Strykning

Nu står jag där och stryker igen! fast just nu tar jag mig en liten paus. Vila benen och dricka lite vatten. Man måste ju dricka mycket vatten, när det är maraton...

Tjingeling, Pompisar!

Man kan säga så här...

Jag är trött. Jag började jobba idag.
Då blir man trött och får huvudvärk. Särskilt efter att ha plöjt igenom 261 mail, som kommit under tiden jag varit hemma.
Samtidigt kommer det in ca 20-30 mail under dagen också.

Mina ögon är fyrkantiga och jag vill bara avsluta för idag.

Nästa vecka börjar vi arbeta sommartid. Då slutar vi kl 16.00 Skööööönt!

Hejdå Pompisar

Grillpremiär!

Jag har precis tänt grillen. Den lukten som kommer då, är bara så härlig!

Ett litet recept, som jag visserligen inte skall göra idag, men som jag gör ofta, till mina grillade kött/fisk/kycklingbit är:

Foliepotatis:

Koka små potatisar i extremt saltat vatten (med skalet på)
Låt dom kallna.

Gör ett foliepakt som du fyller med majskorn, strimlar purjolök, samt den kokta kalla potatisen delad i halvor. Häll på olivolja efter behag.

Vik ihop paketen och låt dem ligga i grillen ca 12-15 minuter. Om man gör dem först, så lägg dem tätt i en kastrull och sätt på locket, så håller de sig varma, medan du grillar köttet.

Efterrätt

1 banan /person.
Mörk choklad, ca 4-5 rutor/person

Skåra bananen på längden, genom skalet och nästan till botten. Se till att du inte skär igenom skalet på andra sidan. Det skall bli en ficka
Tryck in chokladbitarna.

Grilla tills skalet på bananerna är svart och chokladen har smält.

Glass är gott till, men jag tycker det är väl så gott som det är.

Mums Pompisar!

Nu ska jag lägga köttet på grillen.

Hej, Zink här igen med en rapport om läget

Jag tänkte att ni var intresserade av hur det har gått för mig. Ni minns att matte tog mig till veterinären för några månader sedan? Jo, jag har inte mått så bra egentligen, sedan dess. Jag tror inte jag har mått särskilt bra, det senaste året.

Nu var jag ute en morgon för att slå en drill. Det luktade lite kostigt där, som om en räv gått förbi nyss, men jag gick min vanliga vända.

Efter några veckor så kliade det så mycket. Hela tiden. Kliade och kliade och kliade. Matte såg ett litet sår på mitt öra. Hmm, sa hon, har du och Samira busat? Vadå busat? Jag är faktiskt en mogen herre. Jag busar inte!

Men attans vad det kliade! Sen såg matte att det var sårigt lite överallt på mitt huvud, så hon ringde till en veterinär. Detta var på fredagen och under helgen blev jag allt sämre. Pälsen började lossna i tovor och det blev sår över hela huvudet.

Hos veterinären togs det skrapprover för att se om jag hade rävskabb, men det visade inget sånt. Kanske det kunde vara foderallergi? Så jag fick en kortisonspruta och antibiotika, samt kortisontabletter, samt specialmat. Svindyr, säger matte =)

Sen började cirkusen. Matte pillrade in en halv rosa äcklig tablett i halsen på mig. Jag lurade henne att jag hade svalt den, sen spottade jag ut den genom mungipan. Hon stoppade in den igen och jag lurade henne igen. Till slut tog hon hjälp av husse. Han höll fast mig och hon tvingade i mig en ny tablett. Tvi vale! De jäklarna gaddade ihop sig! Fuuuusk morrade jag!

Efter några dagar kom matte på en ny "bra" idé. Hon löste upp tabletterna i vatten och gav mig med en spruta. Okej, jag håller väl med. Det är lite lättare att svälja då, om man jämför med torra piller. Men fyyy så äckligt!

Efter en vecka hade jag lyckats utveckla en teknik, där de trodde att jag hade svalt vätskan, men jag lutade huvudet lite istället och lät det sippra ut genom mungipan. Smart va?

Sen slapp jag få mer äcklig medicin. Jag tror inte på Matte när hon säger att kuren var slut. jag tror att det gav upp, helt enkelt. Jag vann!

Men medicinen hjälpte inte.

Matte ringde veterinären igen, för jag tappade ju all päls nästan. Jag kände mig ganska naken! Från frambenen och bakåt lossnade alltihop. Jag blev skallig som en gammal gubbe, på ryggen.

Jag har tappat nästan 1 ½ kilo i vikt också . Tunnhårig och mager.

Ja, sa veterinären, då är det nog rävskabb ändå. Jag skriver ut Stronghold.

Nu vill jag bara säga det, att det finns bra mediciner och dåliga mediciner. Denna medicin är det bästa jag har hört talas om. Mycket smart. Man får några droppar på skinnet i nacken, strax ovanför skulderbladen och vips, så är det klart! Efter ett dygn, så har det spridit sig i hela skinnet på en katt och så är man behandlad.

VARFÖR kan de inte göra så med antibiotika och kortison? Nej, det äckliga, ska de ha i en genom munnen minsann!

De behandlade Samira också, med Stronghold. Den Mallapan. Jag vet att hon fnissade bakom min rygg, för att jag var tunnhårig.

Nu mår jag bra. Jag får massor av mat och jag börjar lägga på mig lite. Pälsen börjar komma tillbaks och Matte säger att det är så mjukt och lite ulligt. Det är bra, för jag vill ju inte bli solbränd i sommar. Även katter kan få hudcancer, så det så!
Snart är jag i alla fall stilig igen.

Jag hoppas nu äntligen att jag ska få må bra. Matte har en dos Stronghold kvar, som jag kan få om det skulle behövas. Det känns tryggt. Hon har antibiotika och kortison kvar också, men det kan hon behålla själv, tycker jag. Eller ge till Mallapan Samira.

Nu ska jag säga till om mat igen. Roligast är det att väcka Matte klockan halv 6 på morgonen. Då måste hon ge mig mat. Sen väntar jag tills hon har somnat om. Då blir jag kissnödig. Alldeles väldigt jätemycket kissnödig. Så då måste hon ju väckas en gång till. Jag måste ju få gå ut. Såklart.

Lite taskigt är det av henne att stappla in till sängen igen då. Så jag får ligga ute och vänta tills någon vaknar och behagar släppa in mig, till frukost nummer 2.

Mjau

Information om Camilla.

Hej på er allesammans.
Jag hoppas att så många som möjligt hittar hit. Camillas dator har lagt av igen och jag har lovat henne att uppdatera om läget. Hon blir kvar i Sundsvall, men ändå inte. Hur det går till förstår ni av nedan information.

För det första:
Vi har idag träffat Camillas Bästa-läkare, Mathias
Han har läst hennes blogg idag och vet hur hon känner och vad som (inte) har hänt med henne de senaste 3 månaderna.

• Han förstår att vi inte är nöjda med den "behandling" hon fått utstå på Sundsvalls Sjukhus.
• Han informerade om hur hennes tarm ser ut. Det är ca 4 dm som är svullet, trångt, inflammerat och kanske något sår också.
• Han har ordnat så att hon får en port insatt, så att hon slipper bli stucken mer.
• Han har sett till att hon skall ha den smärtlindring som behövs.
• Han ringer IDAG runt till Umeå, Uppsala och Huddinge (kanske fler) för att hitta ett sjukhus som kan ta emot henne snabbt. Hon kommer att få åka dit hon vill, men han vill inte att hon skall behöva vänta. Han skulle försöka få ett svar redan idag och kommer att meddela Millan det idag också. Mathias tycker själv att de behöver en "Second Opinion" för de vet inte riktigt själva vad det är som åstadkommer problemen.
• Hon skall göra Kapselröntgen, Magnetröntgen (eller är det samma sak?) och två-ballongs-röntgen.
• Han sätter även in behandling mot ev. Chrons, även om han inte riktigt tror att det är det som hon har. Kortison och Flagyl, med början nu. För säkerhets skull. I vilket fall, så kanske det hjälper mot inflammationen i tarmen.
• Hon skall få näringsdropp parallellt med att hon äter och hon kan tack vare smärtlindringen också förhoppningsvis vara uppe och röra sig mer.
• Alla tjatar ju på henne om faran med att ta för mycket Ketogan. Mathias tycker att först ska hon slippa smärtan. Ingen ska behöva ha ont. När hon sedan mår bra, så tar vi itu med att i långsam takt trappa ut morfinet.

Sedan vill jag gärna tillägga att det inte är så att Camilla är otacksam eller tjurig, när hon inte velat byta sjukhus per omgående, när vi började rycka i trådarna ungefär samtidigt allihop.

Ni måste förstå, att hon inte kunnat hänga med i debatten själv, eftersom hon inte haft någon fungerande dator.Hon fick igång den i går och så läser hon alla kommentarer och uppmaningar och hejarop som fullkomligt strömmade över henne.

Hon försöker svara att JA, hon skall byta, men ville först avvakta tills de fått provsvaren.

Ni måste också förstå, att hon inte kunnat bestämma något alls om sin behandling under denna tid. Allt har bestämts över huvudet på henne. -Du ska få sprutor mot smärtan. -Du ska INTE fåsprutor. -Du ska åka hem. Du är nog deprimerad. - Du är bara ute efter morfinet. osv osv.

Detta är något som hon måste få bestämma själv. Detta är något som hon själv kan styra över. Och det måste vi respektera. Nog kan vi väl göra det, utan att för den skull bli sura eller stötta?

Jag har alltid låtit Camilla bestämma själv hur hon vill ha det, när det gäller hennes sjukdom. Det anser jag vara hennes rättighet, som människa och som vuxen. Samtidigt skall hon alltid veta och känna att jag står bredvid henne, oavsett vad hon beslutar. Visst kan jag ge råd, men min uppgift är att stötta och uppmuntra henne så gott jag kan. Och veta när jag skall vara tyst. Det är en konst bara det ;-)

Hon ska inte behöva försvara sin ståndpunkt. Hon har nog att kämpa i det helvet där hon är. Jag tror att hon känner sig lite jagad också, av all välmening som strömmar emot henne. Hon orkar inte kämpa mot alla för sin rätt att bestämma själv.

Jag är hennes mamma och jag tackar för all vänlighet som ni har visat, alla kända och okända. men snälla: Give her a breake!

Hon är nu på väg att "byta" sjukhus. Precis som alla vill - inklusive Camilla själv och jag.

Jag ber er också att inte sluta besöka hennes blogg. Ni behövs ju!

Kramar

Oj aj hi hi

Jag har lite träningsvärk. I mina höfter framförallt. Allt promenerande de sista dagarna känns minsann. Och det är ju BRA. Det är en positiv värk.
Idag har jag kommit upp i ca 8200 steg på morgonpromenaden och det är totalt 13134 steg totalt. Jag har alltså ca 1000 fler steg idag, än i går. Kul kul.

Jag känner mig så nöjd. =D

Nu är frågan om jag skall ta en lika lång promenad i morgon, eller kanske nöja mig med en kortare, så att mina stackars ben och höfter hänger med.
Det vore så typiskt mig, att ge järnet, sedan blir det för jobbigt, så slutar jag med aktiviteten i fråga.

TV:n kallar. Jag tittar nästan aldrig på TV, det är max 4-5 timmar/vecka, om ens det. Nu känner jag i alla fall att det ska bli skönt att sjunka ner i soffan en stund

Gonatt Pompisar

Stavgång

Jag promenerade med stavar i morse, innan frukost. Första gången. Jo, jag har provat mammas stavar en gång för nåt år sedan, men de var lite för korta. Nu ställde jag in mina nya stavar efter min egen längd och jäklar vad bra det gick!

Idag mina vänner har jag gått totalt 12000 steg!

Stegräknaren lossnade ett par gånger och hängde rakt ner, så det räknades inga steg då, men i övrigt så är det dokumenterat 12000 steg. Hurra!
Det var ju jättekul att gå med stavar! Man får en helt annan steglängd och det känns så väl när man går på rätt sätt.

När man tittar på folk som är ute och promenerar med stavar, så går många med stavarna lite snett bakåt utåt och liksom bara pickar med dom. Som något slags stöd för att styra på nåt konstigt vis.

Man ska ju ta ordentliga tag framför sig och använda hela armen. Då känns det så lätt och det är roligt.

Vad jag har hört, så bränner man ca 30% mer, när man går med stavar (på rätt sätt) än när man går utan.

Höger fot och vänster stav. Vänster fot och höger stav. Höger fot och...Ta ut stegen och känn hur det flyter.

I morgon skall jag ut igen. Alldeles säkert =)

Hejdå Pompisar. Det sitter en liten matfriare bredvid mig här och spänner ögonen i mig!

Vårsolen

I lördags promenerade jag lite och deet resulterade i solsveda. jag hade smort in mig med SFP 80. Inte så tjockt och inte i så god tid som man borde. Därför fick jag solsveda.

I går var jag ute och krattade i trädgården. Tog bort gamla löv ur rabatterna och under buskarna. Krattade lite i slänterna, som ju är de enda som är torra. Det ligger massor av snö kvar, men det är stora ytor som är snöfria nu. Som just slänterna =)

Då smorde jag in ett tjockt lager och i god tid innan jag gick ut. Jag var ute i mer än en timme. Vilket i sig är ett rekord, för att vara jag, de sista 15-20 åren. En hel timme! Normalt brukar jag slinka in efter 15-20 minuter, trots solskydd.

Det sved lite i går, men inte värre än att man står ut.

Idag är jag väldigt rödflammig och stram i ansiktet, så jag törs inte gå ut alls. Inte ens med solskyddmedel.
Jag har inga brännskador i alla fall, inga som det kan bli sår av och det är ju bra.

Livet går sakta vidare för Millan. Inget händer, smärtorna är där och hon går stadigt ner i vikt. 45,7 kilo nu. Lilla fågelungen. De ger henne näringsdropp och så fösöker hon få i sig lite soppa. Tyvärr ger de henne nyponsoppa och saftsoppa. Är det någon näring i det, egentligen? Inte blir hon fet av det i alla fall...

Så lite vägde hon när hon var 13 år och mest bestod av bara armar och ben.

Nu skall jag kolla om vi fått någon post. Sedan är det sjukhuset som gäller.

Hejdå Pompisar.

Läkarmöte på gång

Jag har begärt att få ett möte med Millans läkare. Ja, Millan skall vara med också förstås. Sköterskan tror att det kan kunna ordnas till på Tisdag

A) Jag vill veta vad de har för plan.

B) Jag vill veta om de tycker att det är rimligt att en 21-åring skall ligga till sängs med smärtor.

C) Om de tycker att det är rimligt, så vill jag veta hur länge det är rimligt att ha dessa smärtor?

D) Vad tror de att smärtorna grundar sig på?

E) Och - varför åtgärdar de inte orsaken till smärtorna?

F) Vem kan jag ställa till svars för hennes långdragna lidande? Vem vill ta på sig ansvaret för att inget konkret har gjorts?

G) Om de inte tror att de klarar av att lösa hennes problem/inte vill åtgärda hennes problem, så vill jag att de remitterar henne till ex. vis Karolinska.

G) Jag skall försöka ställa dessa frågor utan att börja gråta...

Slutligen har jag satt ner foten. Ordentligt denna gång. Nu ger jag mig inte. Jag kommer förmodligen att börja gråta. Det kommer jag att säga till dem redan från början, att det nog kommer tårar, men att de går över och om jag bara får prata på, så försvinner också tårarna.

Barnbesök

Min bror med fru och son var här idag och hälsade på. Jättekul att få främmande, det är inte så ofta.
Vi spelade flipper och fikade. Lileman ville inte ha någon saft eller bulle. Han blev allt tystare och blekare. Till slut var det ont i magen och han var på toa för det verkade som han skulle kräkas.

Hem ville han direkt, så de åkte, beväpnade med plastpåsar och hushållspapper, ifall det skulle hända något i bilen.

Det gjorde det, precis när de kom hem så kräktes han. Såklart.
Det går magsjuka där de bor, (eller om det var på dagis) så nu väntar jag bara på att även jag blir smittad.

Jag kan inte åka och hälsa på Millan förrän det gått ett dygn. Jag törs ju inte riskera att smitta ner henne med magsjuka! Det tror jag inte att lilla kroppen klarar av så bra. Dessutom vill man ju inte dra in magsjuka på ett sjukhus över huvud taget.

Håll tummarna nu Pompisar, så att jag slipper få magsjuka!

Millan har varit i Sollefteå idag och gjort magnetröntgen. Tyvärr kräktes hon upp allt hon druckit, så vi vet inte hur det gick med det hela. Det gick inte att åka till Umeå, för de hade 6 månaders kö där. Så när läkaren sökte efter något annat sjukhus, så hittade de Sollefteå, som kunde ta emot direkt. Det är så skönt med en läkare som engagerar sig.

Men hörni - vad mycket kräks det blev i inlägget idag!

Nu ska jag laga mat. Än så länge mår jag ju prima.

Hej så lång

Vårblommor mm

Det tittar upp massor av lökar i vår trädgård. Krokusen blommar mitt i snöfallet och det är massor av tulpanlökar som yrvaket sticker upp nosen i rabatterna.

De som sålde huset plockade upp hinkvis med lökar innan de lämnade över. Hinkvis alltså.
Ändå finns det massor kvar. =)

Det är lite spännande att gå ut i trädgården och se vad som kommer upp. Flera av rabatterna kommer vi att ta bort. Det skall inte vara rabatter närmast huset invid grunden. Det är inte bra för fukten kan ställa till problem.
På gaveln är det ingen större fara i och med att vi bor i ett soutteränghus.
Vattnet rinner där nedåt inte inåt. Så där får rabatten vara kvar.
Nedanför allrumsfönstren skall den däremot bort. Vi vet redan nu, att fukten har ställt till med lukt i källarplanet och vi skall därför ta bort rabatten, fylla på med singel och sand, samt flytta in raden med betongplattor en bit. Eller kanske lägga en rad till, där rabatten är idag och så ha singel längst in.

Hela framsidan kommer att iordningställas för att passa bilarna och Lasses "Mack". Vi har köpt en friggebod, som skall sättas upp i form och färg, så som en NYNÄS-mack såg ut när den första byggdes. Lars hade en sådan vid sitt förra hus och vill ha en nu också. Han har redan två gamla bensinpumpar som skall blästras och lackas likadant som NYNÄS hade sina.

Det kommer att bli en bredare infart framför huset för våra bilar och så kommer det att bli en rundel framför macken med flaggstång och blommor. Så som det var förr, på 50-60 talet.

Det blir nog lite roligt, att ha det så =)

Baksidan blir "min" Jag kommer att fylla på i stenpartierna med marktäckande växter så gott jag kan, för jag kan ju inte vara ute och rensa så mycket, pga solen.

Det finns ett litet potatis/grönsaksland och några rader med jordgubbar.

Vi har även ett växthus, som jag ser fram emot att fylla med tomater, paprika, gurka ch kryddväxter. Bredvid växthuset skall jag även sätta upp pallkragar, som jag skall odla bl a morötter i. Om man lägger plast i botten under dem, så blir det inget ogräs i dem. Bra för mig, som slipper rensa.

Inne i vårt vardagsrum har jag 2 stycken en meter höga växthus av plast, som jag köpte jättebilligt förra året. Där håller jag på att odla fram Lobelia, Svartöga, (gul och aprikos), tomater, paprika och chilipeppar. Jag skall vilken dag som helst sätta om de små plantorna i större krukor. Ännu så länge står de i såjord och den har ju ingen näring. Det är dags att plantera om, så att de börjar växa till sig lite.
Om jag köper frön idag, så tror jag att jag även hinner odla fram vit Svartöga. Det blir snyggt att blanda. Jag sätter dem sedan i stora lerkrukor och gör ställningar av bambu, som de kan klättra på. Det blir fint att ha på altanen.

Nej, nu ska jag besöka min dotter på sjukhuset.

Hejdå Pompisar

Sova ut

Jag skulle äntligen sova ut idag. Trodde jag. Någon ringde och ville prata och blev helt förskräckt över att ha väckt mig! =)
Inte gick det att somna om inte! Klockan var ju nio och jag drömde rätt så livligt, så jag var nog nära att vakna ändå.
Jag känner ändå att om man sover tills man vaknar av sig själv, så känner man sig mer utsövd. Jag skulle så gärna vilja vakna av mig själv en morgon, eller flera morgnar, om jag ska vara ärlig.

I kväll skall jag använda mig av öronproppar. Det är länge sedan jag gjorde det, men jag tror att det behövs nu. Måste få sova - och vakna - ostörd.

No hard feelings till dig som väckte mig...men jag hade ändå önskat fått sova klart, liksom.

Nu är jag klarvaken och har tvättat lite åt mitt lilla sjukhusbarn. Hon hade bokat tvättstugan, men fick åka till akuten istället. Så jag hämtade hennes tvätt och grejar det åt henne, den här gången. Jag är lite imponerad över att hon tänkte tvätta, trots att hon knappt orkar kliva ur sängen och sitta uppe i en timme.

Nu blir det rent och fint i alla fall.

Nej, Pompisar. Nu är det dags för lite käk.

Ha det gott så länge

Umeå, here we come!

Ja, egentligen inte jag, utan Millan. Hon skall till Umeå för utredning.

ÄNTLIGEN skriker jag härifrån Indal!

Jag följer med förstås, hon skall inte behöva åka ensam. Jag hoppas att jag får kinesa hos Marta. För övernattning är ett måste. Millan orkar knappast åka Umeå tur och retur på en dag. Dessutom misstänker jag att hon måste ligga kvar några dagar och då åker ju inte jag hem heller.

Nu, Pompisar, skall jag fira Påsk.

Tror till o med att jag kan pillra i mig ett glas vin eller två. Jag har inte haft riktig lust med det, de sista veckorna.

Sleepless in Indal

Vaknade kl 3 och gick på toa. Jag är fortfarande vaken. Hur dumt är inte det? Jag har inte vänt på dygnet. Jag somnar så gott på kvällarna, men jag vaknar på nätterna. Jag blir så less.

Jag är tacksam att jag inte har ont någonstans i alla fall! Glad för att jag är frisk. Ledsen för att Millan inte är det. Hon är inlagd igen. Det verkar inte lyckas för henne att vara hemma längre än en vecka. Fan!

Natten till igår och följande 12 timmar hade hon sin värsta smärttopp någonsin. Hon får verkligen kämpa för sin smärtlindring - igen.

Förr var läkarnas linje att hon kom in akut för att få sprutor - inte för att hon hade ont. Nu verkar deras nya linje vara att hon är deprimerad.
Deprimerad pga av att hon har en stomi.
Om man mår dåligt, så kan det yttra sig i smärta, det vill säga ett psykosomatiskt tillstånd. Jotack det vet vi.
Men.
Vi som känner henne, vet att hon INTE är deprimerad. Hon har ont.

Smärtan är verklig och det som möjligen gör henne deprimerad, är det faktum att hon inte blir trodd.
De ifrågasätter henne och vägrar henne emellanåt smärtlindring. I går var det för att hon hade börjat ett försök med att trappa ner på morfinet. Om det kan ni läsa här http://camillafranzen.blogspot.com/2009/04/somliga-har-det-bra-somliga-inte.html

Jag var med när hon hade mötet med läkaren. Efteråt har jag blivit alltmer förbannad, då jag tänker på att han ville försöka få det till att hon tyckte det var jobbigt med stomin.
Han och sköterskan menade till o med att hon inte riktigt själv förstår att det är jobbigt, när hon sa att hon inte tycker det.
Hon menar själv att smärtorna har förhindrat henne att vara ledsen eller deppig för att hon har en stomi. Hon har inte orkat tänka över det. Hon lever ju i en smärttillvaro som tar precis all hennes energi.

Hon var så glad då, direkt efter operationen, ända till smärtorna började. Seda dess lever hon ju i ett kaos av smärta, sjukhusinläggningar och en ständig kamp för sin smärtlindring.

Nu vill jag försöka få till ett möte med hennes läkare, Millan själv och mig. De måste gå till botten med smärtan. Ta bort orsaken , så ska vi nog få se att hon börjar må bra igen.

Jag tänkter som så, att om det nu kanske är Chrons, varför sätter de inte in Asacol, Pentasa eller Salasopyrin? Det är ju de mediciner som är antiinflammatoriska, som man alltid skall äta om man har Ulvcerös Kolit, eller Chrons.
De är ju inte farliga för kroppen, så de borde sätta in den medicineringen i förebyggande syfte OM det nu är Chrons. Hur svårt kan det vara?

Ja, i morgon (läs idag) skall hon ju få träffa sin favvoläkare, Mathias. Vi hoppas att han kan hjälpa henne. Jag vet att han är jätteduktig och jag håller tummarna för att det blir bättre nu. Hon hade honom innan operationen, men eftersom han hör till Medicin och efter operationen hörde hon till Kirurgen, så har hon inte fått träffa honom förr. Nu blev hon ju remitterad till Medicin, så hon hamnar då under Mathias vingar.

Det är faktiskt mitt sista hopp, att Mathias kan göra något. I annat fall måste jag ta ett snack med Millan. Jag vill då att kräva remiss till Umeå eller Uppsala, eller nåt.

Många tankar i min skalle. Hur är det då i Camillas stackars huvud? Lilla Gumman. Det är så fruktansvärt att tänka sig att hon ligger minut efter minut timme efter timme: Ja, månad efter månad ! i svåra smärtor. Ligger där och försöker härda ut. Hoppas att det skall ta slut nån gång.

Ger upp och söker sig till sjukhuset i förhoppning om att få hjälp. Än har vi inte sett nån verklig hjälp. Det är ingen hjälp att ge smärtlindring. Hjälp är, att finna ut orsaken och ta bort den. Än måste hon kämpa för sin överlevnad. Dvs vara så pass smärtfri, att hon kan inta föda och orka finnas till. Hon har gått ner nästan 10 kilo!

Deprimerad? Ha!

Man måste ha ett starkt psyke, för att stå ut med det min dotter just nu genomlider.

Otroligt starkt psyke. Och det har hon.

Jag är stolt över dig, Camilla!

Jag har sovit nästan hela natten

Till skillnad mot min dotter som inte sovit alls.

Idag skall jag i alla fall träffa en läkare, tillsammans med henne. Han gör hembesök, minsann och jag skall vara där med en massa frågor.

Tills vi hörs igen:

GLAD PÅSK! POMPISAR

På bättringsvägen

Ja, jag önskar att det var Millan det gällde också, men det är Zink som mår bättre.

Han är piggare och verkar ha återfått aptiten. Han har börjat sova hos oss om nätterna igen och vill inte längre ligga ute hela dagarna. Han är så gärna inne med mig.

Han har åter börjat med sin irriterande vana att ställa sig i huvudändan av sängen och jama högt och uppfordrande - klockan 6 på morgonen. Då vill han ut i trädgården och sen ska han ha sin frukost! Så därför tror jag att han mår mycket bättre nu.

Han är tunnhårig på ryggen som en gammal gubbe, men det är inga öppna sår längre och jag ska snart försöka borsta ur de flesta sårskorpor som finns på hela hans magra kropp.
Pälsen växer ut helt och hållet lagom till nästa vinter, säger veterinären.

Eftersom han fått både antibiotika, kortison och medel mot rävskabb (samt övrig ohyra) så hoppas jag att han nu skall vara botad mot vad det nu har varit för fel på honom.

Ja, för nåt fel har det varit hela tiden! En frisk katt, får väldigt sällan Rävskabb. (Se bara på Samira...) Han blev väldigt illa däran av rävskabben och han har ju tappat päls innan också och varit allmänt hängig länge. Kanske ända sedan vi köpte honom.

Jag hoppas nu på en frisk och skön tillvaro för lilla Zink framledes. Det unnar jag honom verkligen. Han har farit nog illa, i sitt liv.

Nu ska jag laga mat, Pompisar. Spaghetti och köttfärssås. Igår åt vi stekt fisk och spenat. jag ääääälskar spenat! Jag tror att jag äter rester från igår istället, så får Lasse käka spaghettin själv.

Mmmmm spenat...

Påskmaten

Som vanligt tänkte jag bjuda in folk på Påskmiddag Det brukar vara alla ungdomarna, mamma och Lasses pappa.
Nu ligger nämnda pappa på sjukhuset efter sin stroke. Lasses son jobbar. Mina grabbar bor ju i Stockholm. Om Camilla kommer, beror nog på dagsformen. Dessutom tror jag inte att maten är någon direkt favorit för hennes del ;-) Det kommer dock att finnas godis...

Så vi blir nog inte så många. Det blir Lars och jag, Mamma, Ida och Daniel och så Camilla, om hon orkar.

Jag tänkte bjuda på följande (dvs något förminskat mot tidigare år) :

• En liten påskskinka
• Janssons frestelse
• Ägg
• Räkor
• 4 sorters sill
• Gravad lax
• Västerbottensostpaj
• Blandad sallad
• Hembakat bröd
• Ost å kex

Är det någon som har något bra tips på efterrätt? Jag funderar på nån smulpaj eller nåt. Jag tänkte göra råkräm. Det är så gott, men jag vet inte vad jag skall servera den till =)

Förslag, Pompisar?

Grå morgon, dimmigt, disigt och snöglopp - Det är vår

I natt var det svårt att sova. Kunde inte somna på flera timmar och så har jag snurrat runt i sängen heeeela natten - igen.
Ändå vaknade jag klockan 07.20. Konstigt.

Nu ska jag ta mig lite frukost och så kanske en promenad. Det ser så slaskigt och eländigt ut, så jag vet inte om mina skor kan stå emot vätan. Kanske jag skulle ta och åka in till Birsta för att promenera där istället? Promenera inomhus och köpa lite småsaker, som jag egentligen inte behöver, men som man ändå köper eftersom man är i ett köpcenter.

Eller ska jag vara duktig och tvätta och stryka och feja? Inför påsk och allt...

Jag tror att det slutar med att jag röjer lite nödtorftigt och så kontaktar jag Camilla. Vi får se om hon orkar med något idag. Hon får bestämma eventuell aktivitet.

Vi kanske kan sittta hemma vid varsin dator och spela Betapet? Hon dänger mig hela tiden och jag blir så sur! Jag har vunnit 3 gånger av kanske 10-11. Det är så surt!
Jag ser möjligheter till jättebra ord, men hon stjäl ju alltid de platser som jag tänkte använda.

Igår satt jag och hoppades på att hon skulle lägga ett ord med ett R i. Då skulle jag kunna skriva ORMBETT. Jag satt och väntade så till den milda grad, att jag under tiden bara byggde små ord som gav dåligt med poäng och hux flux drog hon ifrån mig med 70-80 poäng!

ORMBETT ger bara ca 11 poäng...jag var bara så inne på att det var ett långt ord och var så nöjd med mig själv..idiotiskt.

Nu -frukost.

Fy så han ser ut!

Zink ser så eländig och skabbig ut. Jag kan inte ens ta en bild av honom, för att visa hur eländig han är. Han skäms ju för hur han ser ut och det ska inte förevigas.

Nu är han här och säger till att han vill gå ut. Jag har precis tagit in honom. Han har legat ute på altanen sedan i morse och nu är det kväll. Han får gå ut i svalkan igen i morgon bitti.

Fördelen med att veta att det är rävskabb, är att han inte längre behöver hålla sig till någon tråkig diet. Han får god mat när han vill istället. Hur ska han annars bli frisk, om han inte äter?

Senare, om ca 2 veckor, måste allt av tyg, som han har legat på, eller strukit sig mot (typ gardinlängder) tvättas och huset skall städas grundligt. Jag passar förstås på att byta till vårgardiner samtidigt. Då bör all skabb vara död i hans skinn och då är det dags att städa ut skiten också, för att undvika att det kommer igen. Jag skall då även ge honom en andra dos, för att säkerställa att det inte finns något kvar.

Sen hoppas jag att alla såren läks och att pälsen börjar växa ut igen.

Tänk vad han ska bli retad av alla andra katter annars!

Samira går inte långt ifrån honom. Senast i morse jagade hon bort en katt som trodde att han kunde spankulera fritt på gården.

Bra gjort Mira. Det är eran gård.

Godnatt, Pompisar och övriga kattvänner

Lördag

Jag sov till 10! Ja först var jag vaken klockan 7 och då ville Zink gå ut. Han trivs på balkongen, där jag har lagt en tjock filt ovanpå vår gamla diskmaskin (som står kvar där för ingen vill ha den - ens gratis.) Han ligger högt och har utsikt över omgivingen. Han ser oss härinne genom fönstret och det känns bra att han ligger mjukt och varmt.
Pälsen blir allt tunnare på honom och han ser verkligen ut som en skabb-katt. Lilleman.

Sen var jag vaken igen klockan 8 för då ville Samira också gå ut. Jag la mig i sängen igen och tänkte läsa. Somnade förstås ganska omgående =)

I går strök jag igenom hela stora högen som legat på matsrumsbordet jättelänge. Efter att ha tagit mig över den "tröskeln" gick det som en dans att göra rent i badrummet och dammsuga hela huset. Jag har tagit fram påskpyntet och tagit in påskris. Nu är det fint här. Ja, inte nere. Där är det bara dammsuget. Jag orkar inte med allt på en gång. Det är väl liksom det som är vitsen med att vara sjukskriven. Man ska ta det lilla lugna.

Peter har kommit hem från Stockholm för att hälsa på Camilla. Känns lite konstigt att han inte bor här, när han är i Sundsvall. Men det är ju Camilla som är det primära i detta besök. Dock skall båda komma hit idag. Camilla har beställt vad de kallar "Mammagjord pizza".
Så det får bli sådan till middag idag. Visserligen hade vi det förra helgen också, men man kan ju ha olika fyllningar. Förra helgen gjorde jag en stor pizza utkavlad på hela plåten. Denna helg får var och en sin egen pizza, med valvfria ingredienser. Milla vill ha halva pizzan med kyckling och bearnaisesås, andra halvan tacofärs och creme fraiche. Det låter gott, så jag ska nog göra likadant, men jag vill även ha finhackad silverlök och champinjoner på min pizza.

Jag skall strax ta fram krosstomater, tomatpuré, vitlök mm och koka ihop en god pizzasås. Den blir bäst om man gör en riktig sås. Om man bara breder ut krosstomater, så blir det inte alls gott. Vattnigt och dant. Nej riktig hemgjord tomatssås är godast. Jag skall mixa den också. Det blir allra bäst resultat med färska något övermogna tomater. Billigaste alternativet är en konservburk =) Och det är det vi använder idag, Pompisar.

Undrar hur länge jag skulle kunna svamla på om tomatsås egentligen :-)

Nu ska jag pilla i mig lite frukost.

Ha en skön lördag, alla Pompisar. 13 st är ni till antalet=D

Rävskabb?

Veterinären tror att det kan vara rävskabb ändå. Därför skriver hon ut Stronghold som man droppar på skinnet mellan skulderbladen på katten. Jag bad om en dos till båda katterna. Visserligen har Samira inga som helst symptom, men hon kan vara bärare av det ändå och så bryter det ut senare. Det vill vi ju inte. Det vore dumt att inte behandla henne också.

Man kan fundera på, hur länge sånt kan ligga latent hos en katt? Om Zink har fått det här, eller om han hade det med sig, när han kom?

I morgon skall jag städa hela huset och dammsuga upp alla dessa tussar från Zinks päls. Alltså det är inte små tussar. Ni skulle bara se! Visserligen plockar man ju bort tussarna när man ser dom, men han fäller ju allt eftersom han går. Eller om han legat någonstans, så kan jag fylla hela handen med päls, efter honom.

Nu blev jag plötsligt väldigt motiverad till att städa. Det kan finnas mycket skit i dem tussarna lliksom. Det kliar på hela mig. Knäppt va?
Ja i alla fall, kommer de båda att bli behandlade redan idag.

Undrar vad det kostar...?

Hemma

Detta är inlägg nummer 250

Jag har i princip sovit i 12 timmar. Ändå är jag jättetrött.

Zink tappar sin päls i stora sjok. Ligger han nånstans så lossnar knytnävsstora tussar. Han är sårig på ryggen och ännu har jag inte sett att det blir bättre av medicin eller mat.

Visserligen ser han bättre ut på öronen, men det tror jag beror på att vetterinären tvättade bort de gamla sårskorporna och gjorde rent ordentligt. Samt kortisonsprutan också kanske.

Han är alldeles kal på ryggen och det är massor av sår! I morgon ringer jag veterinären igen och stämmer av med henne om vi ska försöka göra något mer. Han äter inte så mycket, men när vi först hällde upp den nya dyra maten, så kastade han sig över den och slukade alltihop. Torrfordret alltså, det som är jättedyrt. Burkmaten som vi fick gratis, den äter han inte alls av. Inte ens Samira, äter av den.

Nu ligger han uppe vid vedboden på trätrappan och vill inte gå in. Han tycker nog det är skönt ute i svalkan och så är det en massa fågelkvitter runtom honom. Jag inbillar mig att han myser därute.

Nu ska jag vila igen.

Hejdå Pompisar

Klok

Idag sjukskrev jag mig och gick hem från jobbet. Allting har kommit ikapp mig och jag är så jävla trött! Jag har svårt att koncentrera mig riktigt och har börjat göra små misstag. Inget allvarligt, men jag skriver fel och blandar ihop saker.

Så jag tog ett snack med chefen och kontaktade även företagshälsovården. Så nu är jag hemma i minst 2 veckor och vilar upp mig.

Nu när jag har tagit det beslutet och börjar slappna av, så inser jag hur sjukt trött jag är!

Jag beordrar mig själv vila i några dagar. Sedan skall jag göra sånt hemma som jag vill göra, men inte hinner med. Om man aldrig hinner med sig, så blir man stressad. Därför, för mitt eget välmåendes skull, måste jag städa undan här. För att JAG ska trivas. Jag otrivs när det är "förigt" omkring mig.

Ingen skall nu i välmening säga till mig att strunta i städning osv. Att jag bara ska se till att vila. Till er som tänker så, vill jag säga att det stressar mig mer att INTE göra det. Jag mår så gott när det är nystädat och fint. Då trivs jag. Nu trivs jag inte.

Jag har varit i väggen tidigare och vet så väl symptomen. Därför ger jag mig själv denna sjukskrivning. För att slippa gå in i väggen igen! Man ska mota Olle i grind.

Jag känner mig nöjd med att vara hemma. Väldigt nöjd. Jag är värd det här.

Hejdå, Pompisar