Liten trasa

Idag for jag till sjukhuset för att hälsa på Millan, trots att hon sagt att hon inte orkade med besök. Väl där möter jag en liten krumryggig tjej i korridoren som börjar GRÅTA när hon ser mig!

Jag försökte få henne att gå lite till, för det ska ju vara bra för henne. Men hon orkade inte, hade för ont. Så hon vände tillbaks till sängen igen. Det var då 4½ timme sedan hennes senaste morfinspruta, som bara hade gett henne smärtlindring i ca 1 timme. Hon hade fått beskedet att hon inte skulle få en till och att hon måste röra på sig.

Jag blev arg. Inte tillräckligt arg, men ganska arg. Jag ringde efter sköterskan och frågade vad de gör för Camilla, vad de har för planer för henne och vad de säger om hennes situation. 3 frågor i snabb följd, men aningens höjd röst.
Ja hon har fått börja äta idag. Då sa Camilla att hon inte alls ätit pga illamående.
Sen började sköterskan informera oss om vad dumt det är att ge morfin, hur tarmar fungerar och att Camilla måste röra sig mer.
Det där VET vi. Jag vill absolut inte att hon ska få morfin hela tiden!
Det må ju finnas något annat att ge? Nåt som inte är lika farligt?
Camilla vill inte ha morfin. Hon vill bli av med smärtan. Hon vill bli frisk och vill ju komma hem!

Jag började argumentera och sa att javisst, jobbar tarmarna bättre om hon rör sig. Jag gjorde mig dum och sa: Men om det nu är sammanväxningar igen, vilket är ganska troligt, eftersom det är exakt samma scenario som förra gången, så undrade jag om det hjälper att röra sig när man har sammanväxningar. Släpper det då?
Nej det gör det ju inte, fick jag till svar.
Okej men om det nu är sammanväxningar, så är det ju inte konstigt om det gör ont och att hon inte kan röra sig, eller?
Jo hmmm. Rynkad panna och DÅ! Då mina vänner gjordes den första undersöökning överhuvudtaget denna vecka!
Hon kände på magen, förhörde sig om hur smärtorna känns, hur länge, hur ihållande osv. Hon så hur ont Camilla hade, bara där hon låg stilla.
Frågade om Dexofenet som Millan fått mot smärtan. Fick svaret att de inte hjälper det minsta lilla.
Sen fick Millan sin spruta och ett löfte om att sköterskan skulle fråga doktorn om en sömntablett, så att stackarn äntligen får sova.

Nu börjar det röra sig lite.
De har beslutat att byta ut Dexoflen mot Tradolan.

Nu tänker jag äta TV-middag. Det är Lets Dance

Hejdå, Pompisar

Akuten

På luncen idag hämtade jag Millan från sjukhuset, därhon har tillbringat natten.

Jag kom hem från jobbet. Promenerade i 45 minuter, åt middag, gjorde semla och tittade på Bygglov.

Sen hörde Camilla av sig och sade att nu är det inte roligt längre.

Hon försökte ringa sjukhuset, men gav upp, för det var bara upptaget hela tiden. Så hon bad mig ringa från hemtelefonen. Det förstår jag. Det blir dyrt att sitta i telefonkö, när man bara har en mobil.

Jag ringde upp och fick vänta i 30 minuter, innan jag kom fram. Fick prata med en otroligt bra sköterska. Denna tjej lyssnade verkligen och sa att det inte var nåt snack om saken. Hon måste komma in till akuten på en gång.

Nu är jag alltså precis hemma efter att ha skjutsat Ni-Vet-Vem till akuten igen.
Samma läkare som igår. Det tog bara 5 minuter, så sa han jaha, skjuts upp till avdelningen igen då. Jatack sa Camilla och hejdå till mamma.
Typ
NU är det verkligen stopp i tarmen. Påsen hänger där tom och torr. Inte ens luft kommer i den nu, det gjorde det i alla fall i morse...

Fortsättning lär följa i morgon.

God natt Pompisar

Sjukhuset - igen å igen

Nu är Millan på akuten, igen.
Hon har fått precis samma kraftiga smärtor som hon hade när hon låg inlagd.
Det kommer inget i påsen heller, så det verkar vara stopp igen.

Jädrans!

Annan Aioli, utan vitlök

Hejsan pompisar.

Om man inte gillar vitlök, eller inte kan äta vitlök, så kan man, om man använder gurkmeja i laxsoppan, här nedan, istället smaksätta majonnäsen med saffran, som man toppar soppan med.

Kalasgott

Idag ska vi äta tacos, Lasse och jag.

Hejdå

Handla - laga mat -äta

Jag måste handla idag. Visserligen var jag i Birsta i fredags efter jobbet, men det var så vansinnigt mycket folk, så jag orkade inte handla allt jag skulle ha, utan plockade bara ihop en korg, till min goda laxsoppa och en liter mjölk. Men det är klart, det har varit en jobbig månad för många och så kom barnbidraget. Då var alla barnfamiljer ute, för att fylla på. Förstås.

Här kommer receptet på denna vansinnigt goda laxsoppa. Jag tror att jag har haft med det förut, men det skadar inte att påminna er som inte provat ;-)
Den är inte så dyr heller. Passar mycket bra om man vill bjuda på nåt gott. De serverar denna soppa på minst 2 finare restauranger i Sundsvall.

Fina Laxsoppan

1 röd paprika
1 gul paprika
1 gul lök
1 purjolök
1 fänkål
1 brk krosstomater
1 fl vitt matlagningsvin
3 dl grädde (riktig)
2 fiskbuljongtärningar (hönsbuljong går precis lika bra)
5-6 dl vatten
3 msk olja
1 tsk salt
1-2 msk gurkmeja. Eller om man är lagd åt det hållet: 1-2 påsar saffran
1-2 msk curry
1-2 msk timjan
Lax efter behag. Jag använder de billiga bitarna, som finns på willys 3 såna bitar blir bra, i tärningar. Eller om man har främmande, ta då två paket lax, dvs 6 bitar.

Tärna alla grönsaker och löken fint, ungefär som ett majskorns storlek
Bryn först alla kryddor i oljan nån minut, tillsätt de tärnade grönsakerna och veva runt i grytan en stund.
Tillsätt krosstomater, buljongtärningar, vatten och hälften av grädden.

Låt nu allt småkoka i ca 40 minuter. Om det blir för mycket av "gryta" av det, så häll på några dl vatten, eller låt det vara en gryta. Det är som man vill ha det. Jag återkommer dock till det där med gryta lite längre ner, i inlägget. =)

Efter dessa 40 minuter tillsätter man laxen i tärningar och stänger av värmen, så att laxen bara står och blir genomvarm på eftervärmen. Då blir den inte så torr.
Till sist häller man på det sista av grädden. Det gör att soppan/grytan blir len och krämig och fin.

En del lägger några skalade räkor eller lite musslor i tallriken, innan de fyller på med soppa.

Till detta serveras aioli.
Jag brukar mixa 2 st rumsvarma äggulor, med 2 msk slotts senap lite salt och 1-1½ dl rumsvarm matolja.
Oljan tillsätts lite i taget, så att det binder ihop till en fin majonnäs. OM den blir lite tunn och inte vill tjockna, så kan man tillsätta lite av grädden som var tänkt för soppan. Då lovar jag att den blir pösig och fin.
Till sist pressar man i en vitlöksklyfta.

Ett gott vitt bröd och ett glas vin kan vara gott till.

Om man gör en soppa och det blir över, så kan man nästa dag tillsätta lite potatis och låta allt koka ihop till en gryta. Det är också gott och lite enklare att ta med i matlådan till jobbet på måndagen =)

Nu ska jag äta lite "Frunch" sen ska vi åka till Birsta och få hem lite mat. jag har ingen aning om, vad jag skall laga för middag idag. Har ingen idé. Förra söndagen blev det Tjälknul.

Idag är jag lite sugen på potatisgratin, med nåt gott till. Vi får se.

Jo just ja. Det ser ut som om Millan situation går framåt. Hon är hemma hos pojkvännen nu och det är nog den allra bästa medicinen för ett snabbare tillfrisknande.

Hej så long, Pompisar.

Fredagskväll - myskväll - eller?

Köpte hem lite vin, lite småplock till detta. Ni vet -inlagd parmesanost, marinerade champinjoner, marinerade vitlöksklyftor, marinerad kapris, osv.

Dukade fram, drack lite vin, mådde gott.

Så kom då ett litet sms: vad gör du?

Det brukar ståså, när MIllan vill till akuten....vad gör du?

Så jag ringde förstås direkt och mycket riktigt, ett besök på akuten var nödvändigt.
Till saken hör, att hon blev utskriven idag. 8 timmar senare är hon tillbaks på sjukhuset. Hon mår bra -det är inte det, men hennes tape på operationssåret hade lossnat och det blödde. Så hon satte på ett litet bandage, men då kan man inte fästa plattan till stomipåsen där. Den lossnar och så kan man ju inte ha det, då rinner allt ju bredvid.
Så hon behövde lägga om såret, med tape, samt få en ny platta. Hon hade gjort av med 5 plattor i sitt försök att lösa det på egen hand, men det gick inte.

Hon ringde till sjukvårdsupplysningen för att be att få komma tillbaks tilla vdelningne i 5 minuter, få såret omlagt och ny platta runt stomin, så att hon hade nåt att fästa påsen i.
Men avdelningen ville inte ta emot henne, utan hänvisade till akuten. De tog emot, men skickade ändå upp henne till avdelningen.
Där fattade de tydligen ngenting. De trodde att hon ville att de skulle byta STOMIPÅSE. När hon frågade om de tänkte sätta fast den "där" så sa de Ja. Då undrade hon om de inte skulle fixa såret så att det överhuvudtagetgick att sätta dit den. JAHAAAAA, jo DET kanske vore bra. Ja då byter vi sårtapen.
Men i himmelens namn. Det var ju det hon for dit för! Ingen hade lyssnat på hennes förklaring, Nänä, utan de drog sina egna slutsatser. Inte att undra på, att hon så ofta och länge fick ligga med sina smärtor när hon låg på den avdelningen?! Man tar sig för pannan!

Det tog dem nästan 2 timmar att få it en ny tape på operationssåret och en ny platta till
stomipåsen...

Så gick det med vår fredagskväll.

Men vad gör det? Nu är det helg, Pompisar och vi (de flesta av oss) är lediga i två sköna dagar!

Godnatt på er. Pompisar

Nu känns det mycket bättre

Har nyss kommit hem från sjukhuset. Milla satt upp i sängen, pratade, skrattade och var alldeles som vanligt. Lite matt dock. Inte att undra på, hon har ju gjort två operationer på mindre än 3 veckor!

Hon åt faktiskt middag! Bara det =D

Orsaken till att det gjorde så extremt ont, var att hon hade sammanväxningar. Som de nu har fixat. Nu gäller det bara att ta det lugnt, röra på sig och hoppas att det inte händer igen..

Jag hade inte räknat med att vara där så länge, men hon hade de vilat och var mycket piggare än väntat. Fast jag tror att hon nådigt bestämmer vilka som får komma och när de får komma. Det är rätt, för det är bara hon jälv som vet hur mycket hon orkar med.

Vi tog till och med en liten promenad i korridoren =)

Sen blev hon trött och jag åkte hemåt.

HUngrig som en varg. Då är det bra med snabblagad mat. Lars hade redan börjat, så det gick mycket snabbare än väntat. Det var ju bra, när jag var så jättehungrig! Idag åt vi blodpudding med lingonkål och bacon. Gott.

NU ska jag titta på TV.

Hej dårå, Pompisar

Ny operation

I eftermiddag skall Millan opereras igen. Hoppas verkligen det blir bättre.

Stackars, stackars min lilla krake.

Nya friska tag!

I morgon skall jag jobba igen. Förkylningen har förbättrats betydligt och jag har bara lite snuva och rethosta kvar.

Fast - jag önskar att jag kunde få vara hemma istället. Frisk och ledig. Det vore nåt det! =)
Kunna få städa igenom huset ordentligt och packa upp lite mer. Ordna till det lite bättre i förrådet och förmodligen hitta saker som jag nästan glömt bort, för de ligger i kartonger.

Vi har inte ens hängt upp några tavlor ännu! Det får dock vänta lite till, så att vi blir klar med sovrum och arbetsrum också. Det är inget vi prioriterar för närvarande, faktiskt. Vi tar det så lugnt så =)

Jag börjar så smått planera för vad jag skall så för sorts frön inför sommaren. Det är liiite för tidigt ännu, i mitten av mars är bättre. Vi kan ju inte sätta ut planten så tidigt här uppe, så risken är att de blir långa och taniga om jag sår för tidigt.
Man kan ju planera i alla fall. Nytt för mig, är att jag har ett växthus. Det är premiär. Som tur är, så har jag en arbetskamrat som odlar mycket i sina växthus. Hon har lovat att hjälpa mig och tala om när jag kan börja sätta ut planten och hur jag skall ventilera osv.

Spännande i alla fall, att se hur det blir, med mina växter i år.

Idag var jag till Millan på sjukhuset, för första gången på 8 dagar.

Det skär i hjärtat på mig, för hon ligger alltså i fosterställning och vill inte röra sig för då gör det så vansinnigt ont för henne. Olika sprutor och dropp och inga tabletter mer, för de vet inte ifall tabletterna fastnar nånstans. Endast flytande föda får hon inta, men till o med nyponsoppan gjorde ont efer lunchen idag.
I morgon är det vardag igen och många fler läkare på plats.

Det som får dem att fundera är, att stomin fungerade så bra från början, men började krångla efter några dagar. Nu är det värre än någonsin. Man bör vara uppe och röra sig, för det är bra för tarmarna. Men har man så ont att man inte kan röra sig, så är det svårt att göra just detta.
Nu har hon kämpat på och faktiskt rört på sig varenda dag, utom igår och idag, så hon har vekligen försökt.

Jag dras mot två olika håll..

• Det ena är -Men för bövelen operera igen då, så att hon får hjälp! man kan inte behöva ha så där ont hela tiden!
• Det andra är - Om man opererar igen, så kan et lika gärna bli fler såna här bakslag ändå, så varför öppna en gång till?

Jag förstår att läkarna är lite villrådiga. Och alla vill det bästa för henne. Hon kan ju inte ligga där och få morfinsprutor hur länge som helst heller.

Nej nu ska jag kika på TV lite.

Önskar er en mysig avslutning på Söndagen, Pompisar

Så maktlös

Jag känner mig så maktlös- jag vill inget annat än att min dotter ska bli frisk och må bra. Men det blir bara bakslag, hela tiden!

Idag fick hon ta permis från sjukhuset över dagen. Hon har varit där i 16 dagar och längtar förstås hem till sitt och till sin katt.

Hörde av sig till mig efter bara några timmar. Då hade hon jätteont och måste tillbaks till sjukhuset direkt, för att få en morfinspruta. Jag kontaktade lasse som skyndade sig från jobbet för att skjutsa upp henne till sjukhuset. Gudskelov, jobbar han nära hennes lägenhet och Gudskelov att sjukhuset är så nära.
Så ont hade hon, att hon inte ens hann förklara något för personalen. De såg direkt hur ont hon hade och hon fick sin spruta.

Hon har en stomipåse som hänger där tom. Det passerar inget från tarmen ut i den. Såklart gör det ont så in i...

Maktlös stå en ( förkyld) mamma bredvid och kan inget göra. Jag kan inte ens hälsa på henne. Har inte varit där på en hel vecka. Jäkla förkylning!

Dessutom är det helg nu. Då händer inget på sjukhuset. Om det inte blir alldeles akut förstås, så att de bara måste operera på studs!

Jag vill att hon ska få komma hem.
Jag vill att hon ska få må bra
Jag vill!
Jag vill!
Jag vill!

Men jag kan inget göra...

När barnen var små och gjorde illa sig, så blåste mamma och det blev genast bra.
Om de var sjuka, så höll jag dem i min famn, sjöng litegrann för dem och de blev lugnare och somnade så tryggt.

Men detta. Det räcker minsann inte att sjunga lite eller blåsa på såret! Jag har försökt blåsa i 3½ år nu, men vad f-n hjälpte det? Maktlös.
Så jävla maktlös.
Jag lider med dig min älskade unge. Men vad hjälper det? Det blir det inte bättre av.

Jag trodde att jag skulle jobba

i morgon. Det går inte. Förkylningen sitter i och det är nog smartast att ta det lugnt.

Problemet är bara att vi har kommit lite tokigt på jobbet i erfarenhet och kunskap. Vi haltar lite, kanske ett halvår till eller så. Det är 2 killar som är relativt nya och som fortfarande behöver hjälp ibland.
Min marknad är lite krånglig och det är nog bara jag som kan den till 100%. En kille som jag jobbar med, kan mitt hjälpligt, men inte helt och hållet. Han skall dessutom vara ledig efter lunch i morgon. Det är inbokat sedan lång tid tillbaks. Han skall till Stockhlm och det är nog något evenemang där. Biljetter är köpta osv.

Som det ser ut idag så är det endast jag som kan sköta allas jobb på avdelningen. En kan det skapligt och två som bara kan sitt och varandras skapligt. Dessutom en som bara kan sitt eget.

Inget som jag försöker skryta med. Nejdå. Det är bara så, att jag har varit där längst och själv jobbat med alla olika områden tidigare. Därför kan jag det också.

Vad gjorde chefen då? Jo han ringde en kille som blev pappa i lördags och som är hemma med pappaledighet, ni vet de där 10 dagarna, som alla pappor (bör) tar ut. Snälle nyblivna pappan kommer in i morgon em.

Skönt. Jag slappar därför med gott samvete här i min säng och läser Sagan om Isfolket. Igen =)

hej på en stund Pompisar

Man kan säga så här..

Jag är inte bara speditör, jag är även förkyld!

Jag menar F Ö R K Y L D.

Johnny ringde nyss och han skrattar åt mig! varför? Jo jag låter så roligt. Vilket jag måste erkänna är sant. Jag låter som en 75 årig tant som har rökt 40 cigarrer om dagen - med halsbloss.
Snor - varför uppfann naturen snor? Jag menar att visst finns det anledning till det, men varför i såna mängder, kan man undra?
Det sitter i bihålorna, segt och jävligt. Sen när man ligger ner, så rinner allt till ena halvan av huvudet, som blir helt igentäppt. Så är det bara att vända sig, sen känner man hur det segar sig övr till andra halvan. Det är ingen idé att försöka snyta ut det. Nä det går ju inte. Det skall skvalpa från sida till sida i all oändlighet, känns det som. Med tillhörande huvudvärk förstås.

BLÄ!

Millan har äntligen fått loss lite ur tarmen. Ja lite och lite. Hon fick väl tömma påsen en 3-4 gånger. Nu håller vi tummarna för att det är tillräcklig passage, så att det inte blir tvärstopp igen. Ryggmärgsbedövningen kopplas ur, men behålls, så att den kan sättas in igen om behov finns. Enligt vad Johnny informerade mig om, så kan hon få komma till vårdhotellet redan i morgon. Förhoppningsvis kommer hon hem i helgen.

Hallelulja!Nu ber jag att alla mina 13 trogna besökare håller tummarna, allt vad ni kan? Lova!

Jag som inte har såna stora problem som Millan har, känner mig så matt nu, så jag måste krypa till sängs igen.
Löjligt egentligen. Så knäckt av en förkylning? Fnys. Känns otrolig fjantigt, när min lilla stumpa har legat med ryggmärgsbedövning, som ändå inte riktigt räckt till, i 14 dagar...

Jag vet bara att jag inte orkade sitta kvar på jobbet i går, så jag gick hem redan klockan halv 3.
Lasse fick också sluta tidigare, eftersom vi samåker.

På återseende, Pompisar

Nu är det förkylt.

Usch vad jag börjar känna mig risig. Jag har inte varit till Camilla idag , för jag vill ju inte smitta henne.

Nu har det nästan slutat att snöa i alla fall, efter 2 ½ dygns intensivt snöande.

Lars har tagit några snöbilder åt mig. Grannens hus, på andra sidan vägen och vårt växthus.

Dessutom en bild på baksidan, där nedersta pinnarna på stegen inte syns. Brotaket blev skottat i går, men det ser ut som om det inte blivit skottat alls.. Man kan inte tro att det kommer att vara fullt av tomater och gurkor om ett drygt halvår =)

Nu ska jag värma mig med lite god köttsoppa.

Hejdå Pompisar

Hon mår bra!

Dottern lät piggare redan imorse, när jag fick hennes första sms =)

Tarmvredet verkar ha vridit sig tillbaks i läge igen och maten passerar ut i stomipåsen som den skall.

Jag tjatade henne med mig på en promenad i korridorerna så vi gick inte bara en vända, utan två genom två hela avdelningar!

Sen somnade hon direkt =D

Så när hon vaknade, så jagade jag henne ur sängen en vända till, fast bara en vänfda denhär gången. Så om det är 200 meter att promenera, enkel väg, så har hon ju gått en hel kilometer idag!

Sen fick hon middag. Den åt hon sittandes vid bordet, inte i sängen.

Sen blev hon jättetrött och ville nog gärna att jag skulle gå. Tror jag det.

Jag kom tidigt till sjukhuset sjukhuset idag, eftersom stackars Linneá som är här på besök, var tvungen att åka till akuten. Hon hade halsfluss och fick penicillin.

Johnny och Linnéa fick ta bilen och jag var alltså på plats en hel timme innan besökstiden Jag chansade och gick upp för att kolla om hon fortfarande låg ensam på en 4-bäddssal. Väl uppe på avdelningen, träffade jag en bekant, som är avdelningssköterska där. Hon hade inget alls emot att jag kom för tidigt. Hon hade blivit mormor under natten, så hon var på ett strålande humör!



Sen "plågade jag Millan melan klockan 13 och 17.30. jag tror hon tyckte det var skönt att jag for hem igen


Nu håller jag på att göra middag.det blir ost-och skinkpaj med sallad

Trevlig Schlagerkväll, Pompisar!

Eloge till min Dotter

När jag fyllde 50 år, skrev Camilla en eloge till mig i sin blogg. En eloge som berörde mig djupt.

Något som berört mig så mycket mera, är hur hon har kämpat med sin sjukdom de senaste 3 ½ år som gått sedan hon fick diagnosen, Ulcerös Kolit.
Camilla har på ett alldeles otroligt sätt kämpat med ständiga diarréer, smärta och den jobbiga känslan att vara helt slut och alltid trött. Att inte orka hänga med kompisarna på skojigheter.
Många är det tillfällen som Camilla varit tvungen att avböja en fest, krogbesök eller en resa pga av att hon inte orkat.

Ändå har hon alltid haft ett gott humör. Hennes ironi och humor har hela tiden visat sig, inte minst i de oändligt många blogginlägg hon skrivit.

Hennes små kommentarer när vi talats vid, har alltid fått mig att skratta.

Tänk alla turer vi har gjort till akuten. De timmar vi måst sitta där och vänta på att någon läkare skulle ha tid. De många inläggningarna på sjukhuset, med dropp. Alla mina försök att få henne att dricka eller äta, när hon inte orkat.

Milla har hela tiden velat träna, eller jobba och försökte även komma hemifrån och göra något.
Först ordnade hon en arbetsprövning 2 timmar om dagen, för att få komma ut. Försäkringskassa blev bra förvånad, då hon själv tog initiativet och själv ordnade plats.
Tyvärr fick hon ett bakslag och hamnade på sjukhuset med dropp – igen.

Eller när hon åkte till Norge, för att jobba halvtid på hotell, som servitris. Helt utan erfarenhet och sjuk som hon egentligen var. Det är starkt.
Efter 10 dagar kom hon hem igen, helt slut och med hög feber. Jag glömmer aldrig, när jag hämtade henne vid Midlanda Flygplats, så hon kom med sista flyget från Stockholm.
Hon hade reste hela dagen från någon liten fjord i Norge.
Jag fick genast gråten i halsen, då jag såg henne komma. En liten blek tös och helt slut.
Trots att hon var så dålig, ville hon sova hemma en natt innan vi åkte till akuten.
Hon var så sjuk! Det blev ”Kod Orange” direkt. Kod Röd innebär livsfara. Kod Orange är steget innan röd… Hon fick hjälp omgående.
När läkaren på medicinavdelningen gick ronden dagen efter fick hon nästan en utskällning för att hon väntat för länge! Hon hade absolut inget järn i blodet. Det är livsfarligt!

Jag hade kunnat mista henne den gången. Jag ryser vid tanken.

Hon repade sig i alla fall och kunde komma hem och fira jul med oss andra. Helt slut förstås, men hon vilade lite på min säng, för att orka vara med.

Hon har hela tiden velat prova nya behandlingar för att se om det kunde bli bättre.
Jag tänker på all denna jäkla kortison, som gjort henne rund i ansiktet. Inte kul för en ung tjej. Hon har hela tiden kämpat för att få bort kortisonet, men ofta ofta varit tvungen att börja med på nytt.

Att hon inte mist förståndet eller blivit psykiskt sjuk på annat vis, av alla motgångar visar bara vilken otroligt stark och duktig tjej hon är.

Hon har hel tiden velat träna, eller försökt vara med på det mesta. Sjukdomen har tvingat henne att vila, när hon egentligen velat gå på krogen eller resa ut i världen. Hon drömmer om att få jobba som volontär, eller plugga utomlands. Hon vill så mycket, men har mäktat med så lite.

Ändå är hon alltid vänlig och glad för det mesta. Visst har hon gråtit, men då för sig själv, ensam.

Nu ligger hon på sjukhuset för att hon har opererat bort tjocktarmen och fått stomi.
Inte ens nu, skulle hon få en enkel resa genom sin sjukdom. Genast hade hon sådana smärtor att de var tvungna att ge henne extra smärtlindring. Hon har klagat och tjatat och gråtit för att få respons från läkare och sköterskor. Hon har fått ligga i smärtor i många timmar och väntat innan de gett henne den lindring som hon så väl behövde. Hon har lidit i 8 dagar nu och till slut insåg de att något var fel, då inget kom ut i stomipåsen .
Det visade sig att hon har tarmvred.
Inte ens då tog problemen slut. De försöker undvika att öppna såret och operera henne igen.
Trots att hon klart och tydligt informerade om att det faktiskt inte går att sätta sond på henne, övertalades hon att försöka. Det gjorde ytterligare väldigt ont och det var tvungna att avbryta försöket. Då kommer kirurgen och även han vill prova. Då skrek hon rakt ut i panik, när hon såg slangen och äntligen gav de upp.
Nu ligger hon där, med illamående ohyggliga smärtor och har ändå lyckats tvinga i sig kontrastvätskan. För att hon måste.

Hon har stått ut med all. För att hon måste.

Det är mycket Camilla har stått ut med för att hon måste.

Jag kan bara stå här bredvid och se på hur hon lider. Jag kan inget göra.

Jag älskar och beundrar min fina flicka och mitt hopp står nu till att hon äntligen skall få bli frisk och kunna gå vidare i livet med den styrka och den ork hon så väl förtjänar.

Tarmvred!

Ungen har tarmvred! Inte att undra på att hon har så ont!
Nu får hon i alla fall full smärtlindring så fort hon ber om det.

Skönt, då hoppas jag att hon kan sova i natt.
Och att de kan göra nåt åt det i morgon. det lutar nog åt att hon måste öpnnas igen.

...tarmvred... men herregud...

Lilla gumman

Min unge har blivit sämre. VARFÖR ska hon ha det så j-kla besvärligt?? Jag bara undrar!

I förrgår kräktes hon 7 gånger på morgonen, vilket inte gjorde att magen gjorde mindre ont.
Och så nattvandrade hon hela natten, pga smärtan.

Hon ville inte åka hem från sjukhuset i o med att hon hade så jätteont efter sin stomioperation. Hon fick flytta över till vårdhotellet och de hade nog tänkt att hon skulle åka hem idag.

Anledningen till att hon ville vara kvar, var att hon inte klarade av smärtan på tabletter, utan behövde morfinsprutor. Jamen varför lyssnar de då inte? Hon har ju jätteont! Så i natt, på vårdhotellet, har hon haft så ont, så hon måste ringa efter hjälp flera gånger. Precis s0om hon hade det, medan hon låg på avdelningen.

I morse kom en kirurg och tittade till henne och hade väl tänkt skriva ut henne. Men med den smärta hon haft - och har - samt det faktum att inget kommit i stomipåsen senaste dygnet, så fick hon åka upp till avdelningen igen.

Nu ligger hon med dropp och har fått lavemang. Om inte lavemanget hjälper, så blir det röntgen för att se, om de kanske måste skära upp såret igen och greja med tunntarmen, ifall det blivit någon förträngning.

Fördelen är, att idag så tar de henne i alla fall på allvar, när hon klagar att det gör ont.

MEN SKA DET BEHÖVA VARA SÅ???

Man ska inte behöva ha jätteont! Nu har hon haft det så i en hel vecka! Ingen har riktigt lyssnat på henne, utan hon har fått alvedon, eller en annan tablett som verkar om ett par tre timmar... Jamen. Om man har så ont, så man säger att det är näst intill outhärdligt, så skall man inte behöva ligga två-tre timmar ytterligare för att se om tabletten hjälpte. Eller?

Till slut har hon då fått en spruta och kunnat slappna av en stund, men det verkar sitta långt inne. Kanske de nu äntligen fattar hur ont hon verkligen har haft? Något är ju uppenbarligen fel.

Jag hoppas verkligen att lavemanget räcker. Jag vill absolut inte, att hon ska behöva opereras igen!

Stackars liten.

Skid-SM

Nu ska vi ut i kylan och åka till Södra berget för att titta på Skid-SM.
Det är minus 15 ute...