Nu ligger Millan på operationsbordet. Jag känner mig hjälplös. Det spelar ingen roll att hon är vuxen och 21 år fyllda, jag känner så ändå. Det kommer jag nog att göra, även om jag lever tills hon är 50 år. Min minsting...
Jag är så arg, för allt hon har behövt gå igenom de sista 3 ½ åren! Mest arg är jag att hon gått miste om stor dl av sin ungdomstid. Ni vet, den där tiden, när ungdfomarna jobbar järnet, sparar pengar och reser ut i världen. Det har hon missat. Hon ville ju så gärna, men när man inget orkar, så kan man ju inte jobba och tjäna pengar. Det är helt hopplöst.
Det positiva nu, är att hon kommer att bli frisk. Det känns ju underbart. Men. Ändå. Jag ser fram emot en vuxen och frisk Camilla, som orkar hänga med, som orkar träna och som får ett aktivt liv tillbaks. Hon som tränat sedan hon var 7 år, men som inget har orkat de senaste åren. Som knappt orkade ta studenten. Jag unnar henne verkligen att få bli frisk!
Nu sak jag sitta här hos Johnny en stund, tills de ringer och säger att hon är vaken. Nja, vi ska faktisk åka och handla lite under tiden. Man kan ju inte bara sitta stilla och vänta heller.
jag har lovat Johnny semlor och tog med mig nybakade bullar, grädde och mandelmassa.
hejdå Pompisar
3 kommentarer:
Angående missad ungdomstid så har man ju hela livet på sig att jobba järnet, resa och fundera ut vad man vill göra härnäst. Om man vill.
Men jag förstår vad du menar med missat, när man får stå på sidan av och se när ens jämnåriga förverkligar sina drömmar som man av olika anledningar inte kan göra själv.
Men jag antar att Camilla kommer att förverkliga många av sina nuvarande drömmar och det är ju det som är huvudsaken (nu). Oavsett om hon är över 20 eller inte. Jag unnar henne också hälsa och framgång. Du verkar vara en trygg/positiv/stark mamma som nog kan vara en del av förklaringen till Camillas inre styrka.
Hur har det gått idag? Du kanske inte ens har hunnit hem ännu.....
Kram!!
Hej Syster...hoppas du hör av dig angående Camilla ..hälsa henne så gott ha ..det...kram"
Skicka en kommentar