Lilla pojken vår

Det gick bra igår. Trots att det var jättejobbigt och trots att jag hade nära till gråten precis hela dagen, så blev det ett fint avslut.
Zink var gosig och mysig, som vanligt när vi kom hem. Dock lite avvaktande. Nog kände han på sig att det var något på gång...
Han åt sin fisk med god aptit och sista 5 minuerna hemma låg han och myste i husses knä. Sedan knallade han in i köket och slukade den sista fiskbiten som låg kvar.
Jag lyfte upp honom och gosade lite, sen bar jag honom till buren. Han gick själv in i den.

När vi körde till veterinären, så jamade han bara lite ett par gånger, men vi pratade med honom och då blev han tyst. Jag lovade honom att hans klåda skulle ta slut på direkten.

Vi hade fått en tid efter stängning, så vi gick direkt in och han fick sin spruta. Han kände den inte ens, men som jag hade lovat, så slutade det att klia.
Han låg där och myste, medan vi klappade och gosade med honom och småpratade och tog ett och annat kort av honom. Han blev lite trött, men var ändå alert. Vet. gav honom en dos till och han gick in i sin bur. Han brukade ofta ligga i den och mysa hemma, så han kände sig nog trygg där.
Vi klappade honom och kliade under hakan och i pannan och han blev allt sömningare. Jag klappade och kliade honom ända tills han somnade med huvudet mot min hand. Han var nog trygg och nöjd att vi var där med honom båda två. Det tog ca en halv timme.
Då när han sov djupt så fick han sista dosen. Han somnade helt enkelt lugnt och fint en stund innan han dog.

Jag sov väldigt dåligt i natt och det gjorde Lasse med. Zink "väckte" oss hela tiden.

Idag är jag förstås också ledsen och lilla Samira är lite förvirrad. Hon är helt plötsligt ensam och vet inte var kompisen tog vägen. Kanske man skulle ha låtit henne nosa på honom när vi kom hem, så att hon hade vetat hur det låg till?

För hennes skull bör vi nog skaffa en ny katt. Hon är ju van att det alltid finns en kompis med henne. Vi är ju borta på jobbet hela dagarna.

Nu ska jag jobba klart. Jag tog bara en lite fikapaus.

Hej så länge, Pompisar.