Nya friska tag!

I morgon skall jag jobba igen. Förkylningen har förbättrats betydligt och jag har bara lite snuva och rethosta kvar.

Fast - jag önskar att jag kunde få vara hemma istället. Frisk och ledig. Det vore nåt det! =)
Kunna få städa igenom huset ordentligt och packa upp lite mer. Ordna till det lite bättre i förrådet och förmodligen hitta saker som jag nästan glömt bort, för de ligger i kartonger.

Vi har inte ens hängt upp några tavlor ännu! Det får dock vänta lite till, så att vi blir klar med sovrum och arbetsrum också. Det är inget vi prioriterar för närvarande, faktiskt. Vi tar det så lugnt så =)

Jag börjar så smått planera för vad jag skall så för sorts frön inför sommaren. Det är liiite för tidigt ännu, i mitten av mars är bättre. Vi kan ju inte sätta ut planten så tidigt här uppe, så risken är att de blir långa och taniga om jag sår för tidigt.
Man kan ju planera i alla fall. Nytt för mig, är att jag har ett växthus. Det är premiär. Som tur är, så har jag en arbetskamrat som odlar mycket i sina växthus. Hon har lovat att hjälpa mig och tala om när jag kan börja sätta ut planten och hur jag skall ventilera osv.

Spännande i alla fall, att se hur det blir, med mina växter i år.

Idag var jag till Millan på sjukhuset, för första gången på 8 dagar.

Det skär i hjärtat på mig, för hon ligger alltså i fosterställning och vill inte röra sig för då gör det så vansinnigt ont för henne. Olika sprutor och dropp och inga tabletter mer, för de vet inte ifall tabletterna fastnar nånstans. Endast flytande föda får hon inta, men till o med nyponsoppan gjorde ont efer lunchen idag.
I morgon är det vardag igen och många fler läkare på plats.

Det som får dem att fundera är, att stomin fungerade så bra från början, men började krångla efter några dagar. Nu är det värre än någonsin. Man bör vara uppe och röra sig, för det är bra för tarmarna. Men har man så ont att man inte kan röra sig, så är det svårt att göra just detta.
Nu har hon kämpat på och faktiskt rört på sig varenda dag, utom igår och idag, så hon har vekligen försökt.

Jag dras mot två olika håll..

• Det ena är -Men för bövelen operera igen då, så att hon får hjälp! man kan inte behöva ha så där ont hela tiden!
• Det andra är - Om man opererar igen, så kan et lika gärna bli fler såna här bakslag ändå, så varför öppna en gång till?

Jag förstår att läkarna är lite villrådiga. Och alla vill det bästa för henne. Hon kan ju inte ligga där och få morfinsprutor hur länge som helst heller.

Nej nu ska jag kika på TV lite.

Önskar er en mysig avslutning på Söndagen, Pompisar