Nästan halvvägs!

-1,9 kilo denna vecka! Härligt, jag känner mig väldigt peppad! Inte minst av alla glada tillrop och uppmuntranden som jag fått i mitt inlägg med alla de fula bilderna. Ni är GULD värda, alla ni som hejar på mig.

Tack Tack tack, Pompisar!

Visst är det lite skillnad

I min spegelbild ser jag betydligt smalare ut nu. Inte minst märks det på mina kläder. En del kläder är alldeles för STORA nu för tiden. Ändå blir jag besviken, när jag ser hur jag ser ut. Det är mycket kvar att göra här!! Lyckligtvis har jag nu mitt löpband, som gör att jag alltid får mina promenader. Men det är ju bara sedan i Fredags.

Jag har alltså gått ner 13-14 kilo. Exakt hur mycket det är vet jag inte, för jag har inte vägt mig idag som jag brukar, eftersom jag varit i Stockholm på ett möte och kom inte hem förrän vid sjutiden ikväll.

Här ska ni få se mina före-bilder och idag-bilder. Det skiljer 46 dagar mellan bilderna. Vita trosor är de första bilderna. Röda trosor är idag. Ifall ni nu inte ser det ;-)
Lägg märke till att mina armar nu hänger ned vid kroppen istället för att stå ut lite. Och mina ben ser inte riktigt lika kobenta ut! =D

Ni ska veta att jag är jättetuff nu, för jag är ju så gott som aldrig med på bild! Av den enkla anledningen att jag alltid vet med mig att jag ser tjock fläskig (och inte fin) ut. Jag hatar att se mig själv på bild. Det är ju så väldigt avslöjande!


Håll till godo, Pompisar! Nästa gång ni ser mig på bild här i bloggen, är jag smal! Och vältränad!

Konditionsträning!

Tillsammans med Körslaget har jag promenerat i en timme.  Jag började gå i rask takt i ca 30 minuter. De sista 2 minuterna joggade jag.
Efter ett par minuters vila, så hoppade jag upp på bandet igen ochn  ökade hastigheten betydligt. Sista kvarten höjde jag till maximal lutning och gick så fort jag kunde utan att det kallades för att springa eller jogga.

Svetten rinner om mig! Jag är alldeles blöt i hela håret och är skitnöjd med mig själv!

Enligt displayen på mitt fina löpband, så ahr jag bränt 487 kcal...

Nu Pompisar väntar duschen! :-)

Jag har köpt ett löpband!

Ett proffsigt löpband. det kostar 9000:- men de hade satt ner det till halva priset för det förde oljud. Det viner, eller "ylar" om det. Ju fortare man kör det, desto högre ljud.

Nu skulle de öppna det och se om de kunde fixa bort oljudet. Det klarade de inte, så jag prutade ner det till 3000:-  för jag trodde att Lars kunde laga. Och det sa han att han kunde, när jag sms:ade en snabb fråga till honom. De avsade sig garantin för missljudet, men för alla övriga funktioner gäller garantin.

Vi köpte det och nu håller han på för fullt och fixar. Det ligger en träplatta under det där bandet som rullar. Det tog i där hela tiden och Lasse har monterat isär hela maskinen och står nu ute och hyvlar bort det överflödiga. Tydligen har det kommit fukt på träet och det har svällt  och blivit liksom "uppnosigt" längst fram, där bandet löper över kanten.
Min karl, han kan fixa han! Jag tror nästan att han kan laga precis allt! =)Nu kan jag promenera hur mycket som helst ÄVEN när solen skiner därute! Det är ju en proffsig maskin detta, så den tål att springa på också. Ni fattar inte vad nöjd jag är!

Ciao Pompisar!

En liten kille!

Jag fick för en stund sedan ett MMS av sonen. I det fanns en bild av lilla bebisen. De har varit på ultraljud idag och skickade en fin bild där man ser en söt profil.
Alldeles innan ringde han och berättade att det är en liten pojke.

Mor och barn mår bra och allt utvecklas som det skall.

Jag är så glad.

Grattis till mina ungdomar!

Pompi

Vägning!

Jaha gott folk. Så har man tappat 1,8 kilo till! Lägg det till de 11,7 kilo jag gått ner innan, så är det
 -13,5 kilo!
Tidigare i kväll, när jag räknade, så kom jag fram till -12,5. Men det är ju fel! Hi hi.
Midjan är nu 97 cm ( minus 21 cm)
Höften oförändrad 103 ( minus 12 cm)
Överarmen är 36 cm  ( minus 4 cm)
Låret 57,5 (minus 8,5 cm)

Nästa vecka ska jag försöka promenera och hoppas innerligt att solen håller sig undan lite. Jag är övertygad om att det skulle ha varit liiite mer om jag hade kunnat röra på mig!

Jag MÅSTE få tag i ett promenadband! Måste måste måste! Jag har lagt ut en annons på Blocket , så håll nu tummarna att jag hittar ett.

Så nu Pompisar, ska jag kolla Blocket ifall nån vill sälja ett.

natti natti

Fyndat!

Ja idag blev det ett fynd. Det började med att jag ärvde en gammal karott efter min mormor. Gustafsbergs Pyro, som finns med brun, grön eller blå dekor. Jag har alltid tyckt om den jättemycket. Sen visade det sig att det där är ett samlarobjekt. Så det finns alltså fler men de är dyra. 400-600 kronor är inte ovanligt. Den dyraste är den med brun dekor. Personligen tycker jag att de blå eller gröna är finare, nu när jag har sett dem och jag har faktiskt bara sett ett exemplar av vardera.
De bruna däremot, som är dyrare finns med på i princip varje marknad.  Men nu var det ju en brun som Mormor hade, så det är såna jag sparar på. Idag såg jag även såna där behållare som skall hängas på väggen, med lock på. En för mjö och en för salt. Tyvärr hade jag inte pengar, för de kostade 580 kr stycket. Ordinarie pris, sa gubben som sålde, brukar ligga på ca 800 för en sån.
 Jag har samlat på mig några karotter i olika modeller under årens lopp och betalat dessa summor. Nu har jag idag hittat min sjätte modell. För bara 250 kr! Det är ju halva priset! Då blir man lite glad liksom =)


Bye bye

Marknad

Vi ska strax iväg på marknad i Sundsvall. Eller i Gärdehallen om vi ska vara noga. Det är bilar, bildelar och kuriosa. Få se om jag får med mig något hem från loppisen. det brukar alltid bli något =)
Jag brukar titta efter gamla strassmycken, porslin 50- och 60-tal. Böcker är alltid intressant och så fina dukar. Gamla handbroderade dukar, som ingen vill ha längre. Jättefina dukar och de kostar nästan ingenting!

Nu ska jag kamma luggen och så sticker vi iväg!
=)

Det går framåt med stormsteg!

Så har jag varit på en vägning igen. Det är två veckor sedan sist, så det var väldigt spännande. Denna gång hade jag gått ner -3,7 kg.
Jag trodde att jag hade gått ner 7 kilo vid förra vägningen, men idag fick jag veta att på den vikt de hade antecknat, så hade det dragits bort 1 kg för kläder. Nu väger jag ju mig alltid med kläder, så det kilot är tillbakalagt. Det betyder att med dessa -3,7 kg, så blir det alltså -11,7!

Jag har hållit på i 33 dag och snittar alltså minus 3,5 hekto per dag. Inte konstigt att jag tycker mig se skillnad nästan varje dag!

Tjoho.

Jäklar vad glad jag är! Jag känner mig duktig som klarat av påsken och ett par middagar med gäster utan att falla dit för frestelsen.

Min midja har minskat från 118 cm till  98 cm. Det ni Pompisar,  är en minskning med -20 cm!
Höften har minskat från 113 cm till 105
Låret har minskat från 66 cm till 60
Överarmen från 42 till 39,5.

Jag har även tränat styrketräning idag. Jag har ökat alla vikter på alla maskiner utom 2 och jag har jag även ökat antalet repetitioner från 3x10, till 3x15. På den maskinen jag tränar magen, har jag ökat från de rekommenderade 25 kg och 3x10, till 45 kg och 3x15.

Gnatt Pompisar

Nu börjar det bli tråkigt att inte äta...

Jag måste erkänna att jag saknar det sociala i att äta en god måltid. Visserligen finns det inte en tanke på, att jag ska avbryta min Intensiv-diet, men det börjar som sagt att bli lite tråkigt. Kan kanske bero på, att jag inte vägt mig på nästan 2 veckor och inte riktigt vet hur det har gått. Å andra sidan syns det ju, att det går bra. Jag är ju mindre idag, än för 3-4 veckor sedan.

Däremot är det inte tråkigt att gå i garderoben och söka fram kläder med mindre stolrek! Ännu roligare är det, när jag upptäcker att den tunika eller blus jag trodde att "jag kanske kan ha nu för tiden" är alldeles för STOR! He he

Idag serverade jag Rostas och klyftpotatis med persillade, samt  rostad paprika och bearnaisesås till Lasse. Detta sköljde han ner med ett gott glas rött.

Själv sitter jag här, med en kanna vatten. Jag ska ha i mig en kanna till idag. Och så har jag inte ätit min middag ännu. Jag spar lite på det, så att jag kan sova ut i morgon och inte blir hungrig så tidigt.

I morrgon tror jag att jag skall ställa i ordning ute på den inglasade altanen. Städa undan lite och så har jag köpt såna där små påskliljor i kruka. Tet a tete, som de kallas.Tänkte göra i ordning i en låg kruka och ha därute på altanen. Det blir nog fint.

Jag tror dessutom att Shelby ska få komma med ut för första gången sen hon kom till oss. Det är ju en vecka sedan jag hämtade henne och kanske hon är lite mogen att få komma ut nu. Hon anpassar sig jättebra och är otroligt kelsjuk. Samira kommer lite i skymundan, så man måste tänka på att lyfta upp henne lite extra så att hon inte blir avundsjuk. Shelby har i alla fall slutat att morra, så fort hon ser att Samira rör sig. Det är ju bra. Ibland nosar de faktiskt på varandra, så de har nog snart vant sig.

Nu ska jag gå till köket och fundera på vilken soppa jag skall välja. De finns i 11 smaker.
4 varma: Svamp, Kyckling, Grönsaks och Sparris
7 kalla: Toffee, Cappuchino, Choklad, Jordgubb, Blåbär, Vanilj och Persika.

Mina favoriter är Sparris, Choklad, Jordgubb, Vanilj. Cappuchino, Toffee och Persika går an.
Grönsaks går också an. Kycklingen gillar jag inte, ej heller svamp.

Man får tillsätta färska örter och kryddor. Så jag tar ibland Kycklingsoppa och tillsätter Gräslök och cayennepeppar. Det blir lite fart på den och man blir definitivt varm =)

Ha en skön fredagskväll, Pompisar!

Shelby Bruman

Bilder tagna på nya kissen. Hon har för det mesta varit "på väg åt något håll" så det har inte varit lätt att hinna med. På ett par bilder står hon upp och  då ser man hur lång hon är. Det är en stor katt. Hon behöver 1½-2 kg till på kroppen. Minst. Hon kommer att bli väldigt snygg.  Hon är bara tre år och skall växa i två år till...

De snygga bilderna längst ner har förstås Lasse tagit =) jag tog mina bilder inom ett par minuter jag och resultatet är därefter.

Ni som kan lite om bilar, vet att det finns en Mustang som kallas Shelby Cobra. Det är efter Carol Shelby som ville byga en amerikansk sportbil och köpte då en engelsk bil som han installerade en amerikansk motor i. Eller nåt åt det hållet iaf. Lasse gillar Mustanger, Vi har en Mustang i garaget ju. Fast ingen Cobra förstås.  Kissen är döpt efter en berömd Mustangmodell helt enkelt.

En sur katt

Samira är sur, för vi har klippt hennes klor nyss. Hon är jättesur. Vi klippte klorna för att vi har som jag berättade i förra inlägget, tagit hem en ny katt. En 3-årig tjej som heter Shelby. Precis som Zink var, är hon en renrasig Maine Coon.

Shelby är rädd och varnar Samira för att komma för nära. Samria å sin sid är helt cool och avancerar lite i taget, allteftersom Shelby varnar högre och högre. Hon morrar och fräser allt vad hon kan. Vi klippte deras klor för vi räknar med att de skall ryka ihop och slåss. Då är det bäst att klorna inte är vassa, så att de kan göra illa varandra så lätt.

Hon är tjusig. Ser ut som ett lodjur. Skölpadds igré heter hennes färg. Ho är stor. Väldigt stor, som Mine Cooner brukar vara. Tyvärr är hon väldigt mager, så vi har lite att göra med att göda upp henne ett par kilo. Ja så mycket behövs faktiskt för hennes storlek, innan hon är normalviktig,

Det är tydligen våran lott att ta hand om kissar som inte har det så bra och göda dem, samt ge dem trygghet och kärlek.

Shelby (som hette Neffie, vilket hon inte lystrar till överhuvud taget ) kommer från ett hem med massor av katter. Hon går inte bra ihop med hanar, så de sålde henne. Hon är fertil, så om vi vill kan vi avla kattungar efter henne. Fast det ska vi inte göra. När hon blivit hemmastadd, så skall vi sterilisera henne. Fram tills dess får hon käka p-piller.

Så livet går vidare här i Indal. Vi har två kattor igen. Zink ser jag hela tiden i ögonvrån. Han lär inte lämna oss på länge än.

Idag skulle jag ha vägt mig, men det är stängt på Xtravaganza. Jag kan dock rapportera att midjeomfånget nu har minskat med  totalt 19 cm!!! Undras hur det kommer att se ut när jag har gått ner alla mina 30 kilo..?

:D

Ha det så gott, Pompisar.

Kissekatter

Samira är alldeles förvirrad. Hon saknar Zink. Hon har blivit - hur ska jag säga - klängig.
Hon är ju van att det finns en kompis här jämt. Redan för flera veckor sedan började vi kika efter en ny katt. Tanken var nog att skaffa en tredje katt, så att övergången inte skulle kännas så jobbig. Nu gick det ju snabbare än vi tänkt, så vi hann inte skaffa en till kisse.

Det ska vi göra nu. Visserligen är det bara några dagar sedan Zink lämnade oss, men vi tänker ändå skaffa en till katt Nu.. Det innebär förtås inte att vi glömmer Zink. Han sitter där som en vass tagg inombords.
 Ingen kisse som sitter och tittar på mig med dyrkan i blicken vid matbordet. Han ville alltid sitta på en stol bredvid mig. han fick en liten smakbit av vår mat. För det mesta satt han och myste och dyrkade mig med ögonen =) och så klappade och kliade jag honom emellanåt. När han fattade att maten snart var klar, så hoppade han upp på sin stol och väntade på oss.
Inte heller finns han där, när jag lagar mat. Eller när jag går på toa. Han kom alltid in och strök sig mot mina ben och så gick han ut igen.
Ingen Zink som hoppar upp i sängen precis bredvid min kudde klockan 5 på morgonen. Han stirrade anklagande på mig så att jag vaknade och så kom det ett kort strängt djupt MJAEO! Han ville ha frukost...

Faktum är, att vi redan hittade en katt, som var stilig och såg stor ut. Tyvärr är han väldigt lik Zink, så det kommer inte på fråga. Jag vill ha en katt som är så olik honom som möjligt.

Det blir en tjej. 3 år, från Ö-vik. Jag hämtar henne redan i morgon. Även hon är en Maine Coon. Ingen tröst för oss, ingen ersättning för Zink-pojken, men en tjej som kommer att få det bättre här hos oss, än hon har det nu. Hon trivs inte med den hanne hon bor med. Hon vill ha tjejkompisar. Och det får hon ju här hos oss =)

Snart ska vi åka till Lasses son Magnus och äta påskmiddag. Omtänksam som de är så serverar de soppa. Bra, för jag har ju min egen soppa med mig, det blir inte så stor skillnad när vi sitter och äter.

Inte för att jag vet om det är därför de bjuder på soppa, men jag kan ju alltid inbilla mig det, eller hur?

:-)

Hitte-på-lax

Jag hittade just på detta till Lasse, som bad mig skriva upp receptet medan jag fortfarande kommer ihåg det. Ganska ofta "snor" jag ihop nåt och nu för tiden brukar han fråga: kommer du ihåg hur du gjorde det här nu då? Jaha då säger, jag, men har väl glömt det ganska snabbt. Det betyder att han ju ofta får god mat, som aldrig kommer på bordet igen, för det kom ju till av stundens inspirtation, liksom =)

B-M:s hitte-på-lax  2 port
4 relativt stora potatisar
400-500 gr lax
dill
½ purjolök
1 litet pkt crabbsticks, eller varför inte en handfull räkor?
8-10 coctail tomater
vitt vin
2 dl grädde
Saften från ½ citron
salt sv. peppar
½ buljongtärning (höns- eller fisk)

Skiva potatisen (inte alltför tunt) och lägg den i botten av en ugnsfast form. Strimla purjon, hacka dillen och fördela allt på potatisen, salta och peppra lite.
Dela crabbsticks (eller räkor)och lägg det ovanpå potatisen också, likaså tomaterna.
Högst upp lägger man fisken, en hel bit eller i portionsbitar. Salt och peppar igen, samt pressa en ½ citron på fisken. Häll nu på riktig grädde och nästan lika mycket gott vitt vin. Samma vin, som ni skall dricka till. Om ni inte dricker vin, så går det ju bra med matlagningsvin också, förstås

Ja, sen ska detta stå och gotta till sig i ugnen. Beroende på vilken potatis du valt, så tar det 45-60 minuter ungefär i 200 grader. Täck gärna med folie i början, så att det inte bränns.

Strimlad isbergssallat är gott till.

Jag ska ta lite sparrissoppa med persilja i. Och så vatten med citron.

Ciao, Pompisar!

Lilla pojken vår

Det gick bra igår. Trots att det var jättejobbigt och trots att jag hade nära till gråten precis hela dagen, så blev det ett fint avslut.
Zink var gosig och mysig, som vanligt när vi kom hem. Dock lite avvaktande. Nog kände han på sig att det var något på gång...
Han åt sin fisk med god aptit och sista 5 minuerna hemma låg han och myste i husses knä. Sedan knallade han in i köket och slukade den sista fiskbiten som låg kvar.
Jag lyfte upp honom och gosade lite, sen bar jag honom till buren. Han gick själv in i den.

När vi körde till veterinären, så jamade han bara lite ett par gånger, men vi pratade med honom och då blev han tyst. Jag lovade honom att hans klåda skulle ta slut på direkten.

Vi hade fått en tid efter stängning, så vi gick direkt in och han fick sin spruta. Han kände den inte ens, men som jag hade lovat, så slutade det att klia.
Han låg där och myste, medan vi klappade och gosade med honom och småpratade och tog ett och annat kort av honom. Han blev lite trött, men var ändå alert. Vet. gav honom en dos till och han gick in i sin bur. Han brukade ofta ligga i den och mysa hemma, så han kände sig nog trygg där.
Vi klappade honom och kliade under hakan och i pannan och han blev allt sömningare. Jag klappade och kliade honom ända tills han somnade med huvudet mot min hand. Han var nog trygg och nöjd att vi var där med honom båda två. Det tog ca en halv timme.
Då när han sov djupt så fick han sista dosen. Han somnade helt enkelt lugnt och fint en stund innan han dog.

Jag sov väldigt dåligt i natt och det gjorde Lasse med. Zink "väckte" oss hela tiden.

Idag är jag förstås också ledsen och lilla Samira är lite förvirrad. Hon är helt plötsligt ensam och vet inte var kompisen tog vägen. Kanske man skulle ha låtit henne nosa på honom när vi kom hem, så att hon hade vetat hur det låg till?

För hennes skull bör vi nog skaffa en ny katt. Hon är ju van att det alltid finns en kompis med henne. Vi är ju borta på jobbet hela dagarna.

Nu ska jag jobba klart. Jag tog bara en lite fikapaus.

Hej så länge, Pompisar.