Så har vi då varit hos tant veterinären med Zink. Han skötte sig exemplariskt och hon fick undersöka hela kissen. Inga problem. Han är så snäll, den katten.
Vad sa hon? Jo hon tog skrap-prov för att kolla om det är rävskabb, men såg inget i mikroskopet. Det kan dock vara det ändå.
Det kan även vara foderallergi, vilket ser väldigt lika ut.
Så han fick en kortisonspruta och skall käka prednisolon i 10 dagar, mot klådan. Dessutom fick han antibiotika, som också skall ges i 10 dagar.
Vi fick (gratis) också 5 burkar mjuk kattmat för ev. foderallergi, samt köpte en påse med torrfoder också. Lite hänglsen och svångrem alltså, ifall det nu verkligen är foderallergi.
Vi måste ge båda katterna samma mat ett tag, så att han inte kan få i sig något av Samiras mat.
Nu ligger han där nere och noppar sin päls, så han är väl snart naken...
Jag ska ta och pillra i honom antibiotikan nu, så att den kan påbörja sin verkan.
Allt som allt kostade kalaset drygt 800 kr. Det tycker jag verkligen är överkomligt.
Beträffande Camilla, så ser det inte så roligt ut. De gick in med en kamera i stomin och kollade. Det lutar åt att hon har Chrons syndrom, inte Ulcerös Kolit.
Chrons kan inflammera såväl, svalg, tjocktarm, tunntarm och ändtarm. Ulcerös Kolit går bara på tjocktarm och ändtarm. Fast i ändtarmen heter det Ulcerös Prokit istället.
Tar man bort tjocktarmen,när man har Ulcerös Kolit, så tar man bort sjukdomen. Har man däremot Chrons, så är den kronisk och kan ej tas bort helt och hållet. Man kan kapa bort en del av tunntarmen (som lyckligtvis är lång) och därmed bli ganska symptomfri. Sen får man hoppas att det inte kommer tillbaks. Fast såvitt jag förstått, finns det inga garantier till det. Därför är det ingen idé att inbilla sig, att det kommer att försvinna totalt.
Positivt är, att de förmodligen kan få igång en läkning, genom att pumpa i henne kortison. Sedan måste hon igång igen, med sina vanliga antiinflammatoriska tabletter, som hon ju slutade med inför operationen. Det är nog därför det gjort så ont. Hon har ju inte ätit medicinen.
Hon är alltså, om det visar sig att hon har Chrons - svar om några dagar - feldiagnoserad redan från början...
Jag tycker så synd om min unge. Det är förjävligt.
Min svärfar ligger också på sjukhuset nu. Vi skjutsade in honom till akuten igår, eftersom han var varm, röd i ansiktet och släpade på vänster ben. Han har inte heller full styrka och styrsel på vänster arm. Efter röntgen sa de att de tror det är en stroke eller hjärnblödning. Ev, skall han upp till Umeå.
Vi hörs Pompisar
Nu för tiden, så hejar folk på mig, där på akuten....
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Zinkpojken - igen
Han har det inte så lätt våran kisse. Han har varit dålig till och från ända sedan jul nu. Ja, sedan i höstas egentligen, då jag ju var till doktorn med honom, när han slutade att äta.
Sen tappade han pälsen på buken och insidan av bakbenen. Jag googlade och kom fram till att det var stress. Vi hade ju flyttat och renoverat. Sedan var det 50-årsdagen och Jul. När det lugnat ner sig och det bara var vi hemma började pälsen är växa ut igen, så vi hade nog rätt där.
Han har piggnat till mer och mer, pälsen har börjat se bättre ut, efter att den börjat växa ut. Dels där jag var tvingad att klippa bort tovor eftersom han var så misskött när han kom till oss, dels efter allt pälsavfall, som han hade haft.
Dessutom har han börjat leka alltmer, de senaste veckorna, med leksaker, som han drällt överallt. Visserligen har nog Ssamira lekt också men jag har sett honom busa med leksakerna ibland. Då har jag skrattat åt honom. Gamla karl'n leka sådär =) han är nästan 7 år nu.
Sedan, för några veckor sedan, såg jag ett sår på ena örat. Trodde att han fått det av Samira, när de lekt/gjort upp om ledarskapet.
Förr-förra helgen såg jag att det var något på andra örat också. Tänkte inte så mycket mer på det, för han åt som en häst och verkade pigg.
I onsdags, såg vi att han hade mycket sår, på båda öronen. Jag fick tag på veterinären i fredags(expert på just kattor) som trodde att det kan vara maten. Vi har en tid där på måndag.
Effter det, så har det gått väldigt fort! Såren har spridit sig, så att de börjar synas i ansiktet, runt öronen. Han har fått öronskabb, han dreglar lite och slickar sig om nosen hela tiden.
Han är dålig. Vill inte äta, vill inte vara inne och när han är inne, så söker han upp oss hela tiden och vill vara nära. Han ligger helst ute på bron i en kartong som jag bäddat i med en mjuk och tjock pläd. Jag ger honom vatten med en spruta ner i svalget.
Han ser allmänt skruttig ut och jag är väldigt rädd att vi kommer att mista honom. Om han är i samma skick i morgon,så går det väl an, men blir han sämre, så måste vi åka in akut.
Jag trodde ju redan förra helgen att han hade fått ett ton snö och is över sig. Då var jag tvärsäker på att han låg där under, krossad till döds.
Är det meningen att vi inte ska få ha honom kvar?
Jag tror inte det är öronskabbet som ger alla dessa sympton. Jag tror att han har haft med sig något skrot, redan när han kom till oss, och som har brutit ut först nu. Vi tyckte också att det var lite konstigt när de sålde honom till oss. Billigt och snabbt. Han var tovig i pälsen och otroligt mager, så vi har försökt att göda honom sedan dess. Nu är han vid gott hull i alla fall.
Men vad hjälper det? Han mår förjävligt dåligt nu.
Håll tummarna nu, så att veterinären kan ge honom lite sprutor och salvor och mediciner som gör honom FRISK.
Jag vill att han ska få njuta av att bo här med oss. Han ska kunna få komma och gå som han vill, få god mat, värme och sällskap. Framförallt skall han känna sig älskad och trygg.
Lille gubben vår.
Sen tappade han pälsen på buken och insidan av bakbenen. Jag googlade och kom fram till att det var stress. Vi hade ju flyttat och renoverat. Sedan var det 50-årsdagen och Jul. När det lugnat ner sig och det bara var vi hemma började pälsen är växa ut igen, så vi hade nog rätt där.
Han har piggnat till mer och mer, pälsen har börjat se bättre ut, efter att den börjat växa ut. Dels där jag var tvingad att klippa bort tovor eftersom han var så misskött när han kom till oss, dels efter allt pälsavfall, som han hade haft.
Dessutom har han börjat leka alltmer, de senaste veckorna, med leksaker, som han drällt överallt. Visserligen har nog Ssamira lekt också men jag har sett honom busa med leksakerna ibland. Då har jag skrattat åt honom. Gamla karl'n leka sådär =) han är nästan 7 år nu.
Sedan, för några veckor sedan, såg jag ett sår på ena örat. Trodde att han fått det av Samira, när de lekt/gjort upp om ledarskapet.
Förr-förra helgen såg jag att det var något på andra örat också. Tänkte inte så mycket mer på det, för han åt som en häst och verkade pigg.
I onsdags, såg vi att han hade mycket sår, på båda öronen. Jag fick tag på veterinären i fredags(expert på just kattor) som trodde att det kan vara maten. Vi har en tid där på måndag.
Effter det, så har det gått väldigt fort! Såren har spridit sig, så att de börjar synas i ansiktet, runt öronen. Han har fått öronskabb, han dreglar lite och slickar sig om nosen hela tiden.
Han är dålig. Vill inte äta, vill inte vara inne och när han är inne, så söker han upp oss hela tiden och vill vara nära. Han ligger helst ute på bron i en kartong som jag bäddat i med en mjuk och tjock pläd. Jag ger honom vatten med en spruta ner i svalget.
Han ser allmänt skruttig ut och jag är väldigt rädd att vi kommer att mista honom. Om han är i samma skick i morgon,så går det väl an, men blir han sämre, så måste vi åka in akut.
Jag trodde ju redan förra helgen att han hade fått ett ton snö och is över sig. Då var jag tvärsäker på att han låg där under, krossad till döds.
Är det meningen att vi inte ska få ha honom kvar?
Jag tror inte det är öronskabbet som ger alla dessa sympton. Jag tror att han har haft med sig något skrot, redan när han kom till oss, och som har brutit ut först nu. Vi tyckte också att det var lite konstigt när de sålde honom till oss. Billigt och snabbt. Han var tovig i pälsen och otroligt mager, så vi har försökt att göda honom sedan dess. Nu är han vid gott hull i alla fall.
Men vad hjälper det? Han mår förjävligt dåligt nu.
Håll tummarna nu, så att veterinären kan ge honom lite sprutor och salvor och mediciner som gör honom FRISK.
Jag vill att han ska få njuta av att bo här med oss. Han ska kunna få komma och gå som han vill, få god mat, värme och sällskap. Framförallt skall han känna sig älskad och trygg.
Lille gubben vår.
fredag 27 mars 2009
Gissa Vem...
...som är på sjukhuset igen? Smärtorna är intensiva som aldrig förr. Nu har de dock insett att de måste operera igen. Hennes kirurg skall försöka hitta ett tillfälle att göra det bara. Han är (vad jag hört ryktesvägen) en av de bästa kirurgerna som är väldigt uppbokad och han vill operera henne själv. Hon vill också att det ska vara han som gör det.
Trött är hon. Helt slut - vem skulle inte vara det, efter 2 måndaders smärtor?
Hon kan inte äta, ibland kräks hon och de välsignade ketogansprutorna är verksamma i ca en timme efter att hon fått dom.
Nu får hon näringsdropp för att de vill att hon ska kunna samla lite styrka inför en operation.
Ibland är jag lite rädd för att hon inte ska orka. Mentalt alltså. Tänk att ha så där vrål-ont och hela tiden få mothugg,? Ingen har brytt sig om att söka orsaken till smärtorna. De har inte egentligen aldrig riktigt trott på att hon verkligen har så där ont.
Tänk att bli hemskickad utan åtgärd utan nån bra smärtlindring? Nu höll hon ut i en vecka innan det brakade loss totalt. I onsdags när jag åkte in med henne till akuten, så tog jag tid. Hon hade då 5 minuter mellan varje kramp-attack.
Lyckligtvis var det en bra läkare som tittade på henne. Han frågade en massa och gjorde en riktig undersökning. Hon blev inlagd direkt och där är hon alltså nu.
De har lovat att hon skall ha det så bra som möjligt medan hon väntar. Synd bara, att hon har så pass ont, så att smärtlindringen knappt "tar".
Så här skrev hon i sin blogg idag:
Välkomna hit
Nu har jag försökt kalla hit mina trupper.. Även kallat vänner. Ni som vill får gärna komma hit. Jag blir ju här ett tag och jag har legat inne så jäkla mycket nu utan att be någon komma. Nu börjar sjukhusväggarna verkligen driva mig till vansinne. Jag mår helst dåligt ensam och har inte orkat be folk komma hit. Men nu har jag kommit till en punkt då jag absolut inte vill vara ensam för jag går igenom alldeles för mycket skit och jag behöver allt stöd jag kan få. Min ork behöver fyllas på och jag fixar inte det själv. Det är något jag insett och nu måste vi fixa det hörrni innan jag blir fullständigt apatisk. För det är så det känns.
Jag skall åka till henne nu. Skall bara hem till hennes lägenhet en vända, för att hämta lite grejor åt henne.Jag försöker hälsa på henne varje dag. Om hon får mycket annat besök, så stannar jag hemma.
I annat fall åker jag dit naturligtvis. Såklart. Det är ju mitt lilla barn.
Trevlig Fredagskväll, Pompisar!
Trött är hon. Helt slut - vem skulle inte vara det, efter 2 måndaders smärtor?
Hon kan inte äta, ibland kräks hon och de välsignade ketogansprutorna är verksamma i ca en timme efter att hon fått dom.
Nu får hon näringsdropp för att de vill att hon ska kunna samla lite styrka inför en operation.
Ibland är jag lite rädd för att hon inte ska orka. Mentalt alltså. Tänk att ha så där vrål-ont och hela tiden få mothugg,? Ingen har brytt sig om att söka orsaken till smärtorna. De har inte egentligen aldrig riktigt trott på att hon verkligen har så där ont.
Tänk att bli hemskickad utan åtgärd utan nån bra smärtlindring? Nu höll hon ut i en vecka innan det brakade loss totalt. I onsdags när jag åkte in med henne till akuten, så tog jag tid. Hon hade då 5 minuter mellan varje kramp-attack.
Lyckligtvis var det en bra läkare som tittade på henne. Han frågade en massa och gjorde en riktig undersökning. Hon blev inlagd direkt och där är hon alltså nu.
De har lovat att hon skall ha det så bra som möjligt medan hon väntar. Synd bara, att hon har så pass ont, så att smärtlindringen knappt "tar".
Så här skrev hon i sin blogg idag:
Välkomna hit
Nu har jag försökt kalla hit mina trupper.. Även kallat vänner. Ni som vill får gärna komma hit. Jag blir ju här ett tag och jag har legat inne så jäkla mycket nu utan att be någon komma. Nu börjar sjukhusväggarna verkligen driva mig till vansinne. Jag mår helst dåligt ensam och har inte orkat be folk komma hit. Men nu har jag kommit till en punkt då jag absolut inte vill vara ensam för jag går igenom alldeles för mycket skit och jag behöver allt stöd jag kan få. Min ork behöver fyllas på och jag fixar inte det själv. Det är något jag insett och nu måste vi fixa det hörrni innan jag blir fullständigt apatisk. För det är så det känns.
Jag skall åka till henne nu. Skall bara hem till hennes lägenhet en vända, för att hämta lite grejor åt henne.Jag försöker hälsa på henne varje dag. Om hon får mycket annat besök, så stannar jag hemma.
I annat fall åker jag dit naturligtvis. Såklart. Det är ju mitt lilla barn.
Trevlig Fredagskväll, Pompisar!
tisdag 24 mars 2009
Ännu en tröttsam dag
Dagen blev lång och kvällen blev kort. Jag har köpt nya skor med bra dämpning, så att jag kan promenera ordentligt. I morgon ska även stavarna fram.
Dagens mat blev inget bröd, eller potatis, däremot åt jag rent kött och grönsaker.
Ja, jag har till och med ätit både frukost och mellanmål. Omelett och grönsaker till
middag.
Det bjöds på kakor till kaffet i förmiddaags och tårta på eftermiddagen.
Jag känner mig mycket nöjd, eftersom jag avstod från båda sorterna.
I morgon skall jag äta kycklingfile´ och dinkelkorn kokta i buljong, med grönsaker till.
Fil och müsli till frukost.
Godnatt Pompisar
Dagens mat blev inget bröd, eller potatis, däremot åt jag rent kött och grönsaker.
Ja, jag har till och med ätit både frukost och mellanmål. Omelett och grönsaker till
middag.
Det bjöds på kakor till kaffet i förmiddaags och tårta på eftermiddagen.
Jag känner mig mycket nöjd, eftersom jag avstod från båda sorterna.
I morgon skall jag äta kycklingfile´ och dinkelkorn kokta i buljong, med grönsaker till.
Fil och müsli till frukost.
Godnatt Pompisar
lördag 21 mars 2009
Lilla Zinkpojken
I morse rasade det massor från taket. Det fanns mycket kvar och jag var ut och försökte slå ner det som jag kom åt. (Lars är på möte i Stockholm) Det fanns en ca 2 kvm stort isflak med ca 5 dc snö ovanpå, som sköt ut från hustaket och som vilade på brotaket. Jag nådde det inte och fick ge upp.
För en stund sedan släppte jag ut Zink. Jag stängde dörren och vände mig inåt hallen. Då hörde jag världens BRAK och hela huset skakade.
Jag tittade ut och det låg massor av stora issjok och jättehögar med snö - men ingen katt.
Så jag kastade på mig ytterkläderna och började skotta. Idiotiskt, för om han inte hann undan, så hade han väl fått ett ton snö och is över sig. Men jag grät och jag ropade på honom, medan jag skottade. Samira var också bekymrad och sökte hon också. Hon var särskilt på ett ställe, så jag skottade mest där. Jag hittade ingen Zink.
Nu vände jag blicken till andra sidan bron. men jag måste få vila. En död katt fösvinner inte.
Samira gick ut och när jag skulle kolla efter henne så kom hon. MED ZINK!
Duktiga flickan. Hon gick ut och hämtade hem honom.
Jag fick ont i handleden, har gråtit floder och nu släppte anspänningen och jag har istället en sprängande huvudvärk.
Men jag har min fina katt hemma. Båda två, förresten.
Och det är huvudsaken.
För en stund sedan släppte jag ut Zink. Jag stängde dörren och vände mig inåt hallen. Då hörde jag världens BRAK och hela huset skakade.
Jag tittade ut och det låg massor av stora issjok och jättehögar med snö - men ingen katt.
Så jag kastade på mig ytterkläderna och började skotta. Idiotiskt, för om han inte hann undan, så hade han väl fått ett ton snö och is över sig. Men jag grät och jag ropade på honom, medan jag skottade. Samira var också bekymrad och sökte hon också. Hon var särskilt på ett ställe, så jag skottade mest där. Jag hittade ingen Zink.
Nu vände jag blicken till andra sidan bron. men jag måste få vila. En död katt fösvinner inte.
Samira gick ut och när jag skulle kolla efter henne så kom hon. MED ZINK!
Duktiga flickan. Hon gick ut och hämtade hem honom.
Jag fick ont i handleden, har gråtit floder och nu släppte anspänningen och jag har istället en sprängande huvudvärk.
Men jag har min fina katt hemma. Båda två, förresten.
Och det är huvudsaken.
Tidig Lördag
Hejsan på er Pompisar.
Idag ska jag baka matbröd. Grov limpa och källarfranska. Jag tänkte åka till Millan sedan och ska försöka fresta henne med nybakt källarfranska. Visserligen är det Johnny som alltid älskat dom mest av mina barn, men MIllan och Peter tycker också om dom, det vet jag.
Millan ja. Nu ligger hon där hemma i sin lägenhet och lider. Ja, hon lider. Inga värktabletter hjälper mot hennes magkramper. Inte alvedon (1-grams) inte Tradolan, Citodon, eller Diklofenak (osäker på stavningen).
Hon får hjälp av ASIH-gruppen (Avancerad Sjukvård I Hemmet) som sätter dropp om hon känner att hon vill ha det. Och det vill hon.
Ingen aptit, illamående som kommer och går och som en följd av detta, så lyckas hon förstås inte dricka den mängd vätska som hon så väl behöver. Droppet får henne att piggna till lite, så hon kanske hinner peta i sig lite mat också. Värst är nog att hon inte får sova. Hur ska man orka om man inte ens får sova? Smärtorna sätter i mest kvällar och nätter, men sedan torsdagkväll, så släppte dom inte, de är mer ihållande.
Sjukhuset vill inte ha henne där. De vill inte hjälpa henne utan tycker att hon ska vara hemma. Nästa vecka skall jag försöka få till ett möte med de ansvariga. Det kan inte få fortgå så här!
En av sköterskorna som var hos henne i går, skall ifrågasätta läkarna. Hon säger att det inte får vara så här. Hoppas att hon kan hjälpa till.
Jag försökte med en bekant som är läkare. Han ringde sjukhuset och en sköterska sa, att Millan mådde bra. Hon har inte ont, sa hon. (!) och så lovade hon att en annan läkare skulle ringa tillbaks, efter att Millan gett sitt tillstånd.
Tror ni att nån hörde av sig?
Nu ska jag göra en sats bröddeg.
"Hej så lång"
Idag ska jag baka matbröd. Grov limpa och källarfranska. Jag tänkte åka till Millan sedan och ska försöka fresta henne med nybakt källarfranska. Visserligen är det Johnny som alltid älskat dom mest av mina barn, men MIllan och Peter tycker också om dom, det vet jag.
Millan ja. Nu ligger hon där hemma i sin lägenhet och lider. Ja, hon lider. Inga värktabletter hjälper mot hennes magkramper. Inte alvedon (1-grams) inte Tradolan, Citodon, eller Diklofenak (osäker på stavningen).
Hon får hjälp av ASIH-gruppen (Avancerad Sjukvård I Hemmet) som sätter dropp om hon känner att hon vill ha det. Och det vill hon.
Ingen aptit, illamående som kommer och går och som en följd av detta, så lyckas hon förstås inte dricka den mängd vätska som hon så väl behöver. Droppet får henne att piggna till lite, så hon kanske hinner peta i sig lite mat också. Värst är nog att hon inte får sova. Hur ska man orka om man inte ens får sova? Smärtorna sätter i mest kvällar och nätter, men sedan torsdagkväll, så släppte dom inte, de är mer ihållande.
Sjukhuset vill inte ha henne där. De vill inte hjälpa henne utan tycker att hon ska vara hemma. Nästa vecka skall jag försöka få till ett möte med de ansvariga. Det kan inte få fortgå så här!
En av sköterskorna som var hos henne i går, skall ifrågasätta läkarna. Hon säger att det inte får vara så här. Hoppas att hon kan hjälpa till.
Jag försökte med en bekant som är läkare. Han ringde sjukhuset och en sköterska sa, att Millan mådde bra. Hon har inte ont, sa hon. (!) och så lovade hon att en annan läkare skulle ringa tillbaks, efter att Millan gett sitt tillstånd.
Tror ni att nån hörde av sig?
Nu ska jag göra en sats bröddeg.
"Hej så lång"
onsdag 18 mars 2009
Råddjur i trädgården
Härom morgonen var det besök i trädgården. Hinden blev rädd och färsvann direkt, men hennes karl ville spana lite först, så han strosade runt i godan ro...
tisdag 17 mars 2009
London - here we come!
Hej på er Pompisar!
Nu har jag bokat en resa till London! Den 8 juni bär det av.
Vi har så bra förmåner genom mitt jobb, så jag har fått hyra en 4-bäddslägenhet i närheten av Westminster Abbey i 4 dagar för bara 900 kr.
Fullt utrustad med diskmaskin och allt. De håller med sängkläder och handdukar, samt städning. Inte klokt egentligen!
Vi åker tåg till Skavsta för 1900:- t.o.r
Flyget till London kostar 1972:-
Sålunda kostar denna tripp för 4 personer endast 4772:-
Och jag slipper köra bil!
Va? Vilka som följer med?
Jo det är jag själv, Camilla (bli frisk!!!!), Lasses dotter Ida och Johnnys flickvän Linnéa.
Det är en tjej som inte blev bjuden, helt enkelt av två anledningar.
1) Hon skall jobba direkt när skolan tar sommarlov.
2) Det finns bara 4 bäddar.
Jo det är förstås Peppes flickvän "Majorskan"
Men jag har faktiskt nåt i bakfickan åt henne också - Längre fram. Det tänkter jag inte berätta nånting om än. Lite nyfikna ska ni väl få vara!
Nu har jag bokat en resa till London! Den 8 juni bär det av.
Vi har så bra förmåner genom mitt jobb, så jag har fått hyra en 4-bäddslägenhet i närheten av Westminster Abbey i 4 dagar för bara 900 kr.
Fullt utrustad med diskmaskin och allt. De håller med sängkläder och handdukar, samt städning. Inte klokt egentligen!
Vi åker tåg till Skavsta för 1900:- t.o.r
Flyget till London kostar 1972:-
Sålunda kostar denna tripp för 4 personer endast 4772:-
Och jag slipper köra bil!
Va? Vilka som följer med?
Jo det är jag själv, Camilla (bli frisk!!!!), Lasses dotter Ida och Johnnys flickvän Linnéa.
Det är en tjej som inte blev bjuden, helt enkelt av två anledningar.
1) Hon skall jobba direkt när skolan tar sommarlov.
2) Det finns bara 4 bäddar.
Jo det är förstås Peppes flickvän "Majorskan"
Men jag har faktiskt nåt i bakfickan åt henne också - Längre fram. Det tänkter jag inte berätta nånting om än. Lite nyfikna ska ni väl få vara!
söndag 15 mars 2009
Måste nog sätta lite fart
Istället för att städa, tvätta och bädda sängen, som jag ska göra alldeles strax, så sitter jag här vid datorn och spelar Scrabble.
Det är mycket roligare än att städa, eller hur?
Jag har i alla fall varit duktig idag, som tog en promenad före frukost. Det i sin tur resulterade i att jag var jättehungrig och åt alldeles för mycket. Plus att jag fick huvudvärk av, att jag inte åt utan väntade en stund, eftersom jag ju hade bestämt mig för denna promenad.
Så hur man än bär sig åt så blir det ju fel.
Nu ska jag i alla fall dammsuga, och bädda sängen. Badrummet fixade jag redan i går och större delen av vardagsrummet också. Sen, när jag är klar, skall jag skala potatis till potatismoset, som jag hade tänkt göra i går.
Men men, en liten skjuts av Millan till akuten igen, tog bort lite av dagen för mig. Hon ligger nu inne igen...suck. Stackars stackars Camilla. Alla dessa smärtor!!!
Nåja, jag skalar potatisen innan jag åker till sjukhuset och hälsar på henne, så är det bara att sätta på pannan, när jag kommer hem igen. Köttbullarna gjorde jag också i går.
När man tänker närmare efter, så hann jag ganska mycket ändå igår. =)
Så! dammsugaren var det ju... men...
...jag ska bara...
;-)
Det är mycket roligare än att städa, eller hur?
Jag har i alla fall varit duktig idag, som tog en promenad före frukost. Det i sin tur resulterade i att jag var jättehungrig och åt alldeles för mycket. Plus att jag fick huvudvärk av, att jag inte åt utan väntade en stund, eftersom jag ju hade bestämt mig för denna promenad.
Så hur man än bär sig åt så blir det ju fel.
Nu ska jag i alla fall dammsuga, och bädda sängen. Badrummet fixade jag redan i går och större delen av vardagsrummet också. Sen, när jag är klar, skall jag skala potatis till potatismoset, som jag hade tänkt göra i går.
Men men, en liten skjuts av Millan till akuten igen, tog bort lite av dagen för mig. Hon ligger nu inne igen...suck. Stackars stackars Camilla. Alla dessa smärtor!!!
Nåja, jag skalar potatisen innan jag åker till sjukhuset och hälsar på henne, så är det bara att sätta på pannan, när jag kommer hem igen. Köttbullarna gjorde jag också i går.
När man tänker närmare efter, så hann jag ganska mycket ändå igår. =)
Så! dammsugaren var det ju... men...
...jag ska bara...
;-)
fredag 13 mars 2009
Nu ska det mysas här
Jag smet en halvtimme tidigare från jobbet och åkte direkt hem. Jag behövde inte hämta upp Lasse eftersom han åker hem med en kompis.
Detta tjänade jag en hel timme på! Så nu ligger tvätten som jag slängde in i tvättmaskinen i morse, i tumlaren, sängen är bäddad med överkastet på och diskmaskinen är igång. Kycklingen står och puttrar i ugnen. Matplatsen är dukad, vinet är upphällt i glasen. Jag har tänt värmeljus överallt och sitter bara och väntar på att Lars ska komma hem så vi kan äta.
Sen ska vi bära upp nya soffan och ställa den på plats =)
Trevlig fredag, Pompisar!
Detta tjänade jag en hel timme på! Så nu ligger tvätten som jag slängde in i tvättmaskinen i morse, i tumlaren, sängen är bäddad med överkastet på och diskmaskinen är igång. Kycklingen står och puttrar i ugnen. Matplatsen är dukad, vinet är upphällt i glasen. Jag har tänt värmeljus överallt och sitter bara och väntar på att Lars ska komma hem så vi kan äta.
Sen ska vi bära upp nya soffan och ställa den på plats =)
Trevlig fredag, Pompisar!
torsdag 12 mars 2009
Olika lampor på affären och därhemma = olika färg
Min röd-röda soffa är inte tomatröd!
Den är mer som ketchup.
Men inte så mörk som oxblod.
Hejdå Pompisar!
Den är mer som ketchup.
Men inte så mörk som oxblod.
Hejdå Pompisar!
tisdag 10 mars 2009
Tänk att man kan bli glad för att de hittar ett fel på ens barn!
ÄNTLIGEN har de gjort röntgen på Millan och konstaterat att något stoppar i tarmen precis där hon har som mest ont! Hon ska därför även få göra en kontraströntgen.
Som hon själv sa:
"min trovärdighet har ökat"
Och det kan hon verkligen behöva. Att få upprättelse för alla dessa turer in till akuten, med smärtor, som de inte riktigt tagit på allvar...
Som hon själv sa:
"min trovärdighet har ökat"
Och det kan hon verkligen behöva. Att få upprättelse för alla dessa turer in till akuten, med smärtor, som de inte riktigt tagit på allvar...
söndag 8 mars 2009
Lillmillan
Nu är hon inne på sjukhuset igen. Tänk att det bara tog en enda vecka, innan smärtorna blev helt outhärdliga. Hon härdade ut och härdade ut. Men till slut gick det inte längre. Så nu ligger hon där. Jag blir så trött.
Om JAG blir trött, så kan man undra hur trött HON är, vid det här laget.
Jag har ju inte ont alls jag.
Mitt "lillebarn" ...
Om JAG blir trött, så kan man undra hur trött HON är, vid det här laget.
Jag har ju inte ont alls jag.
Mitt "lillebarn" ...
fredag 6 mars 2009
Jätteröd
MYCKET Röd är min nya soffa. Jag är såååå glad för den!
Foto kommer, så snart jag fått hem den
Foto kommer, så snart jag fått hem den
Röd Soffa!
Fel färg. Rätt soffa 
Glömde att berätta att igår, köpte jag oss en röd skinnsoffa, med schäslong.
Den är 3 meter lång =)
Den var nedsatt till 10.000 kr och det är precis vad jag fick i fördelsedagspresent på min 50-årsdag.
Jag har alltid velat haft en röd skinnsoffa!
Hejdå, Pompisar!
torsdag 5 mars 2009
Nostalgirummet
Idag svängde vi in en snabbis till Erikshjälpen. Av en slump, bara. Vi kom på att det var torsdag och att de nog hade öppet. Det var 10 minuter innan stängning.
Vi hittade precsis en sådan bokhylla som vi sökt länge. En 60-tals hylla, med glasskivor och vitrindörrar, lådor och ett skåp, där vi kan sätta in en platt-TV, modell mindre.
Nu är det bara en lite större ryamatta, som saknas. Sen är det komplett. Lite mer prydnadssaker behövs väl, men jag ska väl ha något som jag kan fynda på loppisar också =)
På lördag skall vi även åka till Enskede och köpa ett flipperspel. Så nu kan vi börja greja därnere på allvar!
Godnatt Pompisar
Vi hittade precsis en sådan bokhylla som vi sökt länge. En 60-tals hylla, med glasskivor och vitrindörrar, lådor och ett skåp, där vi kan sätta in en platt-TV, modell mindre.
Nu är det bara en lite större ryamatta, som saknas. Sen är det komplett. Lite mer prydnadssaker behövs väl, men jag ska väl ha något som jag kan fynda på loppisar också =)
På lördag skall vi även åka till Enskede och köpa ett flipperspel. Så nu kan vi börja greja därnere på allvar!
Godnatt Pompisar
tisdag 3 mars 2009
Strykning
Jag stryker. Jag tycker inte om att stryka! Massor av t-shirts, jeans och skjortor till Lars.
Och en blus till mig, nja 2 då. Jag är en ganska snäll sambo som stryker kläder.
Egentligen är jag nog det. Snäll alltså. Tror jag.
Det finns sånt som är kul att stryka och det är kökshanddukar och örngott.
All annan strykning är blä. Bara tråk tråk tråk.
Jag ska lägga mig i stället, tror jag...
Hejdå, Pompisar
Och en blus till mig, nja 2 då. Jag är en ganska snäll sambo som stryker kläder.
Egentligen är jag nog det. Snäll alltså. Tror jag.
Det finns sånt som är kul att stryka och det är kökshanddukar och örngott.
All annan strykning är blä. Bara tråk tråk tråk.
Jag ska lägga mig i stället, tror jag...
Hejdå, Pompisar
måndag 2 mars 2009
Måndag
Vakna, jobba, promenad på lunchen, handla efter jobbet, laga mat, äta, röja i köket, tvätten, duscha, läsa lite, sova.
Godnatt Pompisar
Godnatt Pompisar
söndag 1 mars 2009
Gävle idag
Vi har varit en dagstur till Gävle idag. Lars har köpt sig en moped. Det är något som han pratat om länge, så när tillfälle gavs, slog han till. Den är ny och har bara gått ynka 3 mil. Vit och blank och fin. Modellen är typ scooter.
Vi åkte hemifrån klockan 10 i förmiddags och kom hem klockan 19.
Nästa helg skall vi åka ända till Enskede. Då skall det köpas ett flipperspel =)
Det behövs ett sådant i vårt nostalgi-rum, såklart. Det begriper väl varenda människa?
Samtidigt passar vi på att ta ner Johnny och Linnéas möbler till Stockholm igen. Här går det undan. Ena månaden flyttar de upp hit och ett par månader senare flyttar de tillbaks. Men det blev ju inte bra, med jobb för honom, så de hade faktiskt inget val. Så kan det gå. Man ska aldrig planera för mycket.
Apropå planera. Jag har bokat en resa till London för mig, Camilla och min "plast"dotter Ida.
Jag tycker att Millan behöver muntras upp lite. Något skojigt att se fram emot.
Hon har (och har haft) det så kämpigt.
Ida har inte heller så kul, eftersom hon har problem med nacken efter en krock. Hon får nu via Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan prova olika typer av jobb, för att se vad som skulle passa henne bäst.
Så jag tar dem med i början av Juni. En riktig tjej-resa!
Nu börjar det dofta gott från ugnen. Jag har en fiskgratin som står där och mojsar till sig.
Ska läsa lite nu. Skall påbörja det 31 i Sagan om Isfolket.
Hej Svejs, Pompisar!
Vi åkte hemifrån klockan 10 i förmiddags och kom hem klockan 19.
Nästa helg skall vi åka ända till Enskede. Då skall det köpas ett flipperspel =)
Det behövs ett sådant i vårt nostalgi-rum, såklart. Det begriper väl varenda människa?
Samtidigt passar vi på att ta ner Johnny och Linnéas möbler till Stockholm igen. Här går det undan. Ena månaden flyttar de upp hit och ett par månader senare flyttar de tillbaks. Men det blev ju inte bra, med jobb för honom, så de hade faktiskt inget val. Så kan det gå. Man ska aldrig planera för mycket.
Apropå planera. Jag har bokat en resa till London för mig, Camilla och min "plast"dotter Ida.
Jag tycker att Millan behöver muntras upp lite. Något skojigt att se fram emot.
Hon har (och har haft) det så kämpigt.
Ida har inte heller så kul, eftersom hon har problem med nacken efter en krock. Hon får nu via Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan prova olika typer av jobb, för att se vad som skulle passa henne bäst.
Så jag tar dem med i början av Juni. En riktig tjej-resa!
Nu börjar det dofta gott från ugnen. Jag har en fiskgratin som står där och mojsar till sig.
Ska läsa lite nu. Skall påbörja det 31 i Sagan om Isfolket.
Hej Svejs, Pompisar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)