Jag menar, om Gud finns, så borde han ha bättre att göra än att hitta på dumheter som sjukdomar. Vare sig det gäller obotliga dödliga sjukdomar, eller förkylningar. Eller skoskav.
Hur svårt kan det vara att låta bli?
"Jag har skapat en människa. Nu ska jag hitta på så mycket jävelskap jag kan, för att den inte ska få tro, att den ska ha det bra hela tiden. Den skall vara sjuk, den skall lida, barnen skall lida, de skall utsättas för hemska övergrepp och dö. Min människa skall uppleva naturkatastrofer, krig, fattidgom, misshandel och tortyr. För att sätta lite extra knorr på eländet, skall min människa också kunna drabbas av halsont, blåskatarr och andra lättare, men högst irriterande sjukdomar. Kanske lite Ulcerös Kolit? Ja det tar vi. Vad sägs om diabetes? Kanon! Eller varför inte kroppsliga grava handikapp, där man inte kan meddela sig, eller röra sig som andra människor. Underbart." osv i all oändlighet.
Tänk om Gud istället sagt. "Jag har skapat en människa" Jag vill denna människa allt gott. Ord som heter sjukdom, krig, svält, osv, skall ej uppfinnas överhuvudtaget. Finns det inte, så ÄR det inte. Jag hoppas min människa får ett bra liv.
Ja, tänk om Gud gjort så.
Men nu är det som det är. Jag är åtminstione glad att jag bara har lite förkylning att gnälla över. Det finns så många som har det riktigt dåligt, så vansinnigt många att man inte står ut med tanken , ens.
Jag försöker dra ett litet litet strå till stacken, genom att ha ett fadderbarn. 200 kr i måndaden, dras automatiskt från mitt konto. Jag märker det inte ens. Men för henne gör det en väldig skillnad. Hon heter Maria Lucia och bor i SOS barnbyn i Jocotan, Guatemala. Där finns även hennes 5 syskon. Hennes mamma är död och pappan klarar det inte särkilt bra. Maria Lucia har mat, kläder, skolgång, kärlek och ett hem, där även hennes syskon finns.. Det är värt mycket för mig.
Nu fyller hon snart år. Den 18 mars, fyller hon 6 år.
Jag skall skicka en liten enkel present. Det måste vara enkelt, för annars försvinner det i postgången. Jag tror att skall skicka ett litet foto på mig och något roligt pedagogoisk. Hon har svårt att tala, så något som är roligt, men ändå kankse kan hjälpa hennes talutveckling. Jag vet inte. Jag måste kolla. Det är ju ett annat språk. Men kanske något spel, utan text, där man skall säga vad det är för något. I annat fall, kanske något mjukisdjur, hon gillar såna, eller en T-shirt.
Jag ska även sätta in en slant på hennes konto. Jag gör det till jul och till hennes födelsedag. De pengar som sätts in på hennes privata konto, får hon när hon fyllt 18 år. Då kan det vara bra att ha, om hon skall flytta till eget boende, eller studera.
Jag har inte haft henne som fadderbarn så länge. Innan hade jag en liten kille i Argentina. Han heter Jonathan, men hans mamma har klarat att avsevärt förbättra sina levnadsvillkor, så hon fick hem alla sina barn igen. Skönt för henne och för barnen.
Nu blev det ett långt inlägg. Men jag är ju hemma och inte riktigt pigg för att städa eller nåt, men inte tillräckligt sjuk för att ligg hela tiden. Talet är det som är värst, för det gör så ont i halsen, efter en stund.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar