Att bestämma över ett liv...

Vi ska låta Zink "få" somna in. I morgon kväll ska det ske.
Och vem f-n är jag att bestämma över hans liv? Jag gråter och vill ändra vårt beslut hela tiden.
För Zinks skull, så är det rätt beslut att ta. Han är allergisk mot flera saker. Han får inte äta något som han tycker om. Han har eksem överallt och det kommer bara fler. Han kliar och kliar och slickar och slickar. Dygnet runt håller han på att slicka för det kliar. Han har nästan ingen päls kvar på magen och tassarna börjar bli åtgångna också.
När det drar ihop sig till att han ska ha sin medicin, så blir han rädd och gömmer sig. När vi lyfter upp honom så darrar han i hela kroppen och försöker på alla sätt göra sig av med det vi försöker tvinga i honom.

Ska han behöva ha det så i resten av sitt liv?  Varenda dag ? Är det värdigt? Hade det varit något annat som var problemet, så hade vi kunnat jobba på det. Men när han knappt kan äta något, så är det svårt. Han tycker inte om den mat vi ger honom. Han äter exakt vad han behöver inte en tugga till. Vi har försökt få bukt på detta ända sedan November månad...

Idag ska jag köpa fisk. Det har han inte fått på flera månader. Jag ska lura i honom dubbel dos av kortisonet och så ska han få sin älskade fisk. Den goda dyra kattmaten med mousse i små burkar som han älskar, ska han också få. Han ska få vanligt Friskies torrfoder, ifall han skulle få lust på sån mat. Hans sista dygn skall vara gott och smakligt.

I kväll ska jag ta fram lite presentsnöre och krulla till. Han älskar att leka med såna. Sen ska vi köra en race eller två genom huset. Jag ska borsta och klia och klappa och låta honom ligga och sova i knät. Fast han föredrar nog husses knä, förstås.

Lilla Pojken