På bättringsvägen

Ja, jag önskar att det var Millan det gällde också, men det är Zink som mår bättre.

Han är piggare och verkar ha återfått aptiten. Han har börjat sova hos oss om nätterna igen och vill inte längre ligga ute hela dagarna. Han är så gärna inne med mig.

Han har åter börjat med sin irriterande vana att ställa sig i huvudändan av sängen och jama högt och uppfordrande - klockan 6 på morgonen. Då vill han ut i trädgården och sen ska han ha sin frukost! Så därför tror jag att han mår mycket bättre nu.

Han är tunnhårig på ryggen som en gammal gubbe, men det är inga öppna sår längre och jag ska snart försöka borsta ur de flesta sårskorpor som finns på hela hans magra kropp.
Pälsen växer ut helt och hållet lagom till nästa vinter, säger veterinären.

Eftersom han fått både antibiotika, kortison och medel mot rävskabb (samt övrig ohyra) så hoppas jag att han nu skall vara botad mot vad det nu har varit för fel på honom.

Ja, för nåt fel har det varit hela tiden! En frisk katt, får väldigt sällan Rävskabb. (Se bara på Samira...) Han blev väldigt illa däran av rävskabben och han har ju tappat päls innan också och varit allmänt hängig länge. Kanske ända sedan vi köpte honom.

Jag hoppas nu på en frisk och skön tillvaro för lilla Zink framledes. Det unnar jag honom verkligen. Han har farit nog illa, i sitt liv.

Nu ska jag laga mat, Pompisar. Spaghetti och köttfärssås. Igår åt vi stekt fisk och spenat. jag ääääälskar spenat! Jag tror att jag äter rester från igår istället, så får Lasse käka spaghettin själv.

Mmmmm spenat...