Stackars lilla Zink

Rävskabb har drabbat våran lille Zink. Igen.

Pälsen faller av i stora sjok. Ligger han på en stol, så ligger nästan halva pälsen kvar på stolen när han traskar därifrån. Klåda har han förstås och slickar sin mage så den är alldeles kal.
Små sår på öronen det också. Han sover mycket och är väldigt "mammig", vill helst ligga nära hela tiden. Sitter Lars eller jag i soffan så skall han ligga i knät.

Vi var hos veterinären idag och fick Stronghold att droppa i hans nacke. Som tur är, hade jag redan en dos hemma, som jag gav honom i förra veckan. Jag skyndade mig att ge honom det, för det gör ju ingen skada, om det inte hade varit rävskabb. Fast det var det ju.
Veterinären skrev ut en dos till Samira också, för säkerhets skull. Den katten är ju så robust och stabil, så det verkar som om inget biter på henne, men för säkerhets skull så. Dessutom kan hon då inte vara passiv bärare och smitta tillbaks på stackars Zink, när han väl blivit frisk igen.
Fortsäter han på det här viset, kommer vi aldrig att kunna få ett friskintyg på honom och därmed kunna försäkra honom. Han är ju över  sju år nu, så det krävs ett friskintyg.

Lyckligtvis upptäckte vi det i god tid. Vi kände ju igen symptomen..Därför kom han också under behandling snabbt och har större chans att inte bli så jättesjuk som i mars, när han ju höll på att dö.

Det blir någon tusenlapp emellanåt på den lille herrn. Det är han väl värd, för han är så trevlig och godmodig.


Han ligger nu här bakom mig på stolen. Själv får jag sitta med rumpan längst ut på stolskanten för att få plats.

Nu ropar sängen på mig.

Gonatt, små Pompisar