lördag 31 januari 2009

Med ironi och en gnutta humor kommer man långt!

Min dotter är så prick på, liksom när hon beskriver sin dag från sjukhussängen. Jag kan inte annat än le åt hennes beskrivningar. Här nedan ser ni lite som hon skrivit:

Har precis uppgett 3-4 på smärtskalan till sköterskan, fått dagens spruta (bättre sent än aldrig) och kollat blodtryck och puls, standard helt enkelt. Tanten bredvid mig pratar fortfarande med sig själv alternativt sina låtsaskompis

Tömde även påsen själv, dom gör det åt mig hela tiden men vad är grejen med det? Varför är det ingen som lär mig hur en stomi ska skötas? Jag tar givetvis upp detta imorgon, är också fundersam på om man inte behöver lägga om bandageringen kring själva ärret som varit tejpat och blodigt sen operationen igår?
Hur ofta ska en påse bytas, för när jag vaknar imorgon har jag haft den 2 dygn. Jag har helt enkelt en del saker att ta upp på ronden imorgon. Försökte fråga en sköterska men ibland undrar man om dom egentligen borde blivit lastbilschaffisar för det är så långt kompetensen sträcker sig. Ok, jag kanske är lite hård. Men varför kan dom inte sånt? Eller åtminstone tar reda på vid efterfrågan? Vad får dom betalt för? Att inte veta? Att tömma påsar man kan tömma själv?

Bra Millan, säger jag. Ryt till om det inte är bra. Du är en stark och duktig tjej.

Tog mig in i badrummet för en så kallad raggardusch. En halvhjärtad sådan. Tog av mig skjortan och betraktade mig själv, men det var inte mycket att se. Det är ju mest bara massa lappar över hela mig och så lite slangar. Och en påse icke att förglömma. Även lite rivmärken av mig själv då jag kliat på den bedövade sidan av kroppen. Höger sida är bedövad. Jag känner inte mitt högra bröst, bara mitt vänstra. Hur kom jag fram det till kan man undra.
Hur som helst började jag skratta åt mig själv där inne. Det såg ju för sorgligt ut. Lilla Milla, hur lyckades du komma till en punkt då du ser ut som ett sånt vrak? Det var ju inte mitt fel, men det såg bara för sorgligt ut.

Fattar inte hur lång tid man tycker det är rimligt att låta någon vänta efter man tryckt på knappen. Jag trycker inte på knappen 10 minuter innan jag får så ont så jag vill ta livet av mig, jag trycker NÄR jag har så ont att jag vill ta livet av mig

När jag sade till om axlarna en gång till efter de smärtstillande inte hjälpte hände ingenting alls. Som om jag inte har sagt något. Är det sköterskors erfarenhet att folk säger till för att jävlas? I onödan? För skojs skull? I vilket fall som helst lyssnar man, IFALL att det patienten säger faktiskt stämmer.

Det är inte livat här på avdelningen, lite service vore ok. Jag trycker faktiskt inte på knappen för att jag tycker det är kul, jag trycker inte i onödan

Nu vet jag inte vad det heter, men det som går in i min ryggrad och bedövar mig, epiddurrrrrrrr...? Ja, ni vet. Epidural? När det tog slut och apparaten började TOKpipa högre och högre så jag var övertygad om att jag skulle få tinnitus, trycker på min röda knapp men det tar seriöst 5 min innan nån är här. Sköterskan trycker av, ska hämta nån annnan, ingen kommer. Det tjuter igen. Hon stänger av igen. Till slut sätter jag min 1000-kilos kropp upp för jag lärde mig vilken knapp man ska trycka på och fick trycka av ljudet själv för min och Mumlande tantens trevnad.

Gonatt, min lilla Pompa

fredag 30 januari 2009

Klart!

Min dotter har efter ett dygn på intensiven återvänt till sin avdelning igen. Jag har nyss pratat med henne och då satt hon och åt lunch. Pasta med kycklingsås.
Operaqtionen verkar ha gått bra, hon mår bra, men är lite sliten. Inga smärtor som det verkar, men å andra sidan får hon ju smärtstillande hela tiden.

Nu ska jag ta mig en snabbdusch och åka för att köpa en liten present, som minne av den stora dagen.

Hej svejs Pompisar

torsdag 29 januari 2009

Lillebarnet på operationsbordet

Nu ligger Millan på operationsbordet. Jag känner mig hjälplös. Det spelar ingen roll att hon är vuxen och 21 år fyllda, jag känner så ändå. Det kommer jag nog att göra, även om jag lever tills hon är 50 år. Min minsting...
Jag är så arg, för allt hon har behövt gå igenom de sista 3 ½ åren! Mest arg är jag att hon gått miste om stor dl av sin ungdomstid. Ni vet, den där tiden, när ungdfomarna jobbar järnet, sparar pengar och reser ut i världen. Det har hon missat. Hon ville ju så gärna, men när man inget orkar, så kan man ju inte jobba och tjäna pengar. Det är helt hopplöst.

Det positiva nu, är att hon kommer att bli frisk. Det känns ju underbart. Men. Ändå. Jag ser fram emot en vuxen och frisk Camilla, som orkar hänga med, som orkar träna och som får ett aktivt liv tillbaks. Hon som tränat sedan hon var 7 år, men som inget har orkat de senaste åren. Som knappt orkade ta studenten. Jag unnar henne verkligen att få bli frisk!

Nu sak jag sitta här hos Johnny en stund, tills de ringer och säger att hon är vaken. Nja, vi ska faktisk åka och handla lite under tiden. Man kan ju inte bara sitta stilla och vänta heller.
jag har lovat Johnny semlor och tog med mig nybakade bullar, grädde och mandelmassa.

hejdå Pompisar

måndag 26 januari 2009

Semlor och operation

Idag har jag bakat semlor! Dessa skall tas med till jobbet i morgon.
Det är sista tisdagen i januari och jag har haft med mig semlor till jobbet den dagen i 16 år.
En uppskattad tradition.

På onsdag, eller kanske redan i morgon, ska jag baka fler. De skall jag åka till Lasses jobb med på torsdag förmiddag. Jag gjorde det nämligen i fjol och tydligen är det även där tradition, för de har gett honom lite fina vinkar om att det väl snart är semlor.
Jag är ju glad att de gillade dem och jag tycker att det är så roligt att baka dem! Det gör jag så gärna så.
Dessutom ligger min yngsta på operationsbordet på torsdag. Det är en ganska omfattande operation, när de plockar bort hela tjocktarmen och gör en ileostomi på henne. De börjar direkt på morgonen och det tar hela förmiddagen innan de är färdiga. Vi får se om det blir en permanent stomi, eller om de kan försöka koppla ihop tunntarmen med ändtarmen i ett senare skede.
Jag vill gärna ha tankarna sysselsatta den dagen. Därför åker jag först till Lasses jobb med semlorna, sen åker jag hemma till Millans storebror och så väntar vi tillsammans tills de ringer från sjukhuset, så att vi kan åka upp till henne. Jag vill gärna vara med henne då, när hon vaknar till.
Jag har tagit semester torsdag och fredag. Jag tror ärligt talat inte att jag gör någon nytta på jobbet då, för mina tankar lär vara på annat håll.

Natti natti Pompisar

söndag 25 januari 2009

...möblera om i Nostalgirummet...

...jo hejsan! Lars hade brett ut papper över hela golvet och har lister som ligger på tork. Så blev det med det.
Jag tog tag i lilla gäst-toan istället. Tog ner det gamla badrumsskåpet och satte äntligen upp våran badrumsmöbel, som vi har haft i 1 ½ år, men inte kunnat sätta upp. Nu är det så fint!
Nu har vi 2 badrumsskåp, ett med spegel och ett för förvaring. nedanför det lilla "förvaringsskåpet" står en hylla, elller kommod kanske? jaja whatever, den hör till resten av möbeln i alla fall, tillsammans med handdukshängare och toapappershållare.
Det är vitt, lite gammladags, med ljusbruna trädetaljer dvs hyllorna och knopparna och så. Inte nog med det. Vi hade ett toalettlock i förra huset som var nytt och som är så lent, varmt och skönt att sitta på, så vi bytte ut det mot ett liknande innan vi flyttade. Nu har jag även fått det på plats och det matchar de övriga trädetaljerna perfekt!
Det är blåa väggar i lilla toaletten, och jag lade en liten rund naturfärgad virkad duk på hyllan/kommoden och ställde dit ett stord ljusblått doftljus i glas, samt ett litet blått fat, som lars hade i gömmorna.
Jag skall även hitta nåt trevligt att sätta på väggen. På hyllan/kommoden står gamla Allersromaner och cowboy-böcker från 60talet. Ska försöka hitta lite gamla kalle Anka tidningar också, så att det finns litteratur, för långsittare.
Ja, det är så trevligt där nu, så chansen är stor att man kan bli sittandes en stund. Och det är ju bara bra. Man ska inte skynda sig, på toaletten.

Jag är nöjd Pompisar. Fast vi har inte hunnit med så mycket som jag hade tänkt.

Vi fixar och grejar och donar...

...hela tiden!
Lasse har murat lite idag och nu spikar han upp lister i vardagsrummet. Igår satte han upp listerna i köket bättringsmålade lite på panelen. Det kommer att gå åt hela dagen att greja klart med alla listerna.
Sjäv fixade jag sovrumet. Jag bara älskar REA! I går var jag en snabbis in till Birsta City, för att köpa ett överkast. Det var nedsatt till 249:- Ett brunt sådant. Jag hittade mitt överkast (det sista som fanns) och strosade runt i butiken en stund. Det var "tag 3 betala för 2" på alla reavaror. Jag kikade lite på kuddar att ha på sängen, men det är billigare att köpa lite tyg och klä om gamla kuddar, så nya kuddar struntade jag i. Däremot såg jag en ursnygg bordslampa med en oval veckad skärm i exakt samma nyans som överkastet, för bara 99 kr! Jag högg den direkt! Sen hittade jag inget mer,så att det som jag skulle få gratis tänkte jag helt enkelt strunta i. Då frågade tjejen i kassan om jag inte ville ta en likadan lampa till? Finns det då? frågade jag. Tja, skyltexemplaret finns ju. Det är taget! hojtade jag =)
Så nu ligger ett brunt överkast på sängen för 249:-, två as-snygga lampor i förnstret som alltså kostade mig 45,50:- /st, samt de bruna fransgardiner som jag köpte i höstas för 35:- Det är inte klokt, så billigt allt blev!!!
Lamporna kommer att flyttas till att bli sänglampor senare, för vi ska ha en IKEA.s Malm-säng, med bakstycke, där man har dolda hyllor som skjuts in bakom.

I fönstret skall vi istället hänga upp fönsterlamporna som vi hade i förra huset.
Jag har även satt upp den svarta rullgardinen som har legat på golvet nedanför fönstret, sedanen månad tillbaks...
Allt är klart där inne så när som på en sak. Väggarna. Väggarna är fortfarande gula. De skall vara limegröna. Det är därför jag vill ha brunt. det passar så bra till lime.
Jag har i alla fall spacklat över alla spikhålen. Detta för att jag skall bli tvungen att måla om. Jag tvingar mig själv att se eländet, med en massa vita spackelfläckar överallt. Färgen finns, penslar och roller finns. Det är bara tiden och orken som saknas. Eller ork har jag nog, men det är det där att jag måste få inspirationen att sätta igång. Så det är den jag väntar på nu =)

Under tiden skall jag ta och möblera om nere i Nostalgirummet. Bokhyllorna skall ut i hallen, stringhyllorna (äkta 60-tal) skall upp på väggen. Tavlor skall hängas upp och vår nyinköpta bardisk(!) skall ställas på plats.

Det skall jag greja med idag. Lars, stackarn får fortsätta slita med att mäta och sätta upp lister. Jag ska försöka utnyttja trasmattorna till att dra bokhyllorna på plats, så att han slipper avbryta hela tiden, för att hjälpa mig. Han har tålamod, den mannen =)

Hejdå Pompisar

tisdag 20 januari 2009

Ny president idag

Idag fick USA sin första svarta president. Det finns hopp för människorna.

Visst finns rasmotsättningarna kvar. Självklart gör de det. Dock är USA på väg i rätt riktning.
Mot jämställdhet och mot jämlikhet. Det är stort. Nästa gång kanske de väljer en kvinna?
Jag ser lite ljusare på framtiden.

Min dotter hoppar jämfota av glädje. Hon har följt hela presidentvalet nätterna igenom och har köpt Obama-t shirts osv. Hon är glad idag.
Nu är det 9 dagar kvar till hennes stomi-operation. Jag har tagit ledigt från jobbet den dagen och dagen efter. Hon kanske inte behöver ha mig där egentligen, men jag vill finnas till hands. Jag hade tänkt vara där när hon vaknar efter operationen. Hon lär inte vara så social för besök av en massa folk den dagen, just därför kan en mamma vara bra att ha i närheten =)
Hon har även en kompis som bor i Kalmar. Hon har tagit ledigt i en vecka för att vara med henne. Det är en bästis det!

Nu ska jag röja undan efter middan och sen ska jag kanske trava ner i förrådet och packa upp ett par kartonger. En eller två om dagen, så är det snart klart. Visst? Det är inte så många kvar. Bara de där sista som vi ska ta "sen". Nu är det "sen" och dags att ta itu med saken. Städa upp i förrådet och få även få på ett par trasmattor på golvet. Jag gillar när det är ordning. Ibland o r k a r jag bara inte ta itu med saker. Det resulterar bara i att jag går omkring och mår illa över att det ser ostädat ut och är "förigt" som vi säger här.

Så - på återseende pompisar!

lördag 17 januari 2009

Trasigt tangenbord

Om vissa bokstäver inte är som de bör vara i ett av de ord jag skriver, så beror det på att mitt tangentbord lever sitt eget liv. Jag skriver ändå men det tycks som om vissa bokst~ver hamnar där de vill - eller inte alls, fast bara ibland. Ibland funkar de alldeles utmärkt. ibland ersätts de av olika tecken. Helknäppt.
Idag ska jag på kalas. Gittan fyller år.

Eller - hon fyllde år i torsdags, men vi är bjudna på lunch och kaffe idag. Vi har köpt en stor ljuslykta till henne. En sån d'r man har ett blockljus med 3 vekar. Fast inte hittade vi något sånt, där på den affären, så det står ett vanligt litet blockljus i det.

Jag skickade i alla fall in en hälsning till Guldgrattis i Radio Guld och det kom med. Sen blev hon även vald till "veckans vinnare" och hon blev då uppringd och intervjuad i radion. Kul.

Nu ska jag ta en liten dusch. Tangentbordet har uppfört sig en stund nu. Hoppas det gått till sig. jag vände upp-o ner på det och ruskade lite.

Hejdå Pompisar

måndag 12 januari 2009

Ny design igen

Tack Gumman. Det blev så fint.
Jag har bestämt mig för att bakgrundsfärgen ska kallas för Guld.
Javisst är det guld. Absolut.
Och sedan är mina ungar med i ena hörnet. Det är perfekt.

I övrigt så har inget särskilt hänt. Jag har tagit mig igenom det mesta av ett enormt strykberg.
Fortsättning på det följer i morgon. Det tar liksom aldrig slut. Snacka om Never Ending Story!
Tömde diskmaskinen, skurade stora kitteln som hade bränt vid och snyggade till i köket. Ja ni vet, det vanliga.
På jobbet är det lugnt, som alltid i januari. Våra kunder har köpt på sig stora lager innan årsskiftet, som de ligger på nu. Jag har gjort nya pärmar för 2009, en för varje månad, en för varje faktureringskund och arkiverat fjolårets, samt sorterat en massa papper och städat mitt rum idag. Det för jag vid årsskiftet och till midsommar. Halvårs- och helårsboksluten är lagom för att städa undan lite.

Nu ska jag likt Törnrosa sova lite

Gonatt alla Pompisar

Mamma!

Nu har jag ändrat, jag har mest bara slafsat ihop det men om du har några specifika önskemål på designen kan vi givetvis diskutera detta men som du förstår är jag en strängt upptagen människa och har ganska hög timpenning.

/Dotter

fredag 9 januari 2009

Camilla!

Du måste ändra min blogg. Det är slut på Julen nu.

torsdag 8 januari 2009

Mat mat mat

Jag måste börja banta. Eller i alla fall röra på mig. Jag ska promenera med mina stavar och börjar i helgen.
Idag blev det kokt fisk med äggsås. Mums. Jag har också gjort i ordning en stor legergryta. jag tar med mig i morgondagens matlåda OCH äter samma till middag. jag tycker det är såååååå gott!
Jag har en kompis som tycker det är besvärligt att laga mat. Hon gillar inte såser och tycker att äta bara är något man måste för att överleva.
Jag däremot ÄLSKAR att laga mat och att äta den - tyvärr.

Varför kan jag inte vara ett mellanting? En sån där som älskar mat och kan äta vad jag vill utan att lägga på mig?

Suck

Så det enda är ju att börja röra på sig. Därför ska jag göra det. Jag vet ju hur skönt det känns. Rent förnuftsmässigt, vet jag ju det. Varför är jag då så lat?

g'natt Pompisar

tisdag 6 januari 2009

Vanlig mat!

Idag gör jag vanlig mat. Spaghetti och kycklingsås med paprika. Jag ska göra två matlådor tills i morgon för Lasse börjar också jobba efter sin julledighet.
Det är vardag igen. Skönt. Visserligen älskar jag julen och allt därikring, men dessa storhelgerna i december/januari tär hårt på plånboken. Nästa år ska jag ha en rejäl sparad slant att luta mig tillbaks på. I år gick ju väldigt mycket bort på mitt fördelsedagsfirande. Det vart det värt, för det var jättekul. Jag känner mig dock ganska fattig nu. Så jag längtar till vardagen och möjligheten till att samla en slant på sparkontot, som jag så effektivt har tömt =)

Alla ledigheter som varit i helgerna skulle jag gärna fortsätta med. Det är skönt att få vara ledig också. Jag håller på att räkna efter, för att se om jag kan gå ner till 90 % i ett år, eller så. Vara ledig varannan vecka, kanske varannan måndag? Bara få vara hemma och "poa på".

Nu är maten klar

Hejdå Pompisar!

måndag 5 januari 2009

Mina ungar och övrig familj TACK för att ni finns

Nu när allt har lugnat ner sig och jag sitter och minns min 50 årsfest och födelsedag, alla presenterna. Tack alla som gav mig en slant för en kommande resa, som jag ännu inte vet vart vi skall åka. Tack ni som köpte saker som ni tänkt ut att jag särskilt skulle gilla. Syrran exempelvis, som köpte precis de böcker jag gillar, tomtar och den fina glaskulan med ljusslingan i. Brorsan som köpte ett fint silverhalsband, eller yngsta brorsan och hans fru och Lilleman, som köpte snygga guldörhängen. Eller en annan bror med fru, som åkte upp från Gävle i smyg, för att överraska mig. Jag kan inte räkna upp allt.
Lasses barn som hade köpt väldigt snygga smides-bollar, för värmeljus, som hänger ovanför min köks-ö. Ida hade även handtuftat en tomte. Hon vet att jag gillar sånt som man tillverkar själv.

En knallröd spark, från Peter och Marta. Den använder jag verkligen. För att inte tala om BOKEN, jag tittar i den lite nu och då och skrattar så gott. Kanon! Eller det fina champagnes-setet från Johnny och Linnéa. Så fina champagner och champagnechoklad, champagneboken och de vackra glasen. Allt samlat i en stor skål med plastcellofan omkring och rosetter. Detta måste sparas till jag gifter mig, eller nåt =)
Millans fina parfymer, roliga disktrasan, te-silen och fotoalbumet med foton på henne och hennes bröder. Ja det hade kostat en hel del och tagit tid för henne att fixa in de presenterna
Så läser jag även min dotters fina inlägg i hennes blogg, på min födelsedag. Det vill jag gärna att ni får ta del av. Jag blir glad, rörd och stolt över mina fina barn. Allihop.
Till min mamma.
Här kommer min personliga tribute till min mor. Skriver är ju ändå det jag gör mest, jag vet inte om det är vad jag gör bäst, men det är i vilket fall det jag gör i största allmänhet. Och hon har redan fått alla sina materiella gåvor men det är ju idag hon fyller år.Hon har nu alltså stått ut med 50 år i livet (21 år, 2 månader och 1 vecka av dom har varit riktigt bra)

3 väldigt gulliga barn, en miljon flyttar.
Ett tack till min mamma som givit liv och uppfostran åt världens finaste, bästa syskon som tillsammans med henne utgör de absoluta hörnstenarna av mitt liv (trots samtligas benägenhet att bosätta sig så oförklarligt långt bort) och för det faktum att hon med sitt stöd och sin närvaro gjort 2 föräldrars jobb till den grad att det kompenserat vad vi kan kalla 1 förälders frånvaro.
Ett tack för varje sjukhusräkning, varje betald medicin och varje timmes väntan med mig på akuten (gudarna ska veta att det är många timmaras sittande) För varje skjuts, för varje krona hon ger mig bara för att jag ska ha det bättre, för att jag ska kunna köpa det jag behöver och vill ha. (Samma gäller mina syskon men jag tror bestämt att jag definitivt är den mest bortskämda ungen av oss)
För att hon stod ut med en 14-årig rosahårig punkare till dotter, för att hon stod ut med en dotter som rymde på festial, ljög, drack alkohol och var allmänt OBSTINAT.
För att hon aldrig krävt att man ska kunna prestera mer än man faktiskt klarar av
För att hon har 3 barn som vet av hela sina hjärtan att det inte finns något hon inte skulle göra för oss och att vi aldrig kommer att ifrågasätta detta faktum.
Jag vet att du vet att du är världens bästa mamma, men för säkerhets skull så talar jag om det också. Grattis på 50-årsdagen.

söndag 4 januari 2009

Gott i min ugn

I ugnen står just nu en fiskgratin.
Grundreceptet är med rödspätta, men jag använder Alaska Pollok. Det går lika bra.

4 port.

Lägg 800 gr fisk i en ugnsfast form
Salta och peppra
Vispa 3 dl grädde och blanda ner en stor burk champinjoncreme.
Bred ut detta över fisken.
klicka ut en burk svart caviar över hela ytan och sätt in i ugnen
ca 175-200 gr i 40 minuter, eller tills fisken känns klar.

Det brukar ta ungefär den tiden det tar att koka potatisen.
serveras med en fräsch isbergssallad.

Denna maträtt ser väldigt mörk och grådaskig ut, men det är väldigt gott.

Lovar.

Smaklig spis, Pompisar!

Nu ska glada julen ut ut ut

Ja, nu städar jag ut julen. För mig är det bästa tiden innan jul, när allt kommer fram. Efter Annandagen, så behöver jag inte ha jul nåt mer. Då är det lite tråkigt om jag tagit fram alla julsaker för sent, för då hinner jag inte njuta av dom. Oavsett om de åker fram tidigt eller ent, så är det denna helg jag slänger ut allt. Där för vill jag också gärna klä julgranen redan helgen innan julafton, eftersom jag ju inte vill ha kvar den många dagar efter nyår.

Nu ser jag fram emot att få det som vanligt igen. Verkligen. Städa ordentligt och få fram vardagen. Konstigt egentligen. Jag som nästan småhoppar för att det ska bli advent.

Många säger att det är för att jag plockar fram tidigt, men nej, det kan jag ärligt säga, att så är det inte. Även om jag tar fram allt sista veckan innan jul, så är julen ju över för mig, så fort Annandagen gått förbi. Så är det.

Nu ska jag plocka ned adventsstakarna också och stjärnorna.

lars håller på att förbättringsmura bakom pelletskaminen. Där skall det sedan målas. jag har fantiserat om både svart och rött, men det blir vitt. Det blir nog snyggast så, i långa loppet.

hejdå Pompisar

torsdag 1 januari 2009

AJ!

För övrigt vill jag informera omvärlden om att jag har väldigt ont i ryggen...

=(

Dag 1, År -09

Nytt år. Nytt och fräscht orört. Undrar vad året skall ge?

Ett nytt friskt liv åt Millan.
Ett bra jobb åt Johnny och att Linnéa kommer in på universitetet (vilket jag inte betvivlar)
Att Peter kommer upp till Norrland och även han kommer igång med sitt pluggande.
Att det går bra för Marta att plugga till psykolog. Jag tycker det är stort att hon kom in på den linjen.

Att Zink blir frisk och pigg och att Samira inte blir FÖR nyfiken och drar iväg mot stora trafikerade vägar eller för långt bort för att hitta hem igen

Och för min egen del, hoppas jag verkligen att presenten av Camilla med 3 flaskor innehållande solskyddsfaktor 80, skall fungera, så att jag kan vara ute som andra människor i solsken, för första gången på 25 år. Det vore verkligen en höjdare.

Och så önskar jag att Lars och jag även fortsättningsvis trivs ihop och har det bra, här i vackra Indal.

Hejdå, Pompisar