Med ironi och en gnutta humor kommer man långt!

Min dotter är så prick på, liksom när hon beskriver sin dag från sjukhussängen. Jag kan inte annat än le åt hennes beskrivningar. Här nedan ser ni lite som hon skrivit:

Har precis uppgett 3-4 på smärtskalan till sköterskan, fått dagens spruta (bättre sent än aldrig) och kollat blodtryck och puls, standard helt enkelt. Tanten bredvid mig pratar fortfarande med sig själv alternativt sina låtsaskompis

Tömde även påsen själv, dom gör det åt mig hela tiden men vad är grejen med det? Varför är det ingen som lär mig hur en stomi ska skötas? Jag tar givetvis upp detta imorgon, är också fundersam på om man inte behöver lägga om bandageringen kring själva ärret som varit tejpat och blodigt sen operationen igår?
Hur ofta ska en påse bytas, för när jag vaknar imorgon har jag haft den 2 dygn. Jag har helt enkelt en del saker att ta upp på ronden imorgon. Försökte fråga en sköterska men ibland undrar man om dom egentligen borde blivit lastbilschaffisar för det är så långt kompetensen sträcker sig. Ok, jag kanske är lite hård. Men varför kan dom inte sånt? Eller åtminstone tar reda på vid efterfrågan? Vad får dom betalt för? Att inte veta? Att tömma påsar man kan tömma själv?

Bra Millan, säger jag. Ryt till om det inte är bra. Du är en stark och duktig tjej.

Tog mig in i badrummet för en så kallad raggardusch. En halvhjärtad sådan. Tog av mig skjortan och betraktade mig själv, men det var inte mycket att se. Det är ju mest bara massa lappar över hela mig och så lite slangar. Och en påse icke att förglömma. Även lite rivmärken av mig själv då jag kliat på den bedövade sidan av kroppen. Höger sida är bedövad. Jag känner inte mitt högra bröst, bara mitt vänstra. Hur kom jag fram det till kan man undra.
Hur som helst började jag skratta åt mig själv där inne. Det såg ju för sorgligt ut. Lilla Milla, hur lyckades du komma till en punkt då du ser ut som ett sånt vrak? Det var ju inte mitt fel, men det såg bara för sorgligt ut.

Fattar inte hur lång tid man tycker det är rimligt att låta någon vänta efter man tryckt på knappen. Jag trycker inte på knappen 10 minuter innan jag får så ont så jag vill ta livet av mig, jag trycker NÄR jag har så ont att jag vill ta livet av mig

När jag sade till om axlarna en gång till efter de smärtstillande inte hjälpte hände ingenting alls. Som om jag inte har sagt något. Är det sköterskors erfarenhet att folk säger till för att jävlas? I onödan? För skojs skull? I vilket fall som helst lyssnar man, IFALL att det patienten säger faktiskt stämmer.

Det är inte livat här på avdelningen, lite service vore ok. Jag trycker faktiskt inte på knappen för att jag tycker det är kul, jag trycker inte i onödan
Nu vet jag inte vad det heter, men det som går in i min ryggrad och bedövar mig, epiddurrrrrrrr...? Ja, ni vet. Epidural? När det tog slut och apparaten började TOKpipa högre och högre så jag var övertygad om att jag skulle få tinnitus, trycker på min röda knapp men det tar seriöst 5 min innan nån är här. Sköterskan trycker av, ska hämta nån annnan, ingen kommer. Det tjuter igen. Hon stänger av igen. Till slut sätter jag min 1000-kilos kropp upp för jag lärde mig vilken knapp man ska trycka på och fick trycka av ljudet själv för min och Mumlande tantens trevnad.

Gonatt, min lilla Pompa