Usch vad jag börjar känna mig risig. Jag har inte varit till Camilla idag , för jag vill ju inte smitta henne.
Nu har det nästan slutat att snöa i alla fall, efter 2 ½ dygns intensivt snöande.
Lars har tagit några snöbilder åt mig. Grannens hus, på andra sidan vägen och vårt växthus.
Dessutom en bild på baksidan, där nedersta pinnarna på stegen inte syns. Brotaket blev skottat i går, men det ser ut som om det inte blivit skottat alls.. Man kan inte tro att det kommer att vara fullt av tomater och gurkor om ett drygt halvår =)
Nu ska jag värma mig med lite god köttsoppa.
Hejdå Pompisar
3 kommentarer:
Hej Lia!
Vad det är vackert med orörd snö!
Synd bara du inte kunde åka
till din dotter,men det hade väl kvittat om det varit barmark inte sant?
Kramar.
hej agath. Det är bara förkylningen som stoppar mig. Det har dock hänt att hon inte orkat med besök. Inte "ens" av mamma. Då har jag förstås inte åkt till henne. Jag lider så med henne. Hon måste ju hela tiden kämpa och kämpa. Vi som såg fram emot operationen för att hon skulle börja må bra. Ja undrar när "må bra" tänker börja...
Du Lia det är en stor op.hon har gått igenom..det kommer att ta tid innan hon känner sig någolunda..usch jag lider med henne..magvärk är nog det värsta man kan ha..av all värk... ha det gott kram!
Skicka en kommentar