måndag 8 december 2008

Jul-stress - jul-lugn?

Nu har jag börjat julstöket. Jag har så skoj!

Jo - faktiskt, jag har det skoj.

Igår bakade jag 65 kanelbullar, med massor av smör, kanel och socker. Det skall inte snålas, för då blir bullarna så tråkiga =)
Det blev också ett 50-tal cocoskakor, med choklad. Alltså smeten är väldigt lik cocostoppar, fast jag smälte en ljus blockchoklad och blandade i smeten. De måste därför gräddas i småbrödsformar. Smaskens!

Nu en hälsning till mina barn. Idag har jag bakat: Mazarinkakan I morgon blir det Snickerskakan
För alla er oinvigda, så blir det ingen Jul i mitt hus, utan dessa två bakverk.

De bakas till Jul och ingen annan tid på året. Jo jag kan slarva med Mazarinkakan och kanske bakar den vid något speciellt tillfälle, som när någon tagit Studenten eller nåt, men i övrigt är det bara till Jul. Snickerkakan bakas ENDAST en gång per år - till Julen. Den är nästan lite - helig =)

Jag tycker om att baka och laga Julmaten. Jag riktigt stormyser nu, ska ni veta!

Det är bara sista kvällen som jag kan stressa eftersom jag prompt vill vakna på Julaftons morgon till ett rent nyskurat doftande hus. Jag tassar upp innan någon annan har vaknat och dukar fram GODISBORDET.
Det är klart att barnen skall få börja dagen med godis om de vill. Det är ju Julafton. Huvudsaken är, att de också äter en riktig frukost, eller hur?

Det är i alla fall min mysigaste stund på Julafton. Jag tänder en massa ljus och spelar en julskiva, på svag volym. Ett efter ett, tassar barnen fram och kryper upp med mig i soffan. God Jul mamma viskar alternativt hojtar de. God Jul vännen svarar jag.
Så var det i alla fall tills de blev vuxna och flyttade hemifrån. Men den känslan, den kommer fram till mig varenda Julafton. Jag dukar mitt godisbord, tänder mina ljus och myser, sänder en tanke tilll mina frånvarande barn och känner glädje över att veta att de finns.

Nej, det är dags att ta plåten ur ugnen och röra ihop glasyren. Mandeln skall ju också hackas, innan den strös på kakan.

Kanske jag hinner sno ihop några rischokladskakor också, med nötcreme.

Om jag försöker locka hem ungarna med smaskens? njaee, tror ni det ;-) inte då!

Spelar ingen roll, för jag hade förmånen av att ha dem alla hemma förra Julen. Det vore mycket egoistiskt av mig att begära att de skulle komma hem i år igen.

Fast visst vore det kul...

Kramen

4 kommentarer:

Camilla Franzén sa...

Jag tänker ALLTID komma hem till jul!

Anonym sa...

Ja där ser du Lia! alltid är det ju någon som kommer hem:) ha det gott,här är det inte alls för roligt nu...kram

Anonym sa...

Ja Gumman, jag tänkte skrivaatt du alltid kommer hem, men jag ändrade lite i texten och då föll det bort. Men när du får en partner, så kanske det finns två mammor som vill ha barnen hos sig. Visst?

Anonym sa...

Syrran: Jag förstår det, inte roligt alls. Tänker på dig. kram