...hälsar jag alla mina 12 läsare. Ja, det har ökat med 1 läsare. Förra året var det 11 personer som regelbundet kikade in här =)
Jag ber om ursäkt för min lathet med inläggen. jag har varit såååå lat! Jättelat.
Nu är jag i alla fall ledig i 11 sköna dagar. Sånär som på lördag, då jag ska till jobbet i ett par - tre timmar. Årsbokslutet skall göras och jag hann helt enkelt inte med det i går.
Lars håller precis på här utanför och säljer min bil. De kikar och grejar. Killen var här i går och provkörde den. det visade sig att det är en f.d granne till Lars, så han är tvärsäker på att det är rätt att köpa bilen. Han vet att Lars är fantastiskt duktig med att skruva och meka. Så han känner sig helt trygg.
Jag köpte bilen av justLlars för 9000 kr. Nu sålde vi den för 10000 kr. Det är dock väldigt mycket gjort åt den, under det här året, men så är det ju med bilar. De måste underhållas och det är ju tut att jag gifte mig med en som klarar av att plocka isär en bil i molekyler och som dessutom kan plocka ihop den igen =)
Så är det faktiskt även med datorer, kameror, dvdspelare, videospelare, TV apparater mm mm. Han kan snickra och är duktig att svetsa, lacka, måla, tapetsera. Ja kort sagt, Lars är en otroligt händig karl.
Jag har faktiskt aldrig träffat på någon förr, som är så kunnig inom så många områden. Själv står jag bredvid ibland, och gapar lite fånigt storögt, när han nästan "kryper in" i nåt pillrigt, smått som har med elektronik eller bilar att göra.
Lite irriterande är det dessutom, att han verkligen kan förklara hur saker och ting är tänkt att fungera och varför. Särskilt när jag har kommit på en - i mitt tycke - briljant idé och han säger emot. Karl´n har ju alltid rätt. Mycket irriterande.
Så nu har jag skrivit av mig lite =)
Undrar om jag skall ta mig in till Birsta för lite shopping? Ja, kanske det. jag behöver nåt varmt att ha på fötterna, nu i vinterkylan. Men där är väl fullproppat med folk, misstänker jag.
Äsch. jag åker dit i alla fall, jag!
Jag önskar alla Pompisar ett riktigt Gott Nytt År!
torsdag 31 december 2009
torsdag 24 december 2009
lördag 19 december 2009
Whiskyknäck ca 60 st
Inte i min smak, men de som gillar rökig whisky (läs Lars) gillar den
2 dl sirap
2 dl strösocker
2 dl grädde
½ dl Laphroaig (eller annan whisky om man inte vill ha en rökig smak.)
3 msk hackad sötmandel
1 msk smör
Blanda Socker, sirap grädde och Whisky i en tjockbottnad kastrull och låt det koka i ca 20 minuter. Rör om då och då. När knäcken ser ut att börja tjockna ordentligt, så gör kulprovet med några droppar knäck i ett gals kallt vatten. Om det går att forma till en kula så är knäcken klar.
Tillsätt smör och mandel. Fördela i knäckformar.
2 dl sirap
2 dl strösocker
2 dl grädde
½ dl Laphroaig (eller annan whisky om man inte vill ha en rökig smak.)
3 msk hackad sötmandel
1 msk smör
Blanda Socker, sirap grädde och Whisky i en tjockbottnad kastrull och låt det koka i ca 20 minuter. Rör om då och då. När knäcken ser ut att börja tjockna ordentligt, så gör kulprovet med några droppar knäck i ett gals kallt vatten. Om det går att forma till en kula så är knäcken klar.
Tillsätt smör och mandel. Fördela i knäckformar.
Julmusik och goda dofter
Nu spelar vi julmusik. Jag ska göra köttbullar och koka knäck. Några sorters kakor kan jag nog också hinna med.
Jag kokar inte knäcken i micron. Nix!
Folk tycker att det går sååå bra och det går sååå fort! Jaha säger jag. Men den knäck jag smakat har en helt annan smak än den man kokar långsamt på spisen. Den blir ljusare och smakar inte knäck, utan grädde och sirap, liksom. Så därför kokar jag min knäck på "gammalt vis"
Jag tycker helt enkelt den blir godare och jag säger inte åt folk att sluta med microknäcken för det. Alla får ju göra på sitt vis.
Däremot anser sig folk ha rätt att säga till mig hur jag ska göra.. Jag är vid 51 års ålder alltså inte gammal nog att veta själv, utan att folk ska säga att jag gör fel och att deras sätt, är det sättet även jag ska göra det på...Det är konstigt det där.
Förr retade jag upp mig på sånt, men nu rycker jag på axlarna åt det. Och så gör jag som jag vill ändå, utan att sura. Jag kan bara inte låta bli att nämna det ;-)
I morgon ska Lars lägga in sin goda löksill och jag ska lägga in citronsill. Den gjorde jag i fjol också och alla älskade den. Själv tyckte jag ungefär att; visst är den god, men löksillen är mycket godare =) Lite Julgodis, ska jag sno ihop också, under söndagen hade jag tänkt.
Jag ska också baka bullar. Jag tänkte ge min svärfar veteflätor i julklapp. Han köper sånt hela tiden, det ska vara vanliga släta längder med pärlsocker. Ingen kanel eller vaniljgegga inte. Nä slätt vanligt vetebröd, så det ska han få. Enkelt att baka och så är det ju godare med hembakat, så han blir nog glad för den julklappen. Det är ju nästan omäjligt att hitta på julklappar åt äldre mäniskor, för de har ju allt. Så då får det bli nåt i den här stilen.
Nedervåningen skall städas och ställas i ordning inför Julen. Vi ska ha en gammaldags julgran där nere, eftersom vi har möbler á 50-60 tal där. Alltså måste vi göra plats för granen.
Här uppe är granen redan klädd, sedan igår.
Ja förutom allt detta, så skall det städas. Det är Lasses göra. Han städar, jag kockar.
Ja, inte har jag tid att sitta här nu inte!
Julmys på er, Pompisar
Jag kokar inte knäcken i micron. Nix!
Folk tycker att det går sååå bra och det går sååå fort! Jaha säger jag. Men den knäck jag smakat har en helt annan smak än den man kokar långsamt på spisen. Den blir ljusare och smakar inte knäck, utan grädde och sirap, liksom. Så därför kokar jag min knäck på "gammalt vis"
Jag tycker helt enkelt den blir godare och jag säger inte åt folk att sluta med microknäcken för det. Alla får ju göra på sitt vis.
Däremot anser sig folk ha rätt att säga till mig hur jag ska göra.. Jag är vid 51 års ålder alltså inte gammal nog att veta själv, utan att folk ska säga att jag gör fel och att deras sätt, är det sättet även jag ska göra det på...Det är konstigt det där.
Förr retade jag upp mig på sånt, men nu rycker jag på axlarna åt det. Och så gör jag som jag vill ändå, utan att sura. Jag kan bara inte låta bli att nämna det ;-)
I morgon ska Lars lägga in sin goda löksill och jag ska lägga in citronsill. Den gjorde jag i fjol också och alla älskade den. Själv tyckte jag ungefär att; visst är den god, men löksillen är mycket godare =) Lite Julgodis, ska jag sno ihop också, under söndagen hade jag tänkt.
Jag ska också baka bullar. Jag tänkte ge min svärfar veteflätor i julklapp. Han köper sånt hela tiden, det ska vara vanliga släta längder med pärlsocker. Ingen kanel eller vaniljgegga inte. Nä slätt vanligt vetebröd, så det ska han få. Enkelt att baka och så är det ju godare med hembakat, så han blir nog glad för den julklappen. Det är ju nästan omäjligt att hitta på julklappar åt äldre mäniskor, för de har ju allt. Så då får det bli nåt i den här stilen.
Nedervåningen skall städas och ställas i ordning inför Julen. Vi ska ha en gammaldags julgran där nere, eftersom vi har möbler á 50-60 tal där. Alltså måste vi göra plats för granen.
Här uppe är granen redan klädd, sedan igår.
Ja förutom allt detta, så skall det städas. Det är Lasses göra. Han städar, jag kockar.
Ja, inte har jag tid att sitta här nu inte!
Julmys på er, Pompisar
söndag 13 december 2009
Pyntar å pyntar
Snart är det Jul igen å snart är det Jul igen...
Jag håller på att göra fint. Jag älskar verkligen julen! Jag älskar att plocka fram mina omsorgsfullt packade kartonger med alla tomtar och adventssaker.
Jag älskar att laga julmat och ställa i ordning ett stort fint julbord! Justress? Nä jag fattar inte vad folk menar med julstress. Lösningen heter PLANERING.
Nu skall vi ägna kommande veckas kvällar åt att flytta om prylar och ställa i ordning nere,så att vi får plats med en julgran i vårt nostalgi-rum. En med gammaldagsprydnader så att den passar in. En av nästa veckas kvällar skall handla om julklappsinköp.
Ingen stress med det heller. Man sitter ner och skriver en lista. Åker och handlar, kommer hem men gör fina paket en annan dag. Med glögg, julmusik och doften av hyacinter.
Nästa helg, då det är 4e advent, skall jag baka på lördagen och göra köttbullar och koka knäcken och göra lite julgodis på söndagen. Samt klä julgranen.
Lars hjälper till med städningen, så jag behöver inte bekymra mig så mycket om den. Nä, go'vänner, vi skurar inte huset frensetiskt till jul.. Vi gör en ordentlig veckostädning bara. Javisst torkar vi av köksluckorna, men det är mest för att jag kladdar på så mycket när jag lagar min mat och bakar osv.
När Nyår är över vill jag helst slänga ut julgranen och återgå till det normala ganska snart.Detta även om jag klätt julgranen på själva julfton. Jag tycker mycket om stämningen innan jul. Jag klär därför gärna julgranen ganska tidigt (om jag får, vi är ju två som bor här ) eftersom jag ju annars får njuta så kort tid av den, eftersom jag vill ha bort den senast i trettondagshelgen.
Och nej - jag vill inte ha bort den för att jag haft den länge eftersom jag klär den tidigt. När julen är över behövs ingen julgran tycker jag bara. Jag har helt enkelt börjat klä granen tidigt på senare år, för att få njuta av den mysiga tiden innan jul.
Beträffande själva julmaten, så är det bara köttbullarna som jag gör i ordning i förväg. Revbensspjällen, skinkan, sillsallaten- fast utan sill i den - och (godaste som finns, nästan ) Halländsk Långkål fixar jag kvällen innan julafton. Då doftar hela huset ljuvligt och det är uppesittarkväll på TVn, som jag aldrig hinner se, för jag står i köket, men som jag vill "se" på ändå =)
Janssons Frestelse och Matjesillslådan gör jag på Julafton, så att jag tar dom direkt ur ugnen just innan vi ska äta. Resten är ju kallskuret och inget jobbigt med. Jag fick en gravad laxsida, så jag behöver inte grava själv. Ska bara krydda upp den lite extra.
Men ska människan inte ha någon sill?? Tänker ni nu =D Jodå, men den får Lasse lägga in. Han gör det så bra så. Hans löksill är bara MUMS!
Nu ska jag byta om, för vi är bjudna på adventsmiddag.
Trevlig Advent, Pompisar
Jag håller på att göra fint. Jag älskar verkligen julen! Jag älskar att plocka fram mina omsorgsfullt packade kartonger med alla tomtar och adventssaker.
Jag älskar att laga julmat och ställa i ordning ett stort fint julbord! Justress? Nä jag fattar inte vad folk menar med julstress. Lösningen heter PLANERING.
Nu skall vi ägna kommande veckas kvällar åt att flytta om prylar och ställa i ordning nere,så att vi får plats med en julgran i vårt nostalgi-rum. En med gammaldagsprydnader så att den passar in. En av nästa veckas kvällar skall handla om julklappsinköp.
Ingen stress med det heller. Man sitter ner och skriver en lista. Åker och handlar, kommer hem men gör fina paket en annan dag. Med glögg, julmusik och doften av hyacinter.
Nästa helg, då det är 4e advent, skall jag baka på lördagen och göra köttbullar och koka knäcken och göra lite julgodis på söndagen. Samt klä julgranen.
Lars hjälper till med städningen, så jag behöver inte bekymra mig så mycket om den. Nä, go'vänner, vi skurar inte huset frensetiskt till jul.. Vi gör en ordentlig veckostädning bara. Javisst torkar vi av köksluckorna, men det är mest för att jag kladdar på så mycket när jag lagar min mat och bakar osv.
När Nyår är över vill jag helst slänga ut julgranen och återgå till det normala ganska snart.Detta även om jag klätt julgranen på själva julfton. Jag tycker mycket om stämningen innan jul. Jag klär därför gärna julgranen ganska tidigt (om jag får, vi är ju två som bor här ) eftersom jag ju annars får njuta så kort tid av den, eftersom jag vill ha bort den senast i trettondagshelgen.
Och nej - jag vill inte ha bort den för att jag haft den länge eftersom jag klär den tidigt. När julen är över behövs ingen julgran tycker jag bara. Jag har helt enkelt börjat klä granen tidigt på senare år, för att få njuta av den mysiga tiden innan jul.
Beträffande själva julmaten, så är det bara köttbullarna som jag gör i ordning i förväg. Revbensspjällen, skinkan, sillsallaten- fast utan sill i den - och (godaste som finns, nästan ) Halländsk Långkål fixar jag kvällen innan julafton. Då doftar hela huset ljuvligt och det är uppesittarkväll på TVn, som jag aldrig hinner se, för jag står i köket, men som jag vill "se" på ändå =)
Janssons Frestelse och Matjesillslådan gör jag på Julafton, så att jag tar dom direkt ur ugnen just innan vi ska äta. Resten är ju kallskuret och inget jobbigt med. Jag fick en gravad laxsida, så jag behöver inte grava själv. Ska bara krydda upp den lite extra.
Men ska människan inte ha någon sill?? Tänker ni nu =D Jodå, men den får Lasse lägga in. Han gör det så bra så. Hans löksill är bara MUMS!
Nu ska jag byta om, för vi är bjudna på adventsmiddag.
Trevlig Advent, Pompisar
tisdag 8 december 2009
Home again
Nu har vi varit i Stockholm och på Karolinska Sjukhuset, Millan och jag. Ja, egentligen inte jag, det var ju Millan som var själva orsaken till besöket ju.
Hon har i alla fall - äntligen - fått en prognos. Det är, precis som de trodde i Umeå, nervsmärtor. I Sundsvall sa de att det inte alls var nervsmärtor.
Dessa smärtor beror på att de skurit upp henne rejält 3 gånger på bara 4 månader.
Nervändrarna söker varandra och det hugger, stinger och gör ont. Hon hade tarmvred utan operation i 3 hela månader. Det var under den tiden då de inte trodde på henne utan meande att hon kanske ville ha droger, eller var deprimerad...
Nåja kroppen har smärtminne. Den kommer ihåg att ont i magen, det gör jäääävligt ont. Alltså skickar hjärnan ut mera smärta än vad det egentligen borde kännas som. Det gör väldigt väldigt ont! man blir egentligen överkänslig för all sorts smärta.
Denna smärta kommer i alla fall enligt lökaren, att klinga av och försvinna, men det kan ta år,innan det försvinner.
Hon har även kraftig värk i lederna. Främst i händerna. Detta beror tydligen på att hon fått stora mängder av kortison under sin sjukdomstid. Nu har hennes kropp abstinens efter kortisonet och det yttrar sig i ledvärk.
Märkligt att Sundsvalls Sjukhus inte vet sånt...
Dessutom skall hon behandlas även fortsättningsvis för Ulcerös Colit. Den är inte borta, bara för att tjocktarmen är borta. Det visste vi inte heller.
Hon ska få fortsätta att gå hos denna läkare i Huddinge. Hon behöver inte åka till Sundsvalls Sjukhus mer. Om hon inte vill eller måste för att det blir akut!
Så - visst är det jobbigt att veta att hon kommer att ha mycket ont även fortsättningsvis.
Det känns dock lugnande att det kommer att gå över - så småning om.
Min dotter är en kämpe utan dess like. Jag beundrar henne oerhört!
Nu ska jag göra lite julfint i köket.
Pyssel på er, Pompisar!
Hon har i alla fall - äntligen - fått en prognos. Det är, precis som de trodde i Umeå, nervsmärtor. I Sundsvall sa de att det inte alls var nervsmärtor.
Dessa smärtor beror på att de skurit upp henne rejält 3 gånger på bara 4 månader.
Nervändrarna söker varandra och det hugger, stinger och gör ont. Hon hade tarmvred utan operation i 3 hela månader. Det var under den tiden då de inte trodde på henne utan meande att hon kanske ville ha droger, eller var deprimerad...
Nåja kroppen har smärtminne. Den kommer ihåg att ont i magen, det gör jäääävligt ont. Alltså skickar hjärnan ut mera smärta än vad det egentligen borde kännas som. Det gör väldigt väldigt ont! man blir egentligen överkänslig för all sorts smärta.
Denna smärta kommer i alla fall enligt lökaren, att klinga av och försvinna, men det kan ta år,innan det försvinner.
Hon har även kraftig värk i lederna. Främst i händerna. Detta beror tydligen på att hon fått stora mängder av kortison under sin sjukdomstid. Nu har hennes kropp abstinens efter kortisonet och det yttrar sig i ledvärk.
Märkligt att Sundsvalls Sjukhus inte vet sånt...
Dessutom skall hon behandlas även fortsättningsvis för Ulcerös Colit. Den är inte borta, bara för att tjocktarmen är borta. Det visste vi inte heller.
Hon ska få fortsätta att gå hos denna läkare i Huddinge. Hon behöver inte åka till Sundsvalls Sjukhus mer. Om hon inte vill eller måste för att det blir akut!
Så - visst är det jobbigt att veta att hon kommer att ha mycket ont även fortsättningsvis.
Det känns dock lugnande att det kommer att gå över - så småning om.
Min dotter är en kämpe utan dess like. Jag beundrar henne oerhört!
Nu ska jag göra lite julfint i köket.
Pyssel på er, Pompisar!
onsdag 2 december 2009
Stackars lilla Zink
Rävskabb har drabbat våran lille Zink. Igen.
Pälsen faller av i stora sjok. Ligger han på en stol, så ligger nästan halva pälsen kvar på stolen när han traskar därifrån. Klåda har han förstås och slickar sin mage så den är alldeles kal.
Små sår på öronen det också. Han sover mycket och är väldigt "mammig", vill helst ligga nära hela tiden. Sitter Lars eller jag i soffan så skall han ligga i knät.
Vi var hos veterinären idag och fick Stronghold att droppa i hans nacke. Som tur är, hade jag redan en dos hemma, som jag gav honom i förra veckan. Jag skyndade mig att ge honom det, för det gör ju ingen skada, om det inte hade varit rävskabb. Fast det var det ju.
Veterinären skrev ut en dos till Samira också, för säkerhets skull. Den katten är ju så robust och stabil, så det verkar som om inget biter på henne, men för säkerhets skull så. Dessutom kan hon då inte vara passiv bärare och smitta tillbaks på stackars Zink, när han väl blivit frisk igen.
Fortsäter han på det här viset, kommer vi aldrig att kunna få ett friskintyg på honom och därmed kunna försäkra honom. Han är ju över sju år nu, så det krävs ett friskintyg.
Lyckligtvis upptäckte vi det i god tid. Vi kände ju igen symptomen..Därför kom han också under behandling snabbt och har större chans att inte bli så jättesjuk som i mars, när han ju höll på att dö.
Det blir någon tusenlapp emellanåt på den lille herrn. Det är han väl värd, för han är så trevlig och godmodig.
Han ligger nu här bakom mig på stolen. Själv får jag sitta med rumpan längst ut på stolskanten för att få plats.
Nu ropar sängen på mig.
Gonatt, små Pompisar
Pälsen faller av i stora sjok. Ligger han på en stol, så ligger nästan halva pälsen kvar på stolen när han traskar därifrån. Klåda har han förstås och slickar sin mage så den är alldeles kal.
Små sår på öronen det också. Han sover mycket och är väldigt "mammig", vill helst ligga nära hela tiden. Sitter Lars eller jag i soffan så skall han ligga i knät.
Vi var hos veterinären idag och fick Stronghold att droppa i hans nacke. Som tur är, hade jag redan en dos hemma, som jag gav honom i förra veckan. Jag skyndade mig att ge honom det, för det gör ju ingen skada, om det inte hade varit rävskabb. Fast det var det ju.
Veterinären skrev ut en dos till Samira också, för säkerhets skull. Den katten är ju så robust och stabil, så det verkar som om inget biter på henne, men för säkerhets skull så. Dessutom kan hon då inte vara passiv bärare och smitta tillbaks på stackars Zink, när han väl blivit frisk igen.
Fortsäter han på det här viset, kommer vi aldrig att kunna få ett friskintyg på honom och därmed kunna försäkra honom. Han är ju över sju år nu, så det krävs ett friskintyg.
Lyckligtvis upptäckte vi det i god tid. Vi kände ju igen symptomen..Därför kom han också under behandling snabbt och har större chans att inte bli så jättesjuk som i mars, när han ju höll på att dö.
Det blir någon tusenlapp emellanåt på den lille herrn. Det är han väl värd, för han är så trevlig och godmodig.
Han ligger nu här bakom mig på stolen. Själv får jag sitta med rumpan längst ut på stolskanten för att få plats.
Nu ropar sängen på mig.
Gonatt, små Pompisar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)