar jag sova med dem i sängen. Då blir de nöjda.
Om jag spinner lite, så blir de väldigt förtjusta och brukar klia mig under hakan. Eller mellan öronen. Det kan de väl få göra. Jag tycker det är skönt att bli kliad. Helst under hakan.
Och lite får man väl uppoffra sig också. De blir ju så glada.

Hejdå alla Pompisar
//Zink

Städar.

Jag gillar inte solen den här tiden på året. Den står så lågt på himlen och lyser rakt in i huset och avslöjar mig som den värsta slarvmajan!
Det ser ut som om jag aldrig dammar eller städar eller torkar av någonting. Någonsin...
Nu försöker jag gå över det hela med en fuktig trasa och dammtorkar - och det dammsugs - och himmel vad kylskåpsdörren ser ut!

Köksluckorna. Gjorde jag verkligen ren dem till jul?

I köket står sedan i fredags, vår sprillans nya spis, med glashäll och dubbelugnar. Den står där, blänkande, skinande, dyr och mallig och får resten av (endast 1 år gammalt) köket att se skabbigt och slitet ut.

Fönstren är allmänt skitiga ut och man ska inte tala om dammet i sovrummet!

Sovrummet som är nyrenoverat och var färdigt så sent som den 3:e advent. Dessutom gjorde en normal veckostädning till jul och en gång till därefter. Nu ser det ut som om vi inte alls hade gjort något. Som om sängmöbeln över huvud taget inte blivit dammad det senaste halvåret...

Så Näe. Den här bleka vintersolen gillar jag INTE. Den avslöjar alldeles för mycket!

Så de så.

Farmor

...låter fin-fint i mina öron det! Till hösten om allt går bra och det ska vi väl tro att det gör!

: D

Vilken trevlig liten apparat!

Jag köpte en "Tobi" igår. Har ni sett reklamen på TV-shop?
En ställing där man hänger plagget på en galge och så drar man bara med ett munstycke, som sprutar ut ånga, över plagget och det blir alldeles slätt?

Jag köpte en sån igår på Siba, för 499 kr. Ni som läst tidigare inlägg, där jag ondgjort mig över hur j---la tråkigt det är att stryka, ni förstår mig. Det kändes som om det kunde vara värt en 500-ing att testa om det fungerar.
...och mina vänner JA!!!! den fungerar!!! Tjoho!

Jag strök alltså 4 skjortot i går, på samma tid som det normalt tar att stryka en skjorta!

Från början kändes det inte som att den var bra. Man måste bara träna lite och lära sig handgreppen innan resultatet blir som förväntat. Till och med Lasses skjortor som legat längst ner i tvättkorgen och blivit ordentligt skrynkliga, blev släta. Jag är dock inte lika imponerad på jeansen, fast å andra sidan, kändes de ganska sträva, så jag undrar om de inte blivit tvättade utan sköljmedel.

Nu ska jag "stryka"