Ikväll har jag varit med mamma och hennes kompisar på seans. Man tvivlar ju alltid på sånt där, men nu har jag varit med om en sak som jag anser vara mycket märklig.
En bekant till mig, var där. Hon satt bredvid mig. Hon fick kontakt med sin son.
Mediet brukar säga saker typ En man. ganska normalbyggd, lite lätt böjd. Han brukar jobba mycket. Hugga ved och sånt. Är väldigt bestämd, nästan tjurig. Är det nån här som känner igen det?
Jamen, hur många är det inte som har haft en äldre släkting , granne eller bekant, som det kunde passa in på???
Det är ju så diffust.
Eller det här: En äldre kvinna. Duktig att laga mat, mycket vänlig. lite rund. Tycker om att handarbeta...
Ja - ni hör ju själva! Kan passa in på vilken mor, mormor eller farmor som helst ju.
Så brukar mediet flyta omkring lite planlöst och så är det nån som säger att ja det kan ju vara min morfar. Och det är det ju förstås då.
Men denna gång, mot slutet, så kliver hon plötsligt upp från sin stol och går med bestämda steg fram till min väninnas dotter och säger. Det är en ung man. Känner ni igen det?
Ja svarar hon. Då säger mediet att han vill inte att det skulle gå så där. Det gick för fort, men han kunde inte hejda det. Han ville inte göra dem ledsna, men det gick inte att hindra. De skulle inte ha dåligt samvete eller undra varför och inte sörja så hårt.
Man kan sörja, men de skulle istället försöka ändra det till saknad. Sätt ett ljus i sorgen och känn istället saknad.
Som en liten gul tussilago, som växer upp till en stor gul blomma, så skulle de se på honom. Så ville han vara för dem. Kan ni förstå det? frågade hon dem. JA, svarade hans syster bestämt.
Mediet återkom till det där med den stora gula blomman, som en solros, flera gånger, innan hon bad att få förmedla en kram till dem.
Efteråt viskade min bekant att hennes dotter hade köpt en solros i kruka, samma dag som hennes bror begick självmord, för ca 16 månader sedan...
Snacka om att jag frös då.
Mediet stod också hos oss innan detta och det var så många som ville fram och hälsa då. Men framförallt var det en katt som jamade. Högt och ivrigt. Katten meddelade att hon inte alls hade velat "gå över" men att hon hade det så bra nu.
Det är bara några veckor sedan jag var till veterinären och avlivade mammas katt...
Ja ni Pompisar. Vad säger ni? Finns det andar, eller finns de inte?
Gonatt
6 kommentarer:
Hej Lia!
Jo jag tror på något andarna
för fanns det en sierska somn jag alltid lä'ste nu kommer jag inte ihåg hennes namn,vet en gång så skulle hennes man resa och hon bad han att ta tåget tror jag det var...det har förflutit många år sen dess så man glömmer detaljer.
Ja jag önskar dej en skön helg också,vi höres.
Godnattkramem
Hej där du var på samma seans gissar jag som en annan av mina vänner :) Knepigt, ni kanske är grannar? Bra med Tussan hon är ju lite speciell men i detta hus får man utrymme att vara det och blir älskad för den man är :)
Hej Lia
Här har du mig och little angus nu som nya goda grannar.
Jag låter dock min PassagenBlog stå kvar och åldras som ädelt vin. (eller sur ättika)
Din vän
Ian
Nja..både ock...men inte att något "Medie" har kontakt..tror jag inte alls på..Att man själv däremot kan "se" är en helt annansak..Det finns ju ingen anledning till att en nära anhörg ska visa sig för ett medie en främmande människa eller hur? Allt beror ju på hur vi själv uppfattar vårt sjätte sinne...för visst har vi 6 sinnen! och hur Lyhörda vi är.beror på oss själva. naturligtvis så finns det andar...men jag vill kalla det en slags energi som "fladdrar" omkring ..Det finns ju så många "dimisioner" så visst...varför inte??? ingen kan ju bevisa motsatsen iallafall!
Och så sa mediet också. =)
Hon sa dessutom att dessa "energier" finns runt om oss fast parallellt, i andra dimensioner. Och om vi inte märker dem så blir de så "glada" när de följer med oss om vi går på seans. För där finns det någon som de kan prata genom. När vi nu inte är så mottagliga och inte uppfattar deras försök till kontakter. He he. Det finns nåt slag svar på allt - visst?
Jag fick i alla fall gåshud när jag läste din blogg ...
Sköt om dig !
Kramar, Doris
Skicka en kommentar