Zinkpojken - igen

Han har det inte så lätt våran kisse. Han har varit dålig till och från ända sedan jul nu. Ja, sedan i höstas egentligen, då jag ju var till doktorn med honom, när han slutade att äta.

Sen tappade han pälsen på buken och insidan av bakbenen. Jag googlade och kom fram till att det var stress. Vi hade ju flyttat och renoverat. Sedan var det 50-årsdagen och Jul. När det lugnat ner sig och det bara var vi hemma började pälsen är växa ut igen, så vi hade nog rätt där.

Han har piggnat till mer och mer, pälsen har börjat se bättre ut, efter att den börjat växa ut. Dels där jag var tvingad att klippa bort tovor eftersom han var så misskött när han kom till oss, dels efter allt pälsavfall, som han hade haft.
Dessutom har han börjat leka alltmer, de senaste veckorna, med leksaker, som han drällt överallt. Visserligen har nog Ssamira lekt också men jag har sett honom busa med leksakerna ibland. Då har jag skrattat åt honom. Gamla karl'n leka sådär =) han är nästan 7 år nu.

Sedan, för några veckor sedan, såg jag ett sår på ena örat. Trodde att han fått det av Samira, när de lekt/gjort upp om ledarskapet.
Förr-förra helgen såg jag att det var något på andra örat också. Tänkte inte så mycket mer på det, för han åt som en häst och verkade pigg.
I onsdags, såg vi att han hade mycket sår, på båda öronen. Jag fick tag på veterinären i fredags(expert på just kattor) som trodde att det kan vara maten. Vi har en tid där på måndag.
Effter det, så har det gått väldigt fort! Såren har spridit sig, så att de börjar synas i ansiktet, runt öronen. Han har fått öronskabb, han dreglar lite och slickar sig om nosen hela tiden.
Han är dålig. Vill inte äta, vill inte vara inne och när han är inne, så söker han upp oss hela tiden och vill vara nära. Han ligger helst ute på bron i en kartong som jag bäddat i med en mjuk och tjock pläd. Jag ger honom vatten med en spruta ner i svalget.

Han ser allmänt skruttig ut och jag är väldigt rädd att vi kommer att mista honom. Om han är i samma skick i morgon,så går det väl an, men blir han sämre, så måste vi åka in akut.
Jag trodde ju redan förra helgen att han hade fått ett ton snö och is över sig. Då var jag tvärsäker på att han låg där under, krossad till döds.

Är det meningen att vi inte ska få ha honom kvar?

Jag tror inte det är öronskabbet som ger alla dessa sympton. Jag tror att han har haft med sig något skrot, redan när han kom till oss, och som har brutit ut först nu. Vi tyckte också att det var lite konstigt när de sålde honom till oss. Billigt och snabbt. Han var tovig i pälsen och otroligt mager, så vi har försökt att göda honom sedan dess. Nu är han vid gott hull i alla fall.

Men vad hjälper det? Han mår förjävligt dåligt nu.

Håll tummarna nu, så att veterinären kan ge honom lite sprutor och salvor och mediciner som gör honom FRISK.

Jag vill att han ska få njuta av att bo här med oss. Han ska kunna få komma och gå som han vill, få god mat, värme och sällskap. Framförallt skall han känna sig älskad och trygg.

Lille gubben vår.