En sur katt

Samira är sur, för vi har klippt hennes klor nyss. Hon är jättesur. Vi klippte klorna för att vi har som jag berättade i förra inlägget, tagit hem en ny katt. En 3-årig tjej som heter Shelby. Precis som Zink var, är hon en renrasig Maine Coon.

Shelby är rädd och varnar Samira för att komma för nära. Samria å sin sid är helt cool och avancerar lite i taget, allteftersom Shelby varnar högre och högre. Hon morrar och fräser allt vad hon kan. Vi klippte deras klor för vi räknar med att de skall ryka ihop och slåss. Då är det bäst att klorna inte är vassa, så att de kan göra illa varandra så lätt.

Hon är tjusig. Ser ut som ett lodjur. Skölpadds igré heter hennes färg. Ho är stor. Väldigt stor, som Mine Cooner brukar vara. Tyvärr är hon väldigt mager, så vi har lite att göra med att göda upp henne ett par kilo. Ja så mycket behövs faktiskt för hennes storlek, innan hon är normalviktig,

Det är tydligen våran lott att ta hand om kissar som inte har det så bra och göda dem, samt ge dem trygghet och kärlek.

Shelby (som hette Neffie, vilket hon inte lystrar till överhuvud taget ) kommer från ett hem med massor av katter. Hon går inte bra ihop med hanar, så de sålde henne. Hon är fertil, så om vi vill kan vi avla kattungar efter henne. Fast det ska vi inte göra. När hon blivit hemmastadd, så skall vi sterilisera henne. Fram tills dess får hon käka p-piller.

Så livet går vidare här i Indal. Vi har två kattor igen. Zink ser jag hela tiden i ögonvrån. Han lär inte lämna oss på länge än.

Idag skulle jag ha vägt mig, men det är stängt på Xtravaganza. Jag kan dock rapportera att midjeomfånget nu har minskat med  totalt 19 cm!!! Undras hur det kommer att se ut när jag har gått ner alla mina 30 kilo..?

:D

Ha det så gott, Pompisar.