söndag 9 augusti 2009

Äntligen!




Nu har vi tömt och skurat klart i svärfars sommarstuga, som han hade sålt. Vi tog ledigt från lunch i fredags och så åkte vi dit och satte igång. Vi jobbade hela fredagskvällen, med att bära ut saker, packa i kartonger och röja i största allmänhet. Där finns en fin liten veranda/farstukvist, med vita snickerier och sittbänkar. Det är skogstomt, så det vita var inte särkilt vitt, det var grått. Nu har jag skurat alltihop med rotborste och det är vitt och fint igen. Men oj, vad slut jag blev!

Vid 21.30 tiden orkade vi inte mer, så vi plockade fram en halvflaska vin, som jag hade tagit med i sista sekunden innan vi åkte. Naturligtvis fanns ingen korkskruv, men Lars fixade det med en träskruv, som han skruvde ner i korken. Sen var det bara att dra ur den. Lätt som en plätt.
Vi tog med oss vinet och satte oss på bryggan med fötterna i vattnet. De var svalkande och skönt efter allt svettigt arbete.
Jag visste nu inte att det var bra badförhållanden där, annars hade jag förstås tagit med baddräkten. Jag älskar att bara i insjöar. Jag föredrar faktiskt det framför havsbad.
Som ni ser här ovan, så hade vi kameran med oss och fick några riktigt fina bilder.
I går morse vakande vi klockan halv 8 och satte genast igång att jobba. Slit och släp! Vid halv 11 kom Gittan och Stefan för att hjälpa till. Alltså. De körde 16 mil enkel väg, för att hjälpa oss. Utan att vi bett om det. Det kallar jag för vänner!
Vi fyra slet som djur igår. Gittan tog sig an fönstren. Det är 3 vanliga fönster "på rad" på långsidan, samt ett spjörjsat dubbelfönster på gaveln. Spröjsen var nymålad, förmodligen i sommar och där var kladdat med färg hur mycket som helst på rutorna. Det är ju enkelt att med rakblad skrapa bort gammal fasttorkad färg från rutorna, men om den inte har torkat riktigt, så smetar den ju ut och är näst intill omöjlig att få bort!
Det tog henne hela dagen att tvätta dessa få fönster! säkert 3-4 gånger, på varje sida. Och ändå var vi inte supernöjda, men enades om att det får duga.

Själv packade och sorterade jag allt som fanns i köksskåpen. Jag dammsög väggar och tak, för det fanns massor av spindelväv. Jag tömde och våttorkade sängen, samt dammsög madrasserna. Spisen var lyckligtvis knappt använd, så ugnen var enkel att göra ren. Kylskåpet däremot var en utmaning! Ja så skurade jag ur skåpen och alla lampor plockades ner. Allt skulle bäras ut och hela stugan har jag skurat med såpa. Det doftar verkligen rent, av såpan =)

Lasse och Stefan fick order om att tömma lilla stugan under tiden, så att jag direkt kunde göra om proceduren där också. Jag sknäskurade där, för det var ett väldigt smutsigt golv. Lillstugan har ju använts som förråd i 20 år, så där har väl inte skurats något alls, under den tiden kan man förstå.

Allt som varit i stugorna bar de ut och ställde på utbredda pressenningar. Sedan sorterades allt. En del skulle med hem, resten bars upp till gräsmattan invid vägen och grovsorterades på ytterligare pressenningar, fvb soptippen. Jag lovar, de bar nog undan ett ton med grejor. Detta trots att vi redan varit där ett flertal gånger innan och tagit bort ca 5 släpvagnar med prylar...

Tomten skulle förstås städas också och det fanns flera gamla brädhögar som skulle flyttas.

Nu ligger det ett berg med saker och skrot som skall forslas till soptippen. Jag lovar, det är minst 6-7 släpvagnslaster till. Detta skall göras på måndag, fast inte av oss. Nu får andra personer fortsätta och avsluta det hela.
Jag förmår inte mer. Inte Lars heller, tror jag. Min kropp är helt slut. Fast - det blir den ju alltid, när jag har jobbat så här hårt. Jag hämtar mig om ett par dagar =) Jag fick väldigt ont i axeln och skuldran, det fick jag förra gången jag hjälpte till med en flytt också.

Idag sov jag ända till klockan 10. Jag är ledbruten och trött. Så glad, så glad, att vi blev färdiga i går, så att vi kunde åka hem. Känslan av tillfredsställelse infinner sig. Jag har jobbat hårt med hela kroppen och det är skönt, trots att det straffar sig med värk lite överallt. Dessutom kunde vi hjälpa svärfar, som ju är helt oförmögen att fixa det själv. Han är ju både gammal och har haft en stroke för bara ett halvår sedan.
Nu vill jag bara tillägga en sak. Nästa helg, har vi syskonträff, med alla syskonbarn och deras respektive, samt ev barnbarn. Det ska bli jättekul! Att få ses, nästan alla. Det är ju inte särskilt vanligt. Nu kommer ju inte Peter och Johnny, för den ena är i Turkiet och den andra måste jobba. Kul är det i alla fall att få träffa alla dem som kommer. Skitkul!
Onsdagen efter det fyller mamma 80 år. Javisst ska jag hjälp henne att både städa innan, göra en smörgåstårtor och finnas där hela dagen och ta hand om alla gästerna.
Men.
Vad jag egentligen ville säga är, att jag vill inte ha fler kalas, uppbokningar eller annat som "måste" göras den närmaste tiden. JAG VILL VARA HEMMA i lugn och ro och "poa på" här med mitt. I lugn och ro. Inga inbjudningar hit eller dit. Inga engagemang. Bara få vara. Inga måsten. Inte åka bort. Inte göra nåt. Tänk att bara få ägna mig åt mitt hem och få "göra klart" härhemma.
Det är rena drömmen det. Måste vara 7-8 år sedan jag fick vara bara hemma en längre tid utan andra åtaganden...

Idag ska jag inte göra många knop, det är ett som är säkert. Jag ska pyssla lite med tvätten bara, men det gör man ju alltid ändå. Det är perfekt torkväder ute och man bör väl passa på =)
Jag har då rakt inga planer på att sätta en fot utanför tomgränsen.
Hejdå, Pompisar

2 kommentarer:

doran sa...

Ja,du Lia ..det är du inte ensam om att tycka..att bara få vara hemmavid och "poa" på. Håller med dig ,att inge mer fester eller liknande ..orkar icke mer nu,vill bara bara själv ett tag,och återhämta mig ..Vi ses kram!

Linnea S. sa...

Ja, det är ju en plan. Jag ska kolla efter sopprecept i våra böcker då! :)

Jag har köpt en begagnad motionscykel superbilligt av min chef också, så jag kanske kan förbränna bort lite mer också hoppas jag.